< Bibelfråga från 1 Korintierbrevet

Fråga: Hur såg staden Korint ut i 1 Kor 1:1?

S: Den antika staden Korint var äldre än Abraham (2000 f.Kr.); grekerna började inte bosätta sig där förrän omkring 1350 f.Kr. Romarna brände ner Korint och dödade eller förslavade hela dess befolkning år 146 f.Kr., efter att provinsen hade gjort uppror mot Rom. Ett sekel senare, år 46 f.Kr., återuppbyggde Julius Caesar staden med före detta romerska soldater och frigivna slavar. Men på drygt ett sekel, under Paulus tid (50 e.Kr.), hade Korint vuxit till en enorm stad och utgjorde handelscentrum för hela det östra Medelhavsområdet mellan Sicilien och Antiochia. Staden hade en befolkning på omkring 650 000 människor, varav två tredjedelar var slavar. Här hölls de istmiska spelen, som i betydelse endast överträffades av de olympiska spelen.

Korint hade ett dåligt rykte; grekerna hade ett slanguttryck för att övergå till ett fullständigt omoraliskt liv; det var bokstavligen ”att korintisera sig” (myntat först av Aristofanes i fragment 354). Platon använde uttrycket ”korintisk flicka” för att beteckna en prostituerad i ”Staten” 404d. En del av Korints rikedom berodde på Afrodite Pandemos tempel, som varje natt skickade ut 1 000 prostituerade.

Men mitt i allt detta mörka onda strålade evangeliet och verkade frälsning i den korintiska församlingen. Men allt som börjar bra slutar inte alltid bra. Församlingen där tolererade allvarliga moraliska och läromässiga problem. Om någon säger att vi vill vara precis som de första kristna, är sanningen den att vi inte vill vara exakt som korintierna. Men om något inte kommer att sluta väl, kan Gud använda en person som Paulus för att rätta till och åtgärda det.

Åren 96–98 e.Kr. skrev Clemens av Rom ett brev till församlingen i Korint, där han i princip tillrättavisade dem för att de inte hade gjort vissa av de saker som Paulus hade uppmanat dem att göra för nästan femtio år sedan.

Fråga: Visar 1 Kor 1:3 att Jesus är Gud Fadern, som vissa enhetspentekostaler hävdar?

S: Det stämmer att det grekiska ordet här (kai) kan betyda antingen ”och” eller ”till och med”. Även om vers 3 kan tolkas på båda sätten, visar 1 Kor 1:4 en åtskillnad mellan Gud [Fadern] och Jesus. Se diskussionen om Rom 1:7 för mer information.

F: Hur kan vi i 1 Kor 1:8 vara ”ostraffliga”?

S: Det grekiska ordet här, anenkletous, betyder bokstavligen ”fri från anklagelse”. Det betyder inte syndfritt perfekt eller att man aldrig har något att förlåta, utan snarare att vi just nu bör leva ”fria från anklagelse”.

F: Varför kallade Gud inte alla till gemenskap med Jesus Kristus i 1 Kor 1:9?

S: Gud erbjuder frälsning till alla människor (Titusbrevet 2:11), ty alla är beordrade att lyda den i 2 Tessalonikerbrevet 1:8, 1 Petrusbrevet 4:17 och Apostlagärningarna 2:38. Vi ska framföra livets ord (Filipperbrevet 2:16) till alla. Men Gud valde att skapa människor med fri vilja så att de själva kan avvisa Guds avsikt för dem (Lukas 7:30) och drabbas av konsekvenser som är deras eget fel (Jeremia 17:4).

Fråga: Visar 1 Kor 1:10 att lydiga kristna inte ska splittras genom att tänka självständigt, såsom Jehovas vittnen lär ut?

S: Nej. Två exempel på att Paulus tolererade självständigt tänkande finns i Filipperbrevet 3:15 och Romarbrevet 14:1–10. I boken ”Jehovah’s Witnesses Answered Verse by Verse” (s. 92–94) påpekas att Jehovas vittnen har fått befallningen att ”undvika självständigt tänkande … och ifrågasätta de råd som ges av Guds synliga organisation” samt att ”bekämpa självständigt tänkande” (tidskriften Vakttornet 15/1 1983, s. 22, 27).

När det gäller mormoner sa den mormonske profeten Ezra Taft Benson, när han var mormonsk apostel: ”När profeten talar, är tänkandet avslutat.”

Men för kristna gäller det att ifrågasätta. Även när en kristen ledare har fel ska vi påpeka detta, precis som Paulus gjorde i Galaterbrevet 2:11–21.

Fråga: I 1 Kor 1:10–13 och 1 Kor 3:3–7 står det att två äkta kristna båda har en relation till Gud – hur kommer det sig då att de kan vara oeniga med varandra?

S: Även äkta kristna, som har en relation till Gud och den Helige Ande som bor i dem, syndar fortfarande och har fortfarande en syndig natur. För ett tydligt exempel på detta, läs Apostlagärningarna 15:36–41.

En orsak till splittring antyds subtilt i 1 Korintierbrevet 1:1–10. Paulus nämner Kristus tio gånger i tio verser. Ligger vårt fokus på församlingen (som inte är fullkomlig) eller på Kristus (som är det)?

En andra orsak till splittring är att man förbiser 1 Korintierbrevet 1:2. En pastor, äldste, diakoner eller vanliga medlemmar kan bli upprörda när saker inte går som de vill i DERAS församling – förutom att det inte är deras församling. Det är Guds församling. Det får vi inte glömma.

Splittring uppstår ofta när det finns två grupper som vill göra saker på olika sätt. Den ena kan så småningom skilja sig från den andra. Så var inte fallet här. Det fanns flera grupper, och de var fortfarande tillsammans, de hade olika grupper. En församling kan ha olika grupper, och vi som kristna bör inse vilken grupp vi kanske tillhör och bygga broar för att nå ut till och ”smälta samman” med alla de andra grupperna.

Men trots våra brister använder Gud ändå kristna. Men när en troende har fel och gör saker som skapar splittring i kyrkan, skulle du någonsin kunna respektera dem igen? Tänk om de hette Petrus eller Jakob? Vi är alla syndare som är frälsta genom nåd, och eftersom du själv inte har varit utan synd och Kristus har förlåtit dig, bör du förlåta andra.

För att förstå hur kristna med olika åsikter ändå kan komma överens kan du undersöka staden Rostock i Tyskland och de mennoniter och puritaner som kom dit.

Fråga: I 1 Kor 1:14–16 minns Paulus inte med säkerhet hur många han döpte, så bevisar detta att Paulus ord här inte var Skrift?

S: Nej. Katoliker hänvisar ibland till denna vers för att motbevisa en konservativ protestantisk syn på Bibeln, men denna vers stöder faktiskt den.

En mekanisk diktat-teori om inspiration skulle hävda att Bibeln uteslutande är Guds verk och att det inte finns någon mänsklig komponent. Vi kan alltså enas om att denna vers uttryckligen motbevisar den mekaniska diktat-teorin.

En konservativ syn på Bibeln ges i 2 Petrus 1:21: ”Ty ingen profetia har någonsin framkommit av människors vilja, utan människor har talat från Gud, drivna av den Helige Ande.” Så Skriften är Guds ord genom de författare som Han valde. Skriften har också den mänskliga författarens inslag, eftersom Gud övervakade vad de skrev. Så även om Skriften är felfri i de ursprungliga manuskripten, kan man fortfarande se Petrus stil, Paulus stil, Lukas stil osv.

En viktig punkt är att vi inte bör säga: ”Jag tolkar Skriften på det ’…’ sättet, eftersom jag är en ’…’.” Vi bör snarare alla sträva efter att tolka Skriften på det sätt som den själv framställer sig och som den bör tolkas. Här är vad Petrus skrev om Paulus i 2 Petrus 3:15b–16: ”… precis som vår älskade broder Paulus också skrev till er med den visdom som Gud gav honom. Han skriver på detta sätt i alla sina brev och talar i dem om sådana frågor. Vissa delar av hans brev är svåra att förstå, vilket okunniga och ostadiga människor förvränger, precis som de gör med resten av Skriften, till sin egen undergång.”

Fråga: Stöder 1 Kor 1:16 och Apg 16:15 spädbarnsdopet genom att Stefanas hushåll döptes?

S: Nej. Hela Stefanas hushåll omvände sig i 1 Kor 16:15, och spädbarn kan inte omvända sig. Ett hushåll omfattar inte alltid spädbarn. Däremot kan barn så unga som 6 år fatta ett beslut att komma till Kristus, och jag har hört talas om ett fall där en fyraåring förstod vad som pågick och döptes som troende. Jag hörde detta från den före detta fyraåringen, som nu är en vuxen lärare i sommarbibelskolan.

Även om äkta kristna är oeniga om frågan om troendedop kontra spädbarnsdop, bör alla kunna enas om att ”hushållen” i 1 Korintierbrevet 1:16 och Apostlagärningarna 16:15 varken bevisar eller motbevisar att spädbarnsdop praktiserades. Se även diskussionen om Kolosserbrevet 2:11–12.

Fråga: Var Paulus i 1 Kor 1:17 emot vattenbaptismen?

S: Nej, Paulus stödde dopet, eftersom han döpte Krispus, Gaius och Stefanas hushåll. Paulus menade att eftersom vissa korintier hade fel när de sa att ”de tillhörde Paulus”, var Paulus glad över att det inte var han som personligen hade döpt så många av dem. I den tidiga kyrkan nämner Tertullianus (198–220 e.Kr.) i De Corona, kap. 3, s. 94 uttryckligen vattnet i vattenbaptismen.

Fråga: Bör vi, enligt 1 Kor 1:17, inte utöva vattenbaptismen, eftersom den har upphört, såsom den felaktiga läran om ultradispensationalismen lär ut?

S: Nej. Se svaret på föregående fråga. Dessutom var både 1) uppfattningen att det fanns en annan tidsålder mellan Kristi uppståndelse år 33 e.Kr. och år 52 e.Kr., och 2) uppfattningen att dopet har upphört, helt frånvarande i alla kyrkliga skrifter fram till tidigast mitten av 1400-talet. I stället nämner Tertullianus (198–220 e.Kr.) i *De Corona*, kap. 3, s. 94, dopet, uttryckligen genom nedsänkning i vatten.

Föreställ dig för ett ögonblick att du träffar en kristen som älskade Jesus som Herre, men som utövade alla offer enligt Gamla testamentet och höll alla kostlagar i Gamla testamentet. Tänk om någon sa till dig att det inte är någon stor sak. Det är vanligt, eftersom han helt enkelt inte hade fått höra talas om den nya tidsåldern ännu. Vad skulle du säga till det?

Föreställ dig nu att vi kommer till himlen och en ängel säger till oss: ”Ni har inte fått höra talas om den nya tidsåldern som började omkring år 100 e.Kr. I nästan 1 900 år trodde kristna att de levde i en tidsålder som i själva verket bara varade i 100 år. Det här är ingen stor sak, och det är vanligt, eftersom Gud glömde att uppenbara det för en enda troende, på ett sätt som de kunde förstå, under 1 900 år.” Vad skulle du säga till det?

Se nästa fråga för mer information om ultradispensationalism.

Fråga: I 1 Kor 1:17, vad är ”ultra-dispensationalism” och varför är det fel?

S: I praktiken finns det en skarp skillnad mellan ultradispensationalister å ena sidan och dispensationalister och andra kristna å andra sidan: ultradispensationalister anser att vattenbaptism inte bör utövas idag, och i allmänhet anser de att vi lever i en annan tidsålder än den då Nya testamentet skrevs. Baserat på deras broschyr ”Bör vattenbaptism utövas idag?” är detta (hoppas jag) vad de skulle betrakta som en rättvis sammanfattning.

1. [Korrekt] påpekar att det grekiska ordet baptisein är ett allmänt ord för renande

2. [Korrekt] påpekar att vattenbaptismen i kyrkan inte kan bevisas utifrån Gamla testamentet eller Johannes Döparens verksamhet.

3. [Korrekt] anser att evangeliet först predikades för judarna, och att majoriteten av dem förkastade det.

4. [Felaktigt] hävdar att vattenbaptismen endast var giltig i Apostlagärningarna medan Jesus fortfarande erbjöds till Israel som deras Messias, såsom i Apostlagärningarna 3:19–21. Se även Apostlagärningarna 2:16–40, särskilt 22, 36; Apostlagärningarna 3:12–36, särskilt 12, 25, 26; Apostlagärningarna 5:29–32, särskilt 31; Apostlagärningarna 2:37, 38; Apostlagärningarna 3:19.

5. [Felaktigt] hävdar att dopet inte bör praktiseras idag eftersom:

5a. Tvagningar (baptisein på grekiska) ingick i den mosaiska lagen. (Som en sidokommentar kan nämnas att de som konverterade till judendomen döptes redan före Jesus.)

5b. Dopet utfördes innan Guds förhållande till Israel förändrades.

5c. Dopet utfördes [påstås] innan Gud uppenbarade läran om kyrkan, omkring år 52 e.Kr. Paulus sade: ”Kristus sände mig inte för att döpa, utan för att predika evangeliet” (1 Kor 1:17).

5d. Idag finns det ”ett dop” (Ef 4:5), och det är dopet i den Helige Ande.

Det finns tre olika sätt att motbevisa detta, varav vilket som helst i sig är tillräckligt.

1. En granskning av Skriften: Alla måste hålla med om att 1 Kor 1:13–16 skrevs samtidigt som vers 17. Dessa verser visar att korintierna döptes lika säkert som att Kristus dog för dem och att Paulus predikade evangeliet för dem. Eftersom Paulus döpte Krispus och Gaius, var antingen Paulus felaktig när han gjorde det, eller så inträffade den ”avgörande händelsen” mellan deras dop och det att Paulus inte döpte några andra korintier, vilket är osannolikt.

1 Johannes 5:7–8 nämner, både i det ursprungliga grekiska originalet och i moderna översättningar, vittnesbördet från Anden, vattnet och blodet. Om ”Anden” är den Helige Ande inom de troende och blodet är Jesu blod, vad är då ”vattnet” annat än vårt vattenbad?

1 Petrus 3:21, skrivet efter år 60 e.Kr., undervisar om dopvattnet för ”er”.

I Efesierbrevet 5:26, där det står att Kristus tvättade kyrkan med vatten, hur skiljer sig det från vattenbaptismen?

Lika viktigt är det att Skriftens tystnad är öronbedövande när det gäller en ny tidsålder som skulle ha inträffat mitt under det att Nya testamentet skrevs.

Sammanfattningsvis bör det som Jesus befallde, och som Jesu lärjungar och Paulus gjorde med det vatten som Johannes nämnde, praktiseras idag, eftersom Gud inte ansåg det lämpligt att i sitt ord tala om någon ny tidsålder som var en hemlighet som hölls undan från kristendomen fram till modern tid.

2. Tolkning av Skriften: Det är förvånande hur många meningsskiljaktigheter under 1900-talet kring forngrekiska ord som underlåter att ställa den mycket grundläggande frågan: ”Hur skulle grekisktalande, ledda av den Helige Ande, allmänt förstå sitt eget språk?” Den tidiga kyrkan tolkade inga verser på ett sådant sätt att vattenbaptismen inte praktiserades. Justin Martyr (martyrdöd 165 e.Kr.) ägnar i sin Första apologi ett helt kapitel (61) åt det kristna dopet. Han diskuterar också dopet i sin dialog med juden Trypho.

I Didache (ca 60–120 e.Kr.), kap. 7, s. 379, står det: ”Döpa i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn, i levande vatten. Men om du inte har levande vatten, döpa i annat vatten; och om du inte kan i kallt, så i varmt. Men om du inte har något av detta, häll då vatten tre gånger över huvudet i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn.”

Andra tidiga kristna som diskuterade vikten av vatten dopet är:

Ignatius brev till smyrnerna, kap. 8, s. 90 (ca 107/116 e.Kr.)

Barnabasbrevet (ca 70–130 e.Kr.)

2. Klemensbrevet (120–140 e.Kr.) vol. 7, kap. 6, s. 519

Hermas herde (ca 115–155 e.Kr.) bok 3, liknelse 9, s. 49 (underförstått).

Irenaeus, Mot kätterierna (182–188 e.Kr.), bok 1, kap. 21.1, s. 345.

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.)

Tertullianus (198–220 e.Kr.) har ett helt verk med titeln Om dopet.

Hippolytus, biskop av Portus (222–235/6 e.Kr.), Mot Noetus-kätteriet, kap. 14, s. 228. Se även Uttalande om den heliga teofanin, kap. 10, s. 237

Origenes (ca 227–240 e.Kr.) ”Kommentar till Johannes”, bok 1, kap. 25, s. 312. Även på många andra ställen.

Novatian (250/4–256/7 e.Kr.) ”Avhandling om treenigheten”, kap. 10, s. 620

Anonym, Avhandling om omdop (254–257 e.Kr.), kap. 7, s. 671. Se även kap. 5, s. 669–670

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) lärde att en person måste döpas i kyrkan; dop utfört av kättare anses inte vara ”legitimt”. Cyprianus brev, brev 70, s. 377. Se även

brev 71, s. 378

Firmilian (ca 246–258 e.Kr.) i sitt brev till Cyprianus, brev 74, s. 390

Novatus av Thamaguda vid det sjunde konciliet i Kartago (258 e.Kr.), s. 566

Dionysius av Alexandria (246–265 e.Kr.), brev 6.1 (till biskop Sixtus), s. 102

Kyrkomötet i Elvira (306/307 e.Kr.) hänvisar i de 21 oomtvistade kanonerna sju gånger till döpta män och kvinnor i kanonerna 1, 2, 4, 9 och 10.

Kyrkomötet i Ancyra (314 e.Kr.)

Kyrkomötet i Neocaesarea (ca 315 e.Kr.)

Alexander av Alexandria (313–326 e.Kr.)

Melito av Sardis

Pamphilus (309 e.Kr.) En utläggning av kapitlen i Apostlagärningarna O, X. vol. 6 s. 167

Perpetuas och Felicitas lidande (ca 201/205 e.Kr.),

Victorinus av Petau (martyrdöd 304 e.Kr.) Kommentar till Uppenbarelseboken från första kapitlet (16), s. 346

Methodius (270–311/312 e.Kr.)

Lactantius (ca 303–ca 325 e.Kr.) De gudomliga institutionerna, bok 4, kap. 15, s. 115

Enligt Wycliffe Bible Dictionary, s. 441, praktiserade även den judiska sekten i Qumran dop genom nedsänkning.

För en mycket detaljerad beskrivning av hur en gudfruktig grekisktalande kristen tolkade 1 Korintierbrevet 1:10–17, se Johannes Chrysostomos 5½ sidor långa predikan II över 1 Korintierbrevet.

Sammanfattningsvis hävdas det inte att någon av dessa kristna lärare efter Bibelns tid var ofelbara. Men om den tidiga kyrkan allmänt praktiserade vattenbaptism, då kanske de extrema dispensationalisterna – med ett leende på läpparna – behöver postulera en annan dispensation där Gud återinförde vattenbaptismen.

3. Tillämpning av Skriften: Eftersom Jesus beordrade oss att göra lärjungar, döpa dem och lära dem en ”tredje sak” i Matteus 28:19–20, och ingen vers uttryckligen säger att dopet har upphört, skulle konsekvensen bli att även arbetet med att göra alla till lärjungar och undervisningen skulle upphöra.

Den ”tredje saken” som nämns i Matteus 28:20 är att lyda allt som Jesus har befallt. Eftersom Jesus befallt dem att döpa, bör vi vara mycket försiktiga med att åsidosätta en befallning från Jesus när ingen vers i Skriften säger detta. Slutligen, även om man skulle försöka hävda att Matteus 28:19–20 inte gällde någon annan än de elva lärjungarna, är det felaktigt eftersom Jesus i Matteus 28:20 säger: ”Se, jag är med er alla dagar intill världens ände.”

Sammanfattningsvis: om din teologi hindrar dig från att lyda Kristus, bör du lyda Kristus och ändra din teologi.

Fråga: Vad är egentligen den ”världens visdom” som Paulus varnade för i 1 Kor 1:20–21?

S: Det kan ses som vilken filosofi, psykologi eller världsbild som helst som på ett dåraktigt sätt endast tar hänsyn till denna värld, eller som sätter sig själv som norm. Paulus talade också om det som felaktigt kallas kunskap i 1 Timoteusbrevet 6:20.

Men även om Paulus kritiserar förlitan på denna världs visdom, såg han inget problem i att instämma i sanna saker som även de grekiska filosoferna sade. Som Clemens av Alexandria uttryckte det i Stromata (193–202 e.Kr.), bok 1, kapitel 14, när han diskuterade Titusbrevet 1:12–13: ”Ni ser hur han [Paulus] till och med tillskriver de grekiska profeterna en del av sanningen, och inte skäms för att, när han talar för att uppbygga vissa och skämma ut andra, använda sig av grekiska dikter.”

Fråga: I 1 Kor 1:20–21, med tanke på det breda spektrumet inom kristen rådgivning, hur skiljer man mellan kristna som använder humanistisk rådgivning och vad kristna rådgivare bör göra?

S: Att rådgivaren är kristen, eller till och med att rådgivaren försöker leda personen till Kristus, räcker inte för att visa att de bedriver riktig kristen rådgivning. Enligt Robert McGees bok *The Search for Significance* och ett personligt samtal med honom den 13 juni 2000 handlar sann kristen rådgivning snarare om att fråga vad Gud vill åstadkomma i denna situation och sedan låta sig användas för att göra just det. Gud är den bästa rådgivaren. McGee, grundaren av Rapha Christian Counseling Centers, säger att en nyckelfaktor är att om personen kan börja interagera med den levande Guden, har han sett att dramatiska förändringar kan ske på mycket kort tid. Förutom rådgivning erkänner hans bok också att läkemedel har en roll i behandlingen av medicinska tillstånd och kemiska obalanser.

Fråga: Varför valde Gud i 1 Kor 1:27–28 det som är dårskap i denna värld?

S: 1 Kor 1:29–31 ger svaret på detta. Ingen ska kunna skryta inför andra med att de blev kristna för att de var smartare. Ingen ska kunna skryta inför Gud med att de förstod på grund av sin större intelligens.

Att vara ”pedantisk” innebär att skaffa sig kunskap enbart för kunskapens skull. Vi behöver närma oss Kristus och tjäna och ära honom bättre; inte bara skaffa oss kunskap för kunskapens skull. Som någon sa: ”Han var inte en teckenälskande jude eller en visdomsälskande grek, utan en frälsningsälskande kristen.” Även om inte alla greker var så, tenderade den grekiska kulturen att lägga tonvikten på att söka visdom. Även om det finns goda sidor av detta, kan det paradoxalt nog, när det blir ett mål i sig, faktiskt hindra någon från att uppleva sanningen i Guds mysterium. Vissa människor kan ha en större benägenhet att vara pedantiska än andra.

Större intelligens ger inte en person större möjlighet att komma till himlen. I vissa fall kan en persons intellektuella stolthet hindra dem från att erkänna att deras visdom är mycket liten jämfört med Guds. Kristendomen är fascinerande i det att den är tillräckligt enkel för att ett barn ska kunna förstå alla viktiga saker, men ändå så djup att inte ens den mest intelligenta personen kan hoppas på att veta allt om en oändlig Gud. Att ta emot Jesus innebär att överlämna allt man har, oavsett hur vis man påstår sig vara.

På samma sätt sade Jesus att det är svårt för en rik person att komma till Gud i Matteus 19:24; Markus 10:25 och Lukas 18:25. Men 1 Korintierbrevet 1:26 säger inte att ”ingen” som var vis, mäktig eller adlig; utan det står ”inte många”. Som en förmögen engelsk adelsdam skämtsamt uttryckte det: hon blev frälst tack vare bokstaven ”m”.

Fråga: I 1 Kor 2:1–7, när man förkunnar evangeliet, vad skulle då vara skillnaden mellan att ”leda med tal”, ”leda med visdom” och ”leda enbart med Jesus”, och hur skulle ”mysteriet” i vers 7 spela in i detta?

S: Kanske kan det sammanfattas genom att man frågar sig själv varför personen ska tro. Ska de tro främst på grund av mitt fantastiska tal och att jag överväldigade dem med debatt och retorik, eller ska de tro för att jag vet så mycket och försåg dem med för många fakta för att de inte ska kunna låta bli att tro, eller för att Gud verkar i deras hjärta och sinne? I de två första fallen, ska de i grunden tro främst på grund av ”mig”? Den inställningen är obiblisk: ”om det ska bli av, är det upp till mig”. Endast i det sista fallet är det ”upp till Gud”, och jag är bara ett redskap, med alla mina misstag. Det sista tillvägagångssättet är mer befriande, eftersom du inte tror att deras frälsning beror på dig; den beror på Gud. Men ursäkten att vi inte kan vittna för att vi inte talar väl, eller för att vi inte har alla svar, försvinner.

I vers 6 ser Paulus fortfarande ett värde i att använda visdom, men inte ens den bästa visdomen kan ersätta Gud. Men ingen av oss vet allt; Gud har inte ens uppenbarat allt det vi kommer att veta när vi är i himlen. Så oavsett hur mycket en person vet, rymmer vår tro fortfarande ett mysterium.

Fråga: Visar 1 Kor 2:3 att Paulus hade epileptiska anfall, som Asimovs Guide to the Bible på s. 1047–1048 antyder?

S: Nej. Asimov baserar detta enbart på att Paulus säger att han hade ”en Satans budbärare som plågade mig” (2 Kor 12:7), och att upplevelsen på vägen till Damaskus kan ha varit ett anfall. Det faktum att Paulus medgav att han var nervös i 1 Kor 2:3 betyder inte att han hade epileptiska anfall. På vägen till Damaskus såg även de andra människorna ljuset och hörde ljudet, även om de inte förstod rösten. Det betyder inte heller att de alla hade epileptiska anfall. Asimovs antagande är faktiskt ”lärorikt” i den meningen att det visar oss hur långt skeptiker är beredda att gå, på grundval av de svagaste bevis, för att misskreditera bibelskrivarna och Bibeln som Guds ord.

Fråga: Bör man inte alltid utstråla självförtroende och visshet när man förkunnar evangeliet, enligt 1 Kor 2:3?

S: Inte nödvändigtvis, vilket 1 Kor 2:3,7 tydligt visar. Paulus predikade här med fruktan och bävan och nämnde vår tros mysterium. På andra ställen var Paulus självsäker. Men evangeliets bestående verkan beror inte på vårt självförtroende, vår vältalighet eller vår intelligens, utan på att Gud verkar i den andres liv.

F: Vad är skillnaden i 1 Kor 2:5 mellan en tro som bygger på människans visdom och en tro som bygger på Guds kraft?

S: Tro på en annan människa, som man kan se, verkar ofta lättare än tro på Gud, som inte kan ses. Tron kan bara nå så djupt som föremålet för tron. Den kommer inte att överstiga tron på en människa, om den endast riktas mot den personen. Tron kan vackla när den bygger på en annan människa.

Men din tro på den oändlige Guden kan växa och växa. Din tro är inte bara en påstådd motsägelse eller en obesvarad fråga från att misslyckas. Tron på Gud minskar inte eller försvinner när en vanlig dödlig människa misslyckas.

Fråga: Är läran om Guds skapelse i 1 Kor 2:6 oförenlig med begreppet ”denna tids härskare”, som Rudolf Bultmann menade?

S: Nej. Detta är endast oförenligt med en förenklad syn på Guds skapelse. Gud är fullständigt suverän över allt, och Gud kan göra vad Han vill. Ingenting hindrar Gud från att, för en tid, välja att delegera en del av Sin suveränitet.

F: I 1 Kor 2:8, hur kunde alla denna tids härskare inte förstå Kristus, eftersom Jesus kom före Herodes och Pilatus?

S: Redan på Paulus tid hade ett antal romerska härskare hört talas om Kristus och de kristna. Paulus poäng är dock att ingen av dem kände igen Jesus för den han verkligen var. Se When Critics Ask, s. 449, och Haleys Alleged Discrepancies of the Bible, s. 358, för kompletterande svar.

Fråga: I 1 Kor 2:9–10, känner de troende till de framtida stora ting i himlen, eller inte?

S: Vi har fått höra om några av himlens stora saker, men vi har inte fått höra allt, och vi har ännu inte upplevt dem. Som det står i 1 Kor 13:12: ”Nu ser vi bara en svag avbild, som i en spegel; då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu känner jag delvis; då skall jag känna fullt ut, precis som jag själv är fullt känd.”

Som en parentes kan nämnas att denna vers var särskilt viktig för de kristna före det nikenska konciliet; det är en av de verser som de citerade oftast. Den citerades 21 gånger av 9 författare före år 325 e.Kr.

Fråga: Varför säger Paulus i 1 Kor 2:12–14 att den naturliga människan inte kan ta emot det som hör Guds Ande till, när han i Rom 1:19–20 säger att Gud har gjort sin sanning uppenbar för alla människor?

S: Romarbrevet 1:19–20 avser den allmänna uppenbarelsen, medan 1 Korintierbrevet 2:14 avser kunskapen om frälsningen.

Allmän uppenbarelse: Romarbrevet 1:19–20 avser sanningen om Skaparens existens, hans osynliga egenskaper, eviga makt och gudomliga natur. Detta är inte tillräcklig kunskap för att bli frälst, men man skulle kunna tro att det vore tillräckligt för att alla skulle söka känna denna Skapare. Så är dock inte fallet. Romarbrevet 1:18 och 3:23 visar att människor undertrycker sanningen genom sin ondska, och Romarbrevet 3:9–20 beskriver i detalj hur ingen på egen hand söker Gud. Allmän uppenbarelse är ett första steg: en person måste gå längre än så för att lära känna Gud personligen. En person blir dock fördömd om hen förkastar sanningen i den allmänna uppenbarelse som hen har. Människor kan göra detta på grund av stolthet, ovilja att erkänna att de hade fel, eller för att de litar mer på andra saker.

Romarbrevet 1:19–20 är en del av ett större resonemang som Paulus för fram, nämligen att varje enskild människa är skyldig till synd och att vi alla behöver en frälsare, Jesus.

Kunskap om frälsning: 1 Korintierbrevet 2:14 bygger vidare på detta och säger att den naturliga människan inte kan ta emot det som hör Gud till; vi måste ha Guds Ande. 1 Korintierbrevet 2:14 är en del av ett större resonemang i 1 Korintierbrevet 2 om Andens avgörande roll i vår frälsning och vår kristna tillväxt.

Fråga: Hur förändrar det faktum att vi har Anden vad vi kan lära oss, enligt 1 Kor 2:12–16?

S: Det kan förändra saker på minst fem olika sätt.

Självdisciplin: att fördjupa sig i Skriften och ”bryta fram” guldet och diamanterna som finns där.

Urskiljningsförmåga: Av all information vi får hjälper Gud oss att urskilja vad som är sant och vad som inte är det.

Vision: Att se saker som våra fysiska ögon inte ser och att förstå begrepp som vi inte kan se här på jorden. Föreställ dig en fisk som kunde förstå något av hur det är att leva på land.

Upplysning: Precis som en blind konstkritiker eller en döv musikkritiker kan en person utan Anden bara nå så långt.

Anden ger de troende kunskap och visdom (de är inte samma sak) samt urskiljningsförmåga, bland andra gåvor.

Ibland kan människor inte lära sig något, inte på grund av brist på intelligens, utan på grund av brist på grundläggande information eller för mycket felaktig information.

Fråga: I 1 Kor 3:1–2, vad är skillnaden mellan kristen ”mjölk”-undervisning och kristen ”fast föda”-undervisning?

S: Mjölk håller inte bara spädbarn vid liv, utan gör att de kan växa till större och fylligare spädbarn. Men de behöver mer näringsrik mat och mer protein för att växa vidare. Nötkött, kyckling, fläsk eller annat protein bör inte ges till spädbarn; det är för svårt för dem att smälta. Men lite kött eller protein bör introduceras för äldre spädbarn för att vänja dem vid att smälta mer näringsrik mat.

På samma sätt bör nyfödda kristna förankras i sin frälsning, i vem de är i Kristus och i hur de ska tillbringa tid med Gud och hans ord. Men stanna inte där. De behöver också den fasta maten som handlar om hur deras liv ska förändras för att bli mer likt Kristi, och förståelse för svårare ämnen, såsom treenigheten, inkarnationen och ändtiden.

När du studerar en bibeltext finns det fyra frågor du kan ställa för att få ut mer av den fasta maten.

1) Vad lär detta oss om Gud?

2) Vad lär detta oss om Guds folk?

3) Vad lär detta mig om mig själv?

4) På vilket sätt skulle Gud vilja att jag gjorde saker annorlunda nu?

(Dessa frågor är hämtade från en predikan av Richard Kerry den 17 mars 2019)

Fråga: Varför växer vissa nya kristna, medan andra inte gör det, enligt 1 Kor 3:1–2?

S: De kanske inte är medvetna om att de förväntas växa, eller så ser de kanske inte behovet av att göra det. Jesus berättade liknelsen om de fyra jordarna i Matteus 13:1–23; Markus 4:1–20; Lukas 8:4–15. I den är syftet med fröna att växa och ge skörd. Skörden kan bli 100, 60 eller 30 gånger så stor som det som såtts. En viktig anledning till att vi fortfarande är på jorden är att bära frukt. I Jeremia 29:11 talar Gud om de planer han har för oss. Istället för att göra våra egna planer, låt oss försöka följa Guds plan för oss.

Fråga: Vad är Paulus förväntning i 1 Kor 3:3?

S: Paulus befaller dem inte bara att inte hysa avund eller gräla bland de kristna. Snarare hade Paulus förväntningen att de var tillräckligt mogna kristna för att det inte skulle förekomma någon gräl eller avund bland dem alls.

Avund är en av de grundläggande orsakerna till stridigheter, men det är ändå två skilda saker. Avund är en obehaglig känsla när man ser någon annan lyckas eller ha det bra. Avund hänger samman med synden begäret, där man önskar att man själv hade framgången istället för den andra. Stridigheter kan uppstå när man vidtar åtgärder för att försöka få framgången för sig själv istället för den andra.

Ett motgift mot avund är att inse att vi alla tillhör samma lag; som bröder och systrar i Kristus bör vi vara ”hejaklacksledare för vår familj” och uppmuntra dem på vägen. Det är svårt att vara avundsjuk på någons framgång när man ber för att de ska lyckas. Ett motgift mot gräl är att inse att kärleksrelationen till den personen är viktigare än småfrågor. Spara era meningsskiljaktigheter till det som är viktigt, och ge efter i de små sakerna.

Men vi kan inte förvänta oss att kristna ska vara perfekta, varken förr i tiden eller idag. Paulus och Barnabas hade en kraftig meningsskiljaktighet om huruvida de skulle ta med sig Markus på missionsresan i Apostlagärningarna 15:37–39.

Fråga: I 1 Kor 3:5 poängterar Paulus att Kristi tjänare, inklusive han själv och Apollos, inte bör avgudas. På vilka sätt kan kristna idag ha fel när de avgudar andra?

S: Om den andra personen har fel i något, och om din tro vilar på denne, kommer du att begå samma fel, istället för att själv söka i Skriften. Om du sätter din tro till en annan person, vare sig medvetet eller omedvetet, kan din tro vackla när den personen faller. När du delar med dig till andra, berättar du då om hur stor Gud är, eller om hur stora de är? Även den bästa kristna du känner kommer långt ifrån den likhet med Kristus som vi är kallade att sträva efter i detta liv. Sätt inte någon som syndar eller är ofullkomlig på en piedestal, för vi alla syndar och är ofullkomliga.

Fråga: I 1 Kor 3:5, vilka sätt finns det att förhindra att andra – vare sig de är kristna eller icke-kristna – sätter dig på en piedestal?

S: Var öppen och ärlig om att du inte är perfekt. Se till att du pekar vägen till Kristus så att de lyssnar på honom, och inte av misstag pekar på dig själv. När människor säger saker som sätter dig på en piedestal, led dem att blicka högre än dig, och bortom dig, till Gud.

Fråga: I 1 Kor 3:11, är Jesus grunden, eller är grunden apostlarna och profeterna i Ef 2:20?

S: Även om det grekiska ordet för grundval, themelion, är detsamma i båda verserna, klargör Efesierbrevet 2:20 de två betydelserna av ordet ”grundval”. Apostlarna och profeterna är grundstenen, som i sin tur vilar på den enda grundstenen, Jesus.

Precis som ett hus med pelare och balkar vilar på hela sin grund av pelare och balkar, men huset och balkarna vilar på pelarna, så vilar kyrkan på grunden av apostlarna och profeterna, som i sin tur vilar på hörnstenen Jesus.

Fråga: Kommer de kristna att dömas i 1 Kor 3:12–15?

S: Vid ”domen vid den stora vita tronen” döms inte äkta kristna; de förklaras rättfärdiga eftersom de är täckta av Kristi blod. Du kan läsa om detta i Uppenbarelseboken 20:11–15 och liknelsen om fåren och getterna i Matteus 25:31–46.

Vissa kristna menar att dessa två verser avser samma dom, medan andra kristna anser att det rör sig om separata domar. Separata domar skulle innebära att de troende inte är närvarande vid den stora vita trons dom, såsom beskrivs i *The Complete Book of Bible Answers*, s. 276–277. R.C. Sproul skriver i *Now That’s a Good Question*, s. 501–502, att både troende och icke-troende kommer att stå inför den yttersta domen. Oavsett vilket har de troende ingenting att frukta från den stora vita trondomen.

Vid den efterföljande ”domen vid Bema-stolen”: Kristna får himmelska belöningar för gärningar som utförts av rätt motiv. Du kan läsa om detta i 1 Korintierbrevet 3:11–15 och 2 Korintierbrevet 5:10. Kristna brukar kalla detta för ”domen vid Bema-stolen”, eftersom en ”Bema-stol” (eller mer korrekt: bänk) i grekisk rätt var det som domaren satt på.

Fråga: Stöder 1 Kor 3:13–15 den katolska läran om skärselden?

S: Nej. Det verkar bara stödja den om man blandar ihop

1) Prövning av gärningar kontra smärtsam rening av troende

2) Gärningen mot att den troende går igenom eld

En katolik skulle (med rätta) kunna invända att det faktum att denna vers nämner att en troendes gärningar prövas genom eld inte utesluter att en troende också kan genomgå en eldprövning för att renas. Eftersom detta dock är den enda versen i hela Bibeln som katoliker använder för att stödja skärselden (förutom 2 Makkabéerboken 12:46 i den katolska apokryfen), finns det ingen annan grund för denna utombibliska uppfinning.

Dessutom säger 2 Petrus 1:11 att vi kommer att få ett ”överdådigt mottagande” i det eviga riket, inte ett ”varmt” mottagande. Hebreerbrevet 10:2,16–19; 9:14 visar att det är Jesus som renar oss.

Om du tror på skärselden kan kanske detta ad hominem-argument riktat mot katoliker vara till hjälp för att övertyga dig om den motsatta sidan.

1. Katoliker har lärt ut att en avliden persons tid i skärselden kan förkortas genom att en levande person ber för den avlidne eller ger ekonomiska bidrag till kyrkan. Det finns alltså sätt att förkorta den tid en person måste tillbringa i skärselden för att renas.

2. Katoliker lär ut att de som bär ett särskilt tygstycke, kallat skapulär, kommer att befrias från skärselden inom en vecka, eftersom Maria besöker skärselden en gång i veckan och tar ut alla som bär detta. Om alla deras synder renades genom elden, skulle de inte behöva Marias särskilda hjälp. Marias särskilda hjälp har renande kraft. Således är skärseldens eld inte nödvändig för att rena alla synder, om någon i himlen har renande kraft i stället för elden.

3. Maria är inte ensam om att ha renande förmåga. Jesus ”renar” oss alla, enligt 1 Johannes 1:7,9; Hebreerbrevet 9:14,22; 10:2,16-19. Eftersom Jesus redan har lovat detta, behöver vi bara lita på hans renande kraft. Det är alltså onödigt att förlita sig på Maria och skärseldens eld, om Jesus redan har lovat att göra allt.

Fråga: Hur är äkta kristna Guds tempel enligt 1 Kor 3:16–17?

S: Vid en ytlig läsning verkar det som om en troendes kropp är Guds tempel. Även om det är sant, är det inte vad denna vers säger. Alla pronomen är ”ni” i plural (ye eller ya’ll) och ”tempel” är i singular. Således, som ”Believer’s Bible Commentary” på s. 1756 betonar, är den verkliga innebörden av denna vers att vi alla tillsammans är det enda Guds tempel. Se ”Hard Sayings of the Bible”, s. 579–581, för en mer ingående diskussion.

Fråga: Vilka är, enligt 1 Kor 3:18 och Jak 1:26, minst tio former av självbedrägeri, även bland kristna?

S: Kristna och andra kan ha felaktiga uppfattningar om vissa saker, eller kanske inte så mycket felaktiga som att de har felaktiga prioriteringar.

Felaktiga uppfattningar

Felaktiga uppfattningar om sanningen: Kristna förnekar inte väsentliga saker, såsom jungfrufödelsen, att Jesus dog för våra synder, att Jesus fysiskt uppstod från de döda osv., för om de gör det är de inte sanna kristna. Men kristna kan ha fel om viktiga sekundära saker, såsom dopet, nattvarden, ändens tid, futurism/preterism, apokryferna, ”en gång frälst – alltid frälst”, evangelisationsmetoder, dispensationalism/förbundsteologi, judarnas roll i Guds plan, andliga gåvor, jordens ålder, kreationism/teistisk evolution, kalvinism/arminianism, Guds mellanliggande kunskap, ofelbarhet/ofelbarhet, altarkallelser/väckelser, sabbaten/söndagen, att vara soldat, diakonissor osv.

Kristna kan söka sanningen av triviala eller pedantiska skäl, istället för att vilja uppleva Gud mer och tjäna Honom bättre. Du bör vilja veta allt det som Gud vill att du ska veta, och du bör sträva efter att inte veta det som Gud inte vill att du ska veta.

Felaktig uppfattning om Guds försörjning: Vissa kristna har trott att när de väl har kommit till Kristus kommer Gud att skydda dem från allt lidande. Eller att Gud kommer att göra dem rika, eller att de alltid kommer att ha god hälsa.

Men vi behöver inte oroa oss för att Gud ska försörja oss. Precis som Gud försörjer till och med liljorna på fälten, kommer Gud att ta hand om oss enligt Matteus 6:28–29 och Lukas 12:22–23.

Ibland glömmer troende bort att de har blivit renade från sina synder enligt 2 Petrus 1:9. Vi är renade, och istället för att bekämpa synden på egen hand måste vi komma ihåg att ta del av Guds renande kraft som Han har gett oss genom Sin Helige Ande.

Vilseledda av besvikelse: Om vi älskar Gud som vi bör, lyder och tjänar Honom, tror vi att vi kan räkna med att vi kommer att ha framgång och inga besvikelser eller problem. Men varför skulle vi anta det, när det inte ens gällde Paulus? Paulus hade en öppen dörr för att predika i Troas enligt 2 Korintierbrevet 2:12–13, men han hade oro i sitt sinne på grund av att han bekymrade sig för Titus.

Vilseledda om världen: De kan se världen som sin vän. Alternativt kan de se världen som något de bör lämna och fly från. Vi får inte överge vår första kärlek, som Uppenbarelseboken 2:4 varnar församlingen i Efesos för.

Vilseledda om sig själva: De kan ha en högre uppfattning om sig själva och sitt arbete än de borde. De kan tro att Gud anser dem vara mer speciella än andra, eftersom de gör mer. Alternativt kan de tro att det de gör på jorden inte spelar någon större roll alls. De kan tro att Gud inte bryr sig om dem. Eller så kan de tro att Gud inte tycker särskilt mycket om dem eftersom de inte gör mycket som syns. Du är aldrig för stor för att vara en tjänare. Och så länge du är större än en lilja är du aldrig för liten för att bli särskilt omhändertagen av Gud.

Ibland kan en kristen som tidigare gjorde mycket för Gud ”vila på sina tidigare gärningar” och tro att hen inte behöver följa Gud så noga, eller tjäna Honom lika väl nu, på grund av vad hen gjorde förr. Men borde du inte vilja uttrycka din kärlek till Gud just nu?

Vilseledda om andra: På alla de sätt som en person kan bli vilseledd om sig själv kan hen på samma sätt bli vilseledd om andra. Hen kan ha en alltför hög uppfattning om någon annan och sätta hen på en piedestal. Alternativt kan hen tänka illa om en annan troende eftersom hen inte tycker att den gör särskilt mycket. Vi bör inte bry oss om att stå över andra eller vara bättre än andra; vi bör bry oss om att behaga vår Herre.

Vilseledda om synd: Människor kan ha den felaktiga uppfattningen att ”synd gör det bättre”. På kort sikt kan det verka vara sant, men på lång sikt gör synden aldrig att det blir bättre. Allt du gör ses av Gud; många saker du gör ses också av änglar och demoner. Se till att du inte gör saker som du inte vill bli sedd göra. Människor kan tänka: ”Synden påverkar bara mig själv”. Men synden kan påverka alla som känner till din synd och även andra.

Felaktiga prioriteringar

Guds verk: Vad har du att göra som är viktigare än att tjäna Gud? Om du försummar att tjäna Gud eller bara ägnar lite överbliven tid åt det, förvänta dig inte mer av Guds välsignelse än vad de fick i Haggai 1. Gud skulle kunna ta dig hem till himlen redan nu. Så varför är du fortfarande här? Gud har vissa saker som du ska göra.

Din familj: Guds verk handlar inte bara om att dela evangeliet, hjälpa andra och göra saker. Lika viktigt är det att vara saker. Det krävs medvetet och avsiktligt arbete för att vara en god make, maka, mor, far, son eller dotter, syster eller bror, mor- eller farförälder eller svärförälder. Många kristna som är aktiva i tjänsten har förstört sitt familjeliv genom att försumma att ägna tid åt dem. Vill du tjäna Gud väl? Det gör du inte om du inte också sköter detta väl.

Dina vänner: All din tid ska inte upptas av vänner, men du bör utmärka dig som vän på två sätt. Du kan hjälpa dina vänner att bli frälsta eller att förbli starka i Herren. För det andra kan du lyssna på och lära av gudfruktiga vänner. Du kan stå starkare mot frestelser, inklusive missmod, om du har gudfruktiga vänner att dela ditt liv med. Men välj dina vänner klokt. Vänner kan dra ner dig, fresta dig och distrahera dig också. Det är ännu bättre om dina vänner och du tillsammans deltar i Guds verk, och om de också är vänner med din make eller maka och andra familjemedlemmar.

Världens distraktioner: Man kan bli distraherad, inte bara av onda saker, utan helt enkelt av alla världens fåfängliga saker. En författare sa att vårt samhälle ”underhåller sig självt till döds”. Sport, natur, filmer, shopping, att äta ute och kulturella aktiviteter är inte dåliga i sig, men om de tar upp för mycket av din tid och hindrar dig från att ha rätt prioriteringar, då har de blivit fel för dig.

Syndens distraktioner: Enormt mycket av människors tid går åt till TV och underhållning, jakten på romantiska relationer, att bli berusad (liksom baksmällan efteråt) och girighet. Om du kunde flytta bort från din familj, lämna alla dina vänner och hamna i en situation där du bara kunde tjäna Gud i begränsad utsträckning, för att fördubbla din lön under ett eller två år, skulle du göra det? Och ännu viktigare: skulle Gud vilja att du gjorde det?

Det finns förmodligen fler sätt att bedra sig själv än detta. Det är faktiskt skrämmande hur många sätt det finns. Ännu mer skrämmande är att människor kan rationalisera vart och ett av dessa som något gott eller åtminstone att ”Gud förstår”. Det enda hoppet vi har för att undvika allt detta är att hålla oss nära Gud i bön, förbli i hans ord och lyssna till råd från våra gudfruktiga vänner.

Fråga: Varför citerade Paulus i 1 Kor 3:19 Elifaz ord i Job 5:13 som sann skrift, eftersom Gud i Job 42:7 sa att Elifaz inte talade rätt om Gud?

S: I Job 42:7 sägs det inte att varje ord som Elifas yttrade var felaktigt. Mer specifikt talade Elifas fel när han antog att Gud inte skulle låta olycka drabba dem som inte förtjänade det. Däremot skulle det allmänt förstås att Elifas talade korrekt när han sade att Gud ”fångar de visa i deras list”.

Om den läran först förmedlades genom Elifas, eller om Elifas lärde sig den av en gudfruktig person som undervisade honom, är okänt, men det är irrelevant. De viktigaste punkterna är

1. Detta är en sanning om Gud.

2. Detta stod skrivet i Gamla testamentets Skrift, som Jesus, judarna och den tidiga kyrkan erkände.

3. Paulus sa helt enkelt att detta är en sanning som står skriven i Skriften. Paulus hade rätt.

Fråga: Hur är detta i 1 Kor 3:21–22 en ”förteckning över ett Guds barns ägodelar”?

S: Den omfattar de lärare vi behöver, allt vi behöver som rör vårt liv och till och med allt vi behöver för att ”dö väl” för Gud. Den omfattar det vi behöver just nu och det vi kommer att behöva i framtiden. Den omfattar dock inte nödvändigtvis allt vi vill ha.

Fråga: Vad är det som är ovanligt med det grekiska ordet för tjänare här i 1 Kor 4:1?

S: Det finns fyra ord på grekiska för tjänare:

doulos (1401) – ett allmänt ord för slav eller tjänare. Det är det vanligaste ordet som används för tjänare.

diakonos (1249) – från vilket vi får ordet ”diakon”

huperetes / (plural) hyperetas (5257) – härstammar från ordet ”att ro” och betyder bokstavligen en galärslav som ror i ett skepp. Det kan också betyda en förvaltare, underordnad, tjänare, officer eller tjänare. Ett besläktat ord, hypereteo, betyder att vara underordnad.

pais (3816) – ett barn som är slav eller tjänare.

Ett annat ord, oikonomous (3623), betyder egentligen inte slav utan förvaltare. I 1 Korintierbrevet 4:1 använde Paulus huperetas om sig själv och andra medarbetare. Detta är det enda stället där Paulus använde detta ord.

Fråga: I 1 Kor 4:1–3 anförtros en förvaltare, till skillnad från en vanlig tjänare, att sköta och utföra vissa uppgifter. Vad är skillnaden i vårt kristna liv mellan att vara Kristi tjänare och att vara Kristi förvaltare?

S: I allmänhet ska tjänare helt enkelt göra vad de blir tillsagda. De övervakas vanligtvis, ibland för att de inte arbetar hårt om de inte övervakas, men andra gånger helt enkelt för att de alltid behöver övervakas. Förvaltare är som Josef, eller som de tre tjänarna i liknelsen om talenterna. De övervakas inte särskilt mycket; i själva verket förväntas de visa initiativ. Men även om de inte övervakas i vad de gör, granskas deras resultat noggrant. Har de förvaltat det förtroende som anförtrotts dem? Har de tagit saker som inte var avsedda för dem? Har de fullbordat, eller försökt fullborda, det som krävdes av dem?

Vi är inte bara Kristi tjänare, utan också Kristi förvaltare. Det handlar inte bara om att vi gjorde det här eller inte gjorde det där. Det handlar inte bara om att vi älskade Gud mycket eller lite. Det handlar också om att vi uttryckte Guds kärlek i våra liv genom hur vi tog hand om barnen, äldre familjemedlemmar och underordnade. Vilket inflytande hade vi på vår make eller maka och våra medarbetare?

Om din troende make eller maka skulle få en stor belöning i himlen för att de var tvungna att stå ut med dig och följa Kristus trots dig, då finns det ett verkligt problem där!

Fråga: I 1 Kor 4:3–5, vilka är några felaktiga sätt som kristna kan döma andra på eller döma före den bestämda tiden?

S: I 1 Kor 12:10 är andlig urskillning en andlig gåva; att döma andra är det inte. Vi kan se vad som är rätt och fel; vad som är bibliskt, vad som strider mot Bibeln, liksom vad som ligger utanför Bibeln (som att tugga tuggummi eller lösa algebrauppgifter). Kristna kan utesluta obotfärdiga syndare ur församlingen. Men att inte döma andra och att inte döma saker före den bestämda tiden hör faktiskt ihop. Kommer personen så småningom att vända sig till Kristus? Kommer de att ångra sig senare? Det vet Gud, inte vi.

En anledning till att vi inte kan döma dessa saker är att vi inte är bra på det. Vi är inte bättre än om vi i Apostlagärningarna 7 försökte döma vad som skulle hända med Saulus från Tarsus, eller direkt efter David och Goliat vad David skulle göra senare.

Ett andra skäl är att det innebär att man förnedrar den andra personen. En annan troende är inte din tjänare; de tillhör Gud. Gud vet hur man dömer människor, och det gör inte vi, men Gud har också rätten att döma andra, och det har inte vi. Är en icke-troende en av de utvalda som så småningom kommer att bli frälst, eller kommer deras hjärta aldrig att öppnas och är de en av de förkastade? Vi har ingen aning. Så om vi kallar icke-troende för förkastade, säger vi i stolthet att vi med säkerhet vet deras eviga öde och om de någonsin kommer att omvända sig eller inte.

Fråga: Hur dömde Paulus inte sig själv i 1 Kor 4:3?

S: Paulus dömde inte sig själv i jämförelse med andra, och Paulus försökte inte gissa vilken sorts belöning han skulle få i himlen. Paulus granskade däremot sitt eget liv för att se till att han inte, vare sig oavsiktligt eller medvetet, missade målet i sin strävan att bli lik Kristus.

Fråga: 1 Kor 4:3 – varför dömde Paulus inte sig själv, eftersom han i 2 Kor 13:5 säger att vi ska granska oss själva?

S: Det är olika grekiska ord. I 1 Kor 4:3–4 används anakritho / anakrinun (döma), medan 2 Kor 13:5 använder det grekiska ordet peirazete (Strong’s Concordance 3985), vilket bättre översätts med ”granska”.

F: I 1 Kor 4:5 används här en ovanlig formulering: ”det som är dolt (krypta) i mörkret”. Vilka olika slags saker är dolda i mörkret som man behöver omvända sig från? Hur omfattande bör den offentliga bekännelsen vara?

S: Allt som du inte vill att Gud, änglarna eller andra troende ska se, bör du inte göra. Innan du syndar, tänk på hur du ska förklara detta när du är i himlen. Omfattningen av den offentliga bekännelsen bör vara densamma som kunskapen om synden. Bekännelsen av synden behöver inte spridas till dem som inte kände till synden; men de som var medvetna om den bör få veta om bekännelsen och omvändelsen.

Om du vill vara en superkristen bör du inte låta dig påverkas av ”krypta-natten”.

Fråga: Vad betyder det i 1 Kor 4:6, Ords 30:6 och 5 Mos 4:2 att ”inte gå utöver det som står skrivet”?

S: Detta är en upprepning av svaret på Ordspråksboken 30:6.

Det är inte bara dåraktigt utan också syndigt farligt att säga ”Gud sade så” när Gud inte har sagt det. Det är helt i sin ordning att uttrycka sin egen åsikt eller tolkning, så länge det är tydligt att det inte är Guds ord. Judarna hade för vana att stå upp när de läste Guds ord och sätta sig ner när de förklarade det. På så sätt kunde folk se var Guds ord slutade och den mänskliga tolkningen började.

När människor uppenbart lägger till något i Guds ord, eller på ett subtilt sätt hävdar att deras mänskliga tolkning är Guds sanning, kan människor tro att Guds ord har misslyckats om de mänskliga orden visar sig vara felaktiga. Detta betyder inte bara ”lägg inte till lögner till det som Gud har skrivit”, utan helt enkelt ”lägg inte till någonting alls till det som Gud har skrivit”. Även om kristna är oense om många teorier (och det är okej), beror många okristliga splittringar på att människor hävdar att något är Guds ord, när deras logiska slutsatser faktiskt inte framgår av Skriften. Till exempel:

1. När ska människor döpas?

2. Kommer Kristus att komma före, under eller efter vedermödan?

3. Hur kan brödet och vinet vara Kristi kropp och blod?

4. Exakt vilken grad av frihet har människor?

5. Är Gud tidlös, inom tiden eller båda delarna?

Eftersom vissa kristna tror på var och en av de möjliga åsikterna, måste vissa kristna ha rätt i dessa frågor. Men om en kristen tror att Bibeln stöder hans eller hennes åsikt i detta, likställer han eller hon en mänsklig åsikt med Guds ord. Detta är inte bra, även om den mänskliga åsikten faktiskt är korrekt.

Fråga: I 1 Kor 4:8–21 verkar Paulus här vara upprörd över korintierna, deras beteende, småaktiga gräl och stolthet. Vad ska vi göra när vi blir irriterade på andra kristna?

S: Det finns fem saker.

1. Kom ihåg att Gud ibland också kan vara mycket missnöjd med vårt beteende.

2. Vi ska inte döma någon annans tjänare (Rom 14:4).

3. Be för dem, och be om tålamod och mer kärlek för dig själv.

4. Gud kan leda dig att tala till dem med tillrättavisning, korrigering eller uppmuntran, men alltid i kärlek.

5. Kärlek kan låta mild, men sann kärlek kan också vara kompromisslöst sträng och strikt.

Fråga: I 1 Kor 4:9, vad är betydelsen av att Paulus här talar om en procession?

S: Processioner var en sällsynt men nyhetsvärdig del av det antika romerska livet. När en romersk general vann ett viktigt krig hölls en segertåg till hans ära som han själv ledde i Rom. I processionen ingick många av hans fångar, i kedjor. För att uttrycka det milt: Paulus erfarenheter som apostel gjorde att han lätt kunde identifiera sig med sådana fångar. Paulus ställde sin egen erfarenhet i kontrast till korintiernas självbelåtenhet.

F: I 1 Kor 4:10, erkänner kristna att de tror på Paulus, en självutnämnd dåre?

S: Vi tror inte på Paulus, men vi tror på Jesus, som visste vad han gjorde när han utsåg Paulus till sin apostel. Paulus menade inte bara att hans visdom var dårskap jämfört med Guds visdom, utan han insåg att allas visdom var dårskap jämfört med Guds visdom. Men Paulus hävdade också i 1 Kor 2:6–7 att hans tal var Guds visdom, som inte var av denna världen.

F: Varför skulle korintierna i 1 Kor 4:15 betrakta Paulus som sin far, när Jesus i Matt 23:9 sa att man inte ska kalla någon människa sin far?

S: De borde inte, och gjorde inte heller, kalla Paulus för far. Paulus ger bara en illustration av hur han blev som en far för dem genom att föra dem till evangeliet. På samma sätt kallar Paulus filipperna för en del av sin krona i Filipperbrevet 4:1.

Fråga: Varför uteslöt Paulus mannen men inte kvinnan i 1 Kor 5:1? Var detta en dubbelmoral?

S: Om båda var medlemmar i församlingen borde båda ha uteslutits. Även om Skriften inte nämner kvinnan kan det vara så att Paulus inte sa något om henne eftersom hon aldrig hävdade att hon var kristen.

”The Bible Knowledge Commentary: New Testament”, s. 514, innehåller en intressant fotnot. En man som hade intima relationer med sin mor eller sin fars hustru stred inte bara mot Gamla testamentets lag (3 Mosebok 18:8 och 5 Mosebok 22:30), utan också mot romersk lag (Cicero, Pro Cluentio 6:15 och Gaius, Institutio 1:63).

Det grekiska språket tyder på att detta inte var en återkommande handling. Vi vet inte säkert hur församlingen i Korint reagerade på denna synd. Kanske handlade det om stolthet över att tolerera det som de felaktigt betraktade som ”sin frihet i Kristus”, såsom ”Believer’s Bible Commentary”, s. 1759, antyder. Eller kanske ville de ignorera sådana problem som uppstod. Eller kanske tolererade de det inte för vissa, men för andra – människor som gav eller tjänade mycket – lät de dem utgöra ett undantag. Vi vet inte, men vilket av ovanstående som helst var en synd från församlingens sida. Församlingen borde sörja och vidta åtgärder för att utesluta den medlem som inte ångrade denna synd. I 1 Korintierbrevet 5:9–12 står det att vi inte ska döma dem utanför församlingen, utan utesluta dem inom församlingen som gör sådant.

Fråga: Vad betyder ”överlämna denne man till Satan för att hans kött skall förstöras” i 1 Kor 5:5?

S: När antingen en kristen eller en icke-kristen vet vad som är rätt och vägrar att följa det, är denna bön en ”sista utväg” för att Gud ska överlämna den personen till fysiska prövningar från Satan i tuktens syfte.

Man kan notera att trots Satans öppna uppror mot Gud väljer Gud ändå att använda Satan som ett redskap för sin tuktan och sitt straff. Som en kristen uttryckte det: Satan är den Allrahögste Gudens motvillige tjänare.

F: Vad var syftet med att behandla synden som surdeg i 1 Kor 5:7?

S: Under Gamla testamentets tid beordrades de en gång om året att ta bort all surdeg från sina hem. De skulle rengöra redskapen för brödbakning. De använde en lampa för att söka efter eventuell kvarvarande surdeg. Slutligen bad de: ”O Gud, jag har kastat ut all surdeg ur mitt hus, och om det finns någon surdeg som jag inte känner till, kastar jag ut den också av hela mitt hjärta.” Detta illustrerar den grundlighet och allvar med vilken vi ska försöka befria våra liv från synd. Se Believer’s Bible Commentary, s. 1760, för mer information.

Fråga: Är 1 Kor 5:9 ett bevis på att det fanns ett tidigare brev till korintierna?

S: Konservativa kristna forskare har tre olika åsikter.

1. Förlorat brev: Detta avser ett tidigare brev som Gud inte ansåg det nödvändigt att bevara som Skrift. Allt som Paulus någonsin skrev behövde inte nödvändigtvis bli en del av Skriften.

2. Bevarat i 2 Korintierbrevet: Detta avser ett tidigare brev som bevarats som ett fragment i 2 Korintierbrevet, vilket kan ha bevarats inom 2 Korintierbrevet 1–9.

3. Inget tidigare brev skrevs. Paulus använde aoristformen på grekiska, vilket kan syfta på det som Paulus just nu skriver. Ett exempel på att Paulus använder aorist på exakt detta sätt finns i 1 Korintierbrevet 9:15. Till stöd för denna uppfattning talar det faktum att den tidiga kyrkan helt tystar om något tidigare brev.

Fråga: Hur bör kyrkotukt utövas enligt 1 Kor 5:9–13?

S: Kyrkotukt är ibland nödvändig som en form av kärleksfull stränghet, utförd för kyrkans, världens och den syndande personens skull. Som ”Believer’s Bible Commentary” på s. 1760–1761 påpekar är uteslutning inte ett mål i sig utan ett verktyg. Den har ett trefaldigt syfte. Det är för att väcka den syndande troende till insikt om att detta inte tolereras. Det är för att skydda andra församlingsmedlemmar från att eventuellt efterlikna hans eller hennes dåliga exempel. Det är för att visa världen att detta inte är vilka vi är. Men de som utsätts för disciplinåtgärder kan, efter att de visat omvändelse, återupptas i församlingen.

Om man inte visar ånger för vissa synder, bör medlemmen uteslutas ur församlingen. Några exempel är mord, sexuell omoral, stöld, avgudadyrkan och andra saker. Men det är ännu allvarligare för en äldste eller diakon. De förväntas känna till sanningen och kunna undervisa, men de förväntas också vara förebilder. Om de inte är goda förebilder, bör de avsättas från ledarskapet och ersättas med någon som har varit en god förebild.

Fråga: Bör kristna, enligt 1 Kor 6:1–8, stämma varandra inför domstol?

S: Nej. Kristna kan och bör underkasta sig bindande skiljedom av andra kristna, men lydiga kristna stämmer inte varandra inför sekulära domstolar. Om man undrar hur den andra parten fortfarande kan vara en äkta kristen och uppföra sig på det sättet, är det ingen ursäkt för att stämma dem. Om den andra parten hävdar att hen är kristen, men har avvikande åsikter i fråga om sekundära läror – såsom dopets form, förlust av frälsningen osv. – är det inte heller någon ursäkt för att stämma dem. Om den andra parten däremot påstår sig vara kristen men inte vill bekräfta väsentliga saker som Kristi försoningsverk, Kristi gudomlighet, korsfästelsen och den fysiska uppståndelsen (enligt 1 Korintierbrevet 15), då är hen ingen äkta kristen och det är tillåtet att stämma hen, även om det fortfarande är bättre att nå en förlikning utanför domstol om det är möjligt.

Hela Psalm 133 beskriver hur gott och skönt det är för kristna att leva tillsammans i enighet. När äkta kristna har en meningsskiljaktighet bör båda arbeta för att lösa den och återupprätta glädjen i gemenskapen med varandra.

Fråga: I 1 Kor 6:2–3, hur ska de heliga (alla troende) döma alla saker, eftersom Gud är domaren?

S: Gud kommer att döma alla människor. Men Gud kommer att delegera en del av sin dom över saker och änglar till de kristna i himlen.

Fråga: I 1 Kor 6:9–10 står det att dessa människor inte kommer till himlen – hur kan då någon överhuvudtaget komma till himlen?

S: Låt oss först göra frågan svårare, och sedan ska vi besvara den. Paulus sa aldrig att denna lista var uttömmande; med andra ord, även om dessa saker kan hindra någon från att komma till himlen, kan man följa alla dessa saker men bryta mot andra saker och ändå inte komma till himlen.

Svaret på denna fråga finns i 1 Korintierbrevet 6:11. Det är ett uppriktigt erkännande av att vissa av dem brukade göra dessa saker innan de kom till Kristus, men att Jesus renade, helgade och rättfärdigade dem. Jesu verk är att göra det omöjliga möjligt, att ta människor som aldrig kan komma till himlen på egen hand (vilket gäller alla) och föra dem till himlen med sig.

Fråga: Var Paulus syn på homosexualitet i 1 Kor 6:9 endast hans egen åsikt?

S: Nej. Detta var aposteln Paulus lära, och Paulus ord var auktoritativa från Gud, vilket 1 Korintierbrevet 14:37 och Galaterbrevet 1:12 visar.

F: Lär 1 Kor 6:9 ut att all homosexualitet är fel, eller endast ”homosexuella syndare”?

S: Det råder ingen osäkerhet varken när det gäller definitionen eller det grekiska ordet han använde. Det som vissa ifrågasätter är versens räckvidd.

Definition: För grekerna, särskilt spartanerna, var homosexualitet en vanlig sed. Vissa uppfostrade till och med barn enbart i syfte att göra dem till manliga och kvinnliga prostituerade. Grekerna gjorde åtskillnad mellan 1) män som hade samlag med pojkar, och 2) de pojkar som utnyttjades av männen. Det grekiska ordet, arsenokoitai, avser männen.

Omfattning: Vissa hävdar att eftersom Paulus använde just detta grekiska ord, så upphävde han på något sätt det som sägs i 3 Mosebok 18:22; 20:13 och Romarbrevet 1:26–27 om homosexualitet i allmänhet. Sanningen är dock att Paulus använder ett specifikt ord för att påminna sina läsare om fördömandet av hela denna sedvänja.

I den tidiga kyrkan fanns det inget som tydde på att förbudet inte gällde all homosexualitet. Se Klemens av Alexandria, ”Läraren” 3:12, samt diskussionen om Romarbrevet 1:26–27 och 3 Mosebok 18:22; 20:13.

Fråga: Hur kan Gud i 1 Kor 6:13 uppväcka våra kroppar, eftersom han kommer att förstöra dem?

S: Att förgöras betyder inte att det är omöjligt att återuppväckas. Gud kommer att återuppväcka oss och ge oss fysiska kroppar, även de kristna som dödades och åt upp av vilda djur.

Fråga: Bör en kristen pastor, enligt 2 Kor 6:14, viga en kristen och en icke-kristen?

S: Den kristne som gifter sig bryter mot Guds vilja, så en pastor bör inte göra det. Jag antar dock att det är okej att viga två icke-kristna.

R.C. Sproul säger om att viga en kristen och en icke-kristen: ”Som en allmän regel gör jag det inte. Jag gör det inte eftersom jag är övertygad om att Gud inte tillåter mig att göra det.” Generellt sett bör pastorer, liksom vi andra, vara försiktiga med att sätta vårt godkännande på synd.

Fråga: Hur måste vi förändra oss, med tanke på att vi ”har köpts för ett pris”, enligt 1 Kor 6:20?

S: Vårt liv tillhör inte längre oss själva. William Borden från Yale var miljonärssonen i familjen Borden, som sålde Borden-mjölk. Han skrev att vi som troende, ”om vi tar våra liv och gör vad vi vill med dem, tar vi något som inte tillhör oss, och därför är vi tjuvar!”, citerat ur Believer’s Bible Commentary, s. 1993.

F: Bör alla gifta sig, enligt 1 Kor 7:2?

S: Äktenskapet är det normala tillståndet för mänskligheten i allmänhet. Men när Paulus skrev denna vers var han och andra inte gifta, vilket framgår av 1 Kor 7:7–8, 25–29.

Fråga: Är det, enligt 1 Kor 7:3–5, okej att avstå från sex med sin make eller maka under en viss tid?

S: Här gifter sig en person i förväntan om att ha sexuell intimitet, och maken/makan beslutar ensidigt att ändra det som de båda kommit överens om. Den grekiska texten innebär att en person inte bör avstå från sex med sin make/maka, utom med ömsesidigt samtycke, för att be under en kort tid. Detta gäller oavsett om maken/makan är troende eller icke-troende. Att använda sex eller avsaknaden av det som belöning (eller straff) strider alltså mot Bibeln.

I Sozomens *Kyrkohistoria* (370/380–425 e.Kr.), bok 3, kap. 14, s. 293, berättas om avfälliga munkar som fördömde äktenskapet, människor som inte åt någon animaliskt mat. Många kvinnor lät sig vilseledas av dem och lämnade sina män, men eftersom de inte kunde leva i celibat föll de i äktenskapsbrott. Vissa kvinnor klädde sig i manskläder.

Fråga: Står 1 Kor 7:10–16 i strid med Matt 5:32 och 19:8–9 när det gäller skilsmässa?

S: Nej. Matteus 5:32 och 19:8–9 handlar om att initiera skilsmässa oavsett om man är kristen eller inte. 1 Korintierbrevet 7:10–16 säger att vi kan tillåta en icke-troende make eller maka att initiera skilsmässa, om det är vad hen verkligen vill.

F: Tillåter 1 Kor 7:10–16 skilsmässa på grund av att en make eller maka har övergivit den andra?

S: Naturligtvis är skilsmässa en ganska permanent separation, men de grekiska orden betyder egentligen inte skilsmässa, utan ”separation” eller ”lämna”, så övergivande skulle omfattas här, liksom skilsmässa. En kortvarig separation eller provseparation skulle dock inte vara ett permanent lämnande och ingår därför inte här. Se Encyclopedia of Bible Difficulties, s. 398–401, för en mer ingående diskussion om de bredare frågorna.

F: Skulle det i 1 Kor 7:10–16 och 1 Kor 7:25–29 ha varit möjligt för Paulus att skriva några personliga åsikter som inte var Skriften? Hur skulle den tidiga kyrkan (och vi) veta att de inte skulle accepteras?

S: Visst. De hade många samtal som inte finns nedtecknade i Skriften. Dessutom skrev Paulus troligen ett tidigare privat brev till korintierna före 1 Korintierbrevet, vilket framgår av 1 Korintierbrevet 5:9.

Tertullianus, som skrev 198–220 e.Kr., nämner också att Paulus undervisning här var Skrift, men han gjorde åtskillnad mellan vad som kom från hans egen auktoritet och vad som var en återgivning av vad Jesus hade sagt. I ”Uppmaning till kyskhet”, kap. 3, s. 52

Vissa försöker hävda att det bara är Paulus personliga åsikt, medan konservativa kristna menar att det fortfarande är en auktoritativ lära. Alla bör kunna enas om fem saker:

1. Det finns ingen lära i de omgivande verserna i 1 Korintierbrevet 7:8–13 och 7:17 som vi inte kan hämta från andra ställen i Bibeln.

2. 1 Korintierbrevet 7:14–16 är en ny lära som inte återfinns någon annanstans i Nya testamentet, och 1 Korintierbrevet 7:12–13 är en inledning till detta.

3. Paulus säger att Herren inte uttryckligen sa detta.

4. Paulus sa att det han skrev var Guds ord i 1 Korintierbrevet 2:13 och 14:37. Petrus sa att Paulus ord var Skriften i 2 Petrusbrevet 3:15–16.

5. Paulus sa aldrig att detta inte hade samma apostoliska auktoritet som hans övriga lära.

Fråga: Kan kristna enligt 1 Kor 7:12–13 skilja sig från sina icke-troende makar?

S: Kristna bör inte ta initiativ till skilsmässa, utom vid otrohet (Matteus 5:32) eller i extrema fall där makens eller barnens liv står på spel.

Om en icke-troende make eller maka dock tar initiativ till skilsmässa, kan den kristne låta den andra gå, eftersom det i 1 Korintierbrevet 7:15 står: ”Gud har kallat er till att leva i fred” i denna situation. Många betraktar övergivande som likvärdigt med att ta initiativ till skilsmässa. I boken ”1001 Bible Questions Answered”, s. 247, förklaras även 1 Korintierbrevet 7:14, 15 och 39.

Fråga: Om en icke-troende make eller maka skiljer sig från en kristen, enligt 1 Kor 7:12–16, kan den kristne då gifta om sig?

S: I 1 Korintierbrevet 7:15 står det att den kristne ”inte är bunden” i sådana fall. Detta tyder på att den kristne kan gifta om sig, om det inte var den kristne som tog initiativet till skilsmässan.

I ”The New International Bible Commentary”, s. 1362, och ”The Bible Knowledge Commentary: New Testament”, s. 518, sägs att det grekiska språket talar för samma tolkning.

Fråga: Bevisar 1 Kor 7:14, eller åtminstone stöder det, spädbarnsdopet?

S: Nej. Om det faktum att barnen är ”heliga” talade för att de skulle döpas, skulle det faktum att maken eller makan är helgad också tala för dop av icke-troende makar.

Denna vers innebär att Gud fortfarande kommer att välsigna de troendes barn, även när en av makarna inte är troende. Om ett barn med en kristen förälder inte döptes som spädbarn på grund av den icke-kristna förälderns önskan, skulle denna vers fortfarande vara sann och gälla för det barnet.

I Sverige, som var en officiellt luthersk nation fram till år 2000, har man inga offentliga spädbarnsdop. Spädbarnsdopet går helt förbi poängen med att en person själv väljer att låta sig döpas.

Men barn som uppfostras av en troende förälder kommer (eller borde åtminstone) att höra evangeliet, få undervisning i Bibeln och lära sig att be till Gud och hjälpa andra.

Se även diskussionen om Kolosserbrevet 2:11–12 och 1 Korintierbrevet 1:16 för mer information.

Fråga: Eftersom barnen till en troende förälder är helgade, enligt 1 Kor 7:14, är barnen då fortfarande syndiga?

S: Ja, eftersom ”helgad” inte betyder ”syndfri”. Alla, utom Adam, Eva och Jesus, föddes med en syndig natur. 1 Kor 7:14 säger helt enkelt att barnen till en troende särskilt vaktas över av Gud. Se ”Bible Difficulties and Seeming Contradictions”, s. 244–255, för ett kompletterande svar.

F: I 1 Kor 7:18–19 står det att omskärelsen inte betyder någonting, och i Gal 5:2–3 står det att vi inte ska låta oss omskäras. Varför omskärde då Paulus Timoteus i Apg 16:3?

S: Paulus omskärde Timoteus eftersom judarna i det området visste att Timoteus far var grek. Se diskussionen om Apostlagärningarna 16:3 för mer information.

Fråga: Motsäger Paulus i 1 Kor 7:21–23 det han sa i Ef 6:5–8 om slaveri?

S: Nej. Här följer en sammanfattning av Paulus lära.

a) Undvik att bli slav.

b) Om du är slav och kan vinna (köpa) din frihet, gör det. (1 Kor 7:21,23)

c) Tills dess, lär dig att vara nöjd med din nuvarande situation.

Med tanke på att det var svårt för en fattig fri man att försörja sig på ett ärligt sätt i storstäderna, och att två tredjedelar av korintierna var slavar, är 1 Kor 7:21–23 klokt och pragmatiskt.

I Gamla testamentet fick människor inte kidnappas och säljas som slavar (2 Mosebok 21:16); slavar fick inte misshandlas (2 Mosebok 21:26–27), och förrymda slavar fick inte återlämnas till sina herrar (5 Mosebok 23:15–16).

Som en sidokommentar kan nämnas att den senare judiske författaren Maimonides hävdade att ingen slav kunde vara profet. Men i kyrkan, där det inte finns någon åtskillnad mellan slav och fri, kunde vem som helst vara profet. Se The Expositor’s Greek Testament, vol. 2, s. 80 för mer om detta.

Se även diskussionen om Titusbrevet 2:9, Filemonbrevet 10–15, Tony Evans Bible Commentary, s. 1232, samt Hard Sayings of the Bible, s. 591–593 och s. 642–644 för mer information.

Fråga: Avser 1 Kor 7:25–26 jungfrur eller män?

S: Det avser både män och kvinnor. Samma term, ”jungfrur”, används om män i Uppenbarelseboken 14:4. Många gånger i Bibeln ges exempel på män för saker som gäller båda könen.

Fråga: I 1 Kor 7:29 – borde kristna ha undvikit äktenskap för 2 000 år sedan, eftersom tiden är kort?

S: I efterhand var det givna rådet klokt, eftersom intensiv förföljelse började inom tio år. Paulus gav oss inte alla detaljer om varför tiden var kort, utan nämnde bara den ”nuvarande krisen” och stora förändringar i 1 Kor 7:26,31.

Precis som en jordisk förälder säger Gud ibland saker till oss utan att ge oss alla skäl eller bakgrunden. Om vi är kloka, lyder vi Gud ändå.

Tertullianus, som skrev 198–220 e.Kr. i *De Corona*, kap. 13, s. 101, nämner att ”ni har aposteln [Paulus] som uppmanar människor att gifta sig i Herren”.

Fråga: I 1 Kor 7:29–31, syftade ”denna värld i sin nuvarande form går till ända” på förföljelsen vid den tiden eller på Kristi återkomst?

S: Innan vi besvarar frågan, låt oss göra några iakttagelser om vad avsnittet säger. Paulus ger både råd och befallningar, och säger att han gör det på grund av en förutsägelse och en iakttagelse. Han råder (inte befaller) människor att inte gifta sig. Han säger till de troende att inte gråta, glädjas eller oroa sig för sina ägodelar (dvs. att stoiskt acceptera det som är på väg att hända). Han anger två skäl (7:28b): en förutsägelse om en kort tid och att det skulle bli svårigheter i köttet, samt iakttagelsen: (7:31b) ”Ty denna värld i sin nuvarande form är [för närvarande] på väg att försvinna.” När det gäller att världen i sin nuvarande form (schema på grekiska) håller på att försvinna, säger ”Believer’s Bible Commentary” på s. 1770 att den sista frasen faktiskt lånades från den grekiska teatern och betydde ett scenbyte.

När det gäller svaret är de kristna forskarna oeniga, eftersom det passar båda.

(troligt svar) Förföljelse: Förutom lokala intensiva förföljelser förekom det en intensiv allmän förföljelse inom tio år efter att Paulus skrev detta. Det skulle alltså bli mycket svåra tider för de kristna, och det skulle bli svårare för de gifta. Låt er inte förledas till att gråta, eftersom det kommer att bli mycket förföljelse. Låt er inte förledas av glädje eller av att hänga fast vid era ägodelar, för allt är mycket förgängligt. Paulus säger här ingenting om när världen i sin nuvarande form kommer att ha försvunnit helt. Istället säger Paulus att världen i sin nuvarande form är på väg att försvinna. Kristendomen blev inte en laglig och gynnad religion i Romarriket förrän år 325 e.Kr., men processen var svår och smärtsam för Kristi efterföljare. ”The New International Bible Commentary”, s. 1363, och ”The Expositor’s Bible Commentary”, vol. 10, s. 235, anser att Paulus talar om förföljelse under sin egen tid.

(osannolikt) Herrens återkomst: Enligt denna uppfattning har Paulus blicken riktad mot Kristi återkomst. Återigen gjorde Paulus ingen förutsägelse om när världen i sin nuvarande form kommer att ha gått under, utan endast att den nu är i färd med att gå under. Med andra ord säger Paulus inte när väckarklockan kommer att ringa, utan snarare att den tickar framåt. Eftersom klockan tickar råder Paulus dem dock att helhjärtat ägna sig åt Herren och hans verk och inte fastna i världsliga saker, oavsett om de orsakar sorg, glädje eller vinst av ägodelar. Han avråder från äktenskap så att människor kan ägna sig mer åt Herrens verk, eftersom vi aldrig vet när Kristus kommer att återvända. ”The Bible Knowledge Commentary: New Testament” s. 519 och ”The Believer’s Bible Commentary” s. 1770 förespråkar uppfattningen att detta avser Herrens återkomst. ”The NIV Study Bible” s. 1743 anger att vissa hyser denna uppfattning, men stöder den inte.

Det är troligtvis den första tolkningen, eftersom det råd som Paulus ger i denna vers – bland annat att vara som dem som varken gråter eller gläder sig – skulle gälla både för den tiden och för andra tider av förföljelse. Den andra tolkningen skulle innebära att Paulus råd gäller för den tiden och för alla tider framöver, fram till Kristi återkomst.

Fråga: Vad betyder 1 Kor 7:30–31?

S: Dessa verser är mycket goda råd både för Paulus tid och för varje gång kristna står inför svår förföljelse. Även när kristna inte utsätts för förföljelse är det klokt att endast ”hålla fast löst” vid alla jordiska ting, vare sig det gäller glädjen i äktenskapet eller annan lycka, ägodelar eller till och med sorg. Man vet aldrig när de kan tas ifrån en, eller hur mycket tid man har kvar. Man vet dock att under den korta tid vi är här vill Gud att vi ska lysa för Honom och göra Hans vilja.

Vi kan inte leva som den unge pojken Calvin sa i serien ”Calvin och Hobbes”: ”Gud satte mig här på jorden för att utföra vissa saker, och i den takt som saker och ting går kommer jag att leva för evigt!”

Fråga: Hur ”förgår denna värld i sin nuvarande form” enligt 1 Kor 7:31?

S: Jesu ankomst och kristendomens spridning var den mest betydelsefulla historiska händelsen under denna tid. Men innan kristendomen blev både en laglig och gynnad religion i Romarriket under kejsar Konstantin år 324 e.Kr., skulle de kristna få utstå den stora prövningen av tio förföljelser.

F: I 1 Kor 7:36, vem är mannen här, fadern eller fästmannen och den blivande maken?

S: Det är fästmannen. Det är inte fadern som gifter bort henne, utan fästmannen som är orolig för det olämpliga beteendet.

En annan tolkning är att ordet ”jungfru” inte syftar på en person utan på personens oskuld. En man är alltså orolig för sin egen oskuld och för att han ska förlora sin ungdom. ”The Believer’s Bible Commentary”, s. 1771, företräder denna tolkning.

F: I 1 Kor 7:23 och 6:20, vad är det gemensamma temat mellan 1 Kor 6 och 7?

S: Båda verserna betonar att vi ska leva som om vi vore ”köpta för ett pris”: Jesu blod. 1 Kor 6:20 säger att eftersom vi är köpta för ett pris, ska vi ära Gud med vår kropp. 1 Kor 7:23 säger att eftersom vi är köpta för ett pris, ska vi inte bli människors slavar.

Fråga: I 1 Kor 8:4 står det att ”en avgud är ingenting alls”, varför fördöms då avgudadyrkan så starkt i 1 Kor 10:20, 2 Mos 20:4, 3 Mos 19:4, 26:1,30?

S: En analogi kan vara till hjälp här. En imaginär fallskärm är ingenting, men att förlita sig på en icke-existerande fallskärm är livsfarligt. På samma sätt är en avgud ingenting, men att sätta sin tillit till en avgud är livsfarligt. Gud betonar i många bibelställen att man inte kan sätta sin tillit till både Honom och en avgud.

F: Är det enligt 1 Kor 8:4, 7–13 okej att äta kött som offrats till avgudar, eller bör vi avstå från det, som det står i Apg 15:28–29?

S: Romarbrevet 14 visar att det kan vara fel eller okej beroende på omständigheterna.

a) Det är fel att delta i en fest där avguden firas. Det är fel att äta kött därifrån om man ser det som en form av avgudadyrkan. Romarbrevet 14:23 säger att allt som inte grundar sig på tro är synd.

b) Det är okej att äta köttet (med ett undantag) om man inser att all mat kommer från Gud, inte från avgudarna, och att man inte dyrkar några avgudar.

b2) Ett undantag är om en svagare kristen eller en icke-kristen skulle uppfatta att du genom att äta kompromissar med din tro. Vi får inte få andra att snava enligt Romarbrevet 14:10,13, och vi bör undvika att ge intryck av ondska enligt 1 Tessalonikerbrevet 5:22 och 2 Korintierbrevet 8:21.

Fråga: Lär 1 Kor 8:5 och Johannes 10:35 ut att det finns många gudar?

S: Nej. 1 Kor 8:5 avser alla de avgudar som icke-kristna trodde på. Det finns många gudar, men det finns bara en som med rätta kallas Gud. Vi bör tillbe ”den ende Guden” (1 Tim 1:17). Se även diskussionen om Johannes 10:35. Tertullianus (198–220 e.Kr.) var en av de första att diskutera 1 Kor 8:5 i ”Mot Hermogenes”, kapitel 4, i ”Ante-Nicene Fathers”, volym 3, s. 479. Han sade att de många gudarna endast är gudar till namnet, medan det bara finns en sann Gud. Origenes (225–253/254 e.Kr.) besvarade också denna invändning i Origenes *Mot Celsus*, bok 8, kap. 4, s. 641.

Skulle du äta i ett avgudstempel, i strid med vers 10 i samma kapitel? Det finns visserligen många avgudar, men skulle du lära ut att dessa gudar är verkliga, i strid med vers 4? Om inte, då kan du inte använda vers 5 för att tala om flera verkliga gudar. Vers 6 säger att vi skiljer oss åt genom att vi endast tror på en Gud.

Som en sidokommentar kan nämnas att den första personen som tog upp denna fråga och gav i princip samma svar var Irenaeus, biskop av Lyon, i Irenaeus *Mot kätterierna*, bok 3, kap. 6.5, s. 420.

En mormon sa en gång till min kristna rumskamrat, Greg, att det fanns många gudar, men att det bara fanns en gud för denna värld, och att han tillbad denna världens gud. Men denna världens gud är Satan enligt 2 Korintierbrevet 4:4 och 1 Johannesbrevet 5:19. Irenaeus av Lyon (levde 120–202 e.Kr., skrev 182–188 e.Kr.) säger i Fragment 46, s. 575, också att denna världens gud är Satan.

Fråga: Lär 1 Kor 8:6 ut att Jesus inte är den Allsmäktige Guden, som Jehovas vittnen hävdar?

S: Nej. I denna vers avser ordet ”Gud” Gud Fadern, men Jehovas vittnen skulle då behöva bortse från alla andra verser som säger att Jesus är Gud, såsom Johannes 20:28–29 och Johannes 8:58. De skulle behöva förneka att ordet ”Gud” har åtminstone två betydelser, vilket strider mot Hebreerbrevet 1:8 och Hebreerbrevet 1:9. De skulle behöva vägra att ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern, vilket strider mot Johannes 5:23.

Jehovas vittnen försöker göra en åtskillnad mellan ”den Allsmäktige Guden” (Fadern) och ”den Mäktige Guden”, som de säger är Sonen. Även om det inom Treenigheten finns en åtskillnad mellan de tre, så länge Gud är Allsmäktig, finns det antingen separata gudar, vilket Jehovas vittnen antyder, eller så finns det bara en Gud, och Gud är Allsmäktig.

Fråga: Vad bör kristna göra, enligt 1 Kor 8:6–13, när det gäller att delta i muslimernas ramadan-högtider, Divali i Indien och andra högtider?

S: Generellt sett bör man inte delta i någon religiös tillbedjan. Men om du blir inbjuden att äta, kan det vara okej eller inte. Om en ny troende skulle snubbla i sin tro, ska du inte äta. Om någon skulle tro att du kompromissar med dina kristna principer, ska du inte äta. I övrigt är det helt i sin ordning att ta emot deras gästfrihet och äta. Naturligtvis kan du också bjuda in dem till våra firanden.

Enligt en källa är den indiska högtiden Diwali, ljusets högtid, så gammal att ingen vet varför den firas, och den är egentligen inte religiös. Enligt en annan källa skiljer sig förklaringen till Diwali helt åt mellan olika platser. Enligt en tredje källa är den religiös och firar när guden Rama, som inkarnerats på jorden, fick återvända hem efter att ha varit i exil. Så det blir ganska komplicerat, om du inte helt enkelt undviker att vara där just den dagen. Om det alltså hålls någon form av ceremoni, hoppa över den. Du kan äta maten om du är inbjuden. Ät naturligtvis ingenting om du bara dyker upp objudet till måltiden.

Fråga: Bör kristna, enligt 1 Kor 8:6–13, äta kött som är halal, det vill säga kött som muslimer har slaktat efter att ha åkallat Allahs välsignelse över köttet?

S: I hedniska tempel bad man också över offret. Bönen till en annan gud har ingen inverkan på köttet, så det är okej för en kristen att äta det, såvida det inte kan såra någon annans samvete.

F: I 1 Kor 8:11, hur kan våra handlingar när det gäller avgudakött leda till att vår kristne broder ”förgås”, eftersom Johannes 10:28 säger att de aldrig ska förgås?

S: Även om de grekiska orden är desamma (med endast olika ändelser) – apoleitai/apoluntai – är betydelsen olika. Äkta kristna är oeniga om huruvida troende kan förlora sin frälsning. Oavsett detta kan troende tyvärr förlora sitt vittnesbörd och sitt rena samvete genom att äta mat när de anser att det är fel att göra det.

F: I 1 Kor 9:1–2, var Paulus en apostel endast för korintierna, eller för alla?

S: Paulus själv sa att han var apostel inte bara för korintierna, utan för alla i 1 Timoteusbrevet 1:1; 2:7; Romarbrevet 1:1; Galaterbrevet 1:1, Efesierbrevet 1:1; Kolosserbrevet 1:1; 2 Timoteusbrevet 1:1; och Titusbrevet 1:1.

Fråga: I 1 Kor 9:1–7 ifrågasatte vissa Paulus auktoritet som apostel. När kristna idag på ett olämpligt sätt ifrågasätter en pastors, en äldstes eller någon annan kristen ledares auktoritet, vad kan du då säga till dem?

S: Bibeln innehåller många exempel på människor som på ett olämpligt sätt ifrågasatte sina ledare. Mirjam motsatte sig Mose äktenskap med en kusitisk kvinna, och Gud drabbade henne med spetälska i 4 Mosebok 12. Israeliterna knorrade mot Mose och Gud hotade att utesluta dem från arvet i 4 Mosebok 14:11–12. Korah och hans anhängare reste sig mot Mose och slukades av jorden i 4 Mosebok 16:1–36. Folket ifrågasatte Mose och Aron angående Korah, och en pest bröt ut i 4 Mosebok 16:41–50.

Om en ledare gör något som bör bringas till de andra äldstes kännedom, så ta upp det med dem. Men i övrigt bör vi inte skvallra om våra ledare.

Om en ledare fattar ett felaktigt beslut eller gör något fel, bör du ta upp saken för att få det rättat till, samtidigt som du minns att vi alla har fattat felaktiga beslut eller gjort fel. Om en ledare är inblandad i själsförgörande kätteri, stöld eller grov synd utan ånger, bör denne avsättas från sin ledarroll. Men i övrigt vill du inte bli som de där exemplen i Bibeln och tvingas stå inför Kristi dom i slutet.

Fråga: I 1 Kor 9:5 och Matt 12:46–47; 13:55–56; Apg 1:14; Gal 1:19 – hade Jesus bröder?

S: Ja, Jesus hade halvbröder.

De flesta icke-katoliker tolkar i allmänhet dessa verser bokstavligt, det vill säga att Jesus hade bröder. De tidiga kristna tolkade det på samma sätt. Enligt Matteus 13:55–56 var Jesu bröder Jakob (författaren till Jakobsbrevet), Josef, Simon och Judas [Judas] (författaren till Judasbrevet).

De flesta katoliker tolkar ”bröder” som kusiner, eftersom den katolska kyrkan lär att Maria för alltid förblev jungfru.

Det grekiska ordet för kusin, suggenes, som användes i Lukas 1:36 och 1:58, stod dock till Paulus och Matteus förfogande, men de använde det inte. Eftersom vissa katoliker gärna påminner människor om vikten av den kristna traditionen nämner Hippolytus (222–235/6 e.Kr.) i ”Motbevisningen av alla kätterier”, kapitel 2, Jakob som vår Herres bror.

Andra verser som nämner Jesu bröder är Matteus 13:55; Markus 3:31–32, Lukas 8:19–20 och Johannes 2:12; 7:3, 5, 10.

Fråga: Hade Petrus (Kefas) en hustru enligt 1 Kor 9:5?

S: Förutom att 1 Kor 9:5 säger detta, botade Jesus i Matteus 8:14 och Lukas 4:38–39 Petrus svärmor från feber. Clemens av Alexandria (Stromata 193–202 e.Kr.) och Eusebius ”Kyrkohistoria” (3:30) lär också att Petrus var gift och hade barn.

Enligt Eusebius ”Kyrkohistoria” 3:30: ”Man säger alltså att när den välsignade Petrus såg sin egen hustru föras bort för att dö, glädde han sig över hennes kallelse och hennes hemkomst, och ropade till henne på ett mycket uppmuntrande och tröstande sätt, tilltalade henne vid namn och sade: ’O du, kom ihåg Herren. Sådan var de välsignades äktenskap och deras fullkomliga inställning gentemot dem som stod dem närmast” (Stromata, bok 7, kap. 2)

Jesus helade Petrus svärmor tidigt under sin verksamhet (Matteus 8:14–17; Markus 1:29–34; Lukas 4:38–39). Därför var Petrus troligen gift redan innan han träffade Jesus.

Fråga: Hur kan Kristi evangelium hindras, enligt 1 Kor 9:12?

S: ”Evangeliet” är helt enkelt den ”goda nyheten” om Jesus Kristus. Förmedlingen och utbredningen av evangeliet kan hindras av icke-troende. Det kan också begränsas av troende som, av rädsla för förföljelse eller av andra skäl, inte vill predika hela evangeliet.

Man kan förmedla evangeliet med fyra enkla punkter.

1. Förstå något om vem Gud är, att det bara finns en treenig Gud och att vi inte ska tillbe några andra så kallade gudar.

2. Inse vilka vi är, att vi är födda med en syndig natur och behöver renas och få våra synder förlåtna. Vi kan inte komma till himlen genom våra egna meriter.

3. Inse att Jesus Kristus, genom sin död på korset och uppståndelsen från de döda, har skapat den enda vägen för alla att komma till himlen.

4. Inse att vi behöver åkalla Gud, lita på Herren och förstå att Jesu blod betalade priset för våra synder.

När vi väl är pånyttfödda som Guds barn vet vi att den Helige Ande bor i oss och verkar i oss så att vi kan leva på ett sätt som behagar Gud. Även om vi fortfarande kommer att synda, helgar Gud oss för att göra oss mer lik Kristus. Vi ska leva i lydnad mot Guds bud, låta oss döpas med vatten och leva ett liv där vi framför allt älskar Gud och våra medmänniskor.

Fråga: I 1 Kor 9:12, 18–19, 22, när bör vi inte utöva de rättigheter som tillhör oss?

S: Det vore inte klokt av någon att utöva en mindre rättighet i en trivial fråga om det innebar att ge upp en viktig rättighet i något väsentligt. En av våra viktigaste ”rättigheter”, eller egentligen privilegier, är att tillsammans med den Helige Ande förmedla evangeliets livgivande budskap till andra. Vi bör omedelbart vara beredda att ge upp de flesta av våra andra rättigheter hellre än att ge upp vårt privilegium att utföra Guds verk.

F: Bör alla som predikar evangeliet, enligt 1 Kor 9:14, försörja sig på evangeliet?

S: Som 1 Kor 9:15 visar är detta ett privilegium, inte ett bud. Det är helt i sin ordning för en gudfruktig kristen att försörja sig på evangeliet, men man behöver inte göra det.

Fråga: Varför var Paulus tvungen att predika evangeliet, oavsett om hans predikande var ”frivilligt” eller ”inte frivilligt”, enligt 1 Kor 9:16–17?

S: Du ska inte tro att du kan tjäna Gud precis så mycket eller så lite som du själv vill. Paulus var kallad att predika evangeliet. Han ville ivrigt och frivilligt predika det. Han påpekade dock att även om han inte hade önskat att predika det, skulle han ändå känna sig tvungen att göra det på grund av det förtroende som Gud hade anförtrott Paulus. I boken ”1001 Bible Questions Answered”, s. 125–126, påpekas att alla äkta kristna, precis som Paulus, har en allvarlig skyldighet att predika evangeliet och kommer att behöva stå inför Gud och redogöra för det som anförtrotts oss. Vår eviga belöning i himlen bygger på vad vi gör eller inte gör. I Hesekiel 3:17–21 sade Herren till Hesekiel att han skulle hållas ansvarig för någons blod om han svek sin plikt som vaktpost.

Fråga: Vilka är några sätt på vilka vi kan överge våra tidigare skrupler för Kristi skull, enligt 1 Kor 9:19–23?

S: I Paulus fall skulle en from jude inte äta fläsk, räkor eller andra livsmedel som var förbjudna i Gamla testamentet. Fariséerna ansåg att de inte borde umgås med icke-judar. De hade också många andra regler.

Idag har människor ”skrupler” som att duscha varje dag. Tänk om du skulle åka ut på missionsfältet till en avlägsen plats där du inte kunde göra det? Skulle du då vägra att åka? Man bör inte se någon av det motsatta könet utan kläder, förutom sin make eller maka. Men tänk om det var en olycka eller en medicinsk nödsituation, och det var oundvikligt? Skulle du bara gå därifrån när du behövdes för att hjälpa till? Det finns bra regler för oss att följa i det kristna livet, men i slutändan handlar det inte om regler; snarare handlar det om att göra vad Gud vill att vi ska göra och att inte vara olydiga mot Honom.

Fråga: Hur är Paulus ”allt för alla” i 1 Kor 9:20–23?

S: Paulus kompromissade inte med sin förkunnelse eller sin efterlevnad av sanningen. Men i Apostlagärningarna 17 och på andra ställen använde han olika tillvägagångssätt för att förkunna det enda sanna evangeliet, och han lärde att vi bör anpassa vårt handlande i icke-väsentliga frågor för de svagare troendes skull (Romarbrevet 14) och så långt det är möjligt leva i fred med alla (Romarbrevet 12:18).

F: Försöker Paulus i 1 Kor 9:20 och 1 Kor 10:33 att behaga människor, trots att det i Gal 1:10 står att han inte gör det?

S: Paulus försöker vara allt för alla människor för att vinna dem för Kristus, men det innebär inte att han kompromissar med sanningen.

Fråga: Ska vi, enligt 1 Kor 9:24, springa för att nå ett mål, eller inte springa för att nå ett mål, såsom Rom 9:16 säger (”det beror inte på människans vilja eller ansträngning”)?

S: Vi ska sträva som om vi skulle nå ett mål, och Rom 9:16 står inte i motsats till detta. Rom 9:16 påminner oss om att all vår strävan inte frälser oss; det är Gud som frälser oss.

Vi strävar inte för att bli frälsta, utan för att visa vår kärlek och tacksamhet till Gud som har frälst oss.

F: Kommer endast en kristen att få priset i 1 Kor 9:24?

S: Nej, enligt 2 Timoteusbrevet 4:8. Men precis som en löpare gör sitt bästa för att vinna första platsen, bör vi sträva lika ihärdigt för att våra liv ska bli en ”första plats-seger” för Kristus.

F: Varför talar Paulus till korintierna om tävling i 1 Kor 9:24?

S: Kanske för att han visste att det var en illustration som de kunde relatera till. Isthmiska spelen, som hölls nära Korint, var näst efter de olympiska spelen i betydelse. De hölls vartannat år. Idrottarna genomgick en rigorös tio månaders träningsprocess, och målet var att vinna en lagerkrans, och lagerkransar vissnar snart.

Fråga: I 1 Kor 9:26–27, på vilka sätt kan vår kropp ta överhanden över oss om vi inte är försiktiga?

S: Närhelst du känner att du bara ”måste” göra något, och det inte är något som Gud har befallt eller om det strider mot Guds befallningar, bör du fråga dig själv om du kanske har ett beroende. Måste du bara ”äta” mycket och äta varje måltid, om du är överviktig? Måste du bara ”titta” på ett program eller en film? Ibland är det bra att ”fasta” genom att inte göra det som din kropp känner att den ”måste” göra.

Ordet för ”förkunna” här, keryxas, är intressant. Det syftar bokstavligen på en herold som kallar folk att komma till ett lopp.

Fråga: Vad betyder det grekiska ordet för ”disciplin” i 1 Kor 9:27?

S: Det grekiska ordet hupopiazo betyder att bli slagen till blåmärken. Korintierna var seriösa idrottare, och boxning och brottning hörde till deras främsta sporter.

Fråga: Fanns det i 1 Kor 9:27 en risk att Paulus skulle bli ”diskvalificerad”? Om inte, vad betyder detta då?

S: Fyra punkter att beakta i svaret.

1. Ur Guds eviga perspektiv visste Gud med säkerhet vem som skulle hålla ut och få evigt liv.

2. De utvalda som kommer till himlen kan förlora sin belöning.

3. Ur vårt jordiska perspektiv kan vissa verka vara frälsta, men i slutändan hamna i helvetet.

4. Kristna är oeniga om huruvida äkta kristna kan förlora sin frälsning eller inte.

Se diskussionen om Efesierbrevet 1:14 och Hebreerbrevet 6:4–10 för mer information.

Fråga: Vad lär oss 1 Kor 10:1–5 om Guds gåvor?

S: Om man jämför detta avsnitt med slutet av 1 Korintierbrevet 9, ser man att det som idrottare (andliga och andra) vinner genom disciplin förlorade israeliterna genom att ge efter för sina begär. 1 Korintierbrevet 10:1–4 betonar att alla, det vill säga varenda en av israeliterna, fick dessa välsignelser. Men 1 Korintierbrevet 10:5 säger att de flesta av dem ändå omkom i öknen. Människor idag tar emot välsignelserna från de grundläggande värderingarna hos gudfruktiga kvinnor och män, mödrar och fäder. Många slösar dock bort det de fått och det de vuxit upp med.

Fråga: I 1 Kor 10:8, vilka var de 23 000 människor som dog på en dag?

S: Äkta kristna ger fyra tolkningar.

1. I 2 Mosebok 32:28 nämns en händelse tidigt under uttåget ur Egypten, när Aron tillverkade guldkalven och 3 000 dödades med svärd på en dag. Samtidigt dödades andra av pesten i 2 Mosebok 32:35. Se Encyclopedia of Bible Difficulties s. 141, 401, When Critics Ask s. 458–459 och The Bible Knowledge Commentary: New Testament s. 526 för mer information om detta svar.

2. Paulus gjorde ett räknefel när han skrev ner detta. *Hard Sayings of the Bible*, s. 597–598, ger denna tolkning. Detta skulle innebära att Bibeln inte är ofelbar (utan några fel), men att den är oförvillbar (utan väsentliga teologiska fel).

3. 4 Mosebok 25:9 nämner händelsen sent under uttåget ur Egypten vid Sittim, då de midjanitiska kvinnorna förförde de israeliska männen och 24 000 män dödades. Två möjliga sätt att tolka siffrorna är:

3a) 23 000 avser endast en dag, och 24 000 är det totala antalet

3b) 23 000 avser endast folket, och 24 000 avser folket och ledarna.

Tertullianus sade att 24 000 dog i Midjans pest, men specificerade inte under hur många dagar i *On Modesty*, kap. 6, s. 79

4. Paulus syftar på dem som dog, och 24 000 är ett avrundat tal, möjligen hämtat från en rabbinsk tradition.

Fråga: I 1 Kor 10:9 står det att Gud inte kan frestas – hur kunde då israeliterna fresta Gud här?

S: Det grekiska ordet som används här kan också betyda att ”pröva” Herren. Se diskussionen om 2 Mos 17:2.

Fråga: Vad säger Bibeln i 1 Kor 10:10 om de onda gärningar som människorna begick?

S: En klok person kan lära sig av andras misstag innan man själv begår dem. Bibeln vill att vi ska vara kloka.

F: I 1 Kor 10:13, utsätts vi någonsin för oöverkomliga frestelser?

A: Nej. Oavsett vad vi kanske känner just då är 1 Korintierbrevet 10:13 sant. På egen hand kanske vi kan utsättas för en frestelse som är omöjlig att motstå. Men när vi förlitar oss på Gud kommer vi aldrig att utsättas för en sådan frestelse. I stunder av frestelse kan vi be till Gud, läsa Bibeln och ringa andra troende för att be tillsammans med dem. Om vi ropar till Gud kommer han alltid att ge oss en utväg ur frestelsen.

F: Eftersom det i 1 Kor 10:14 står att man ska ”fly från avgudadyrkan”, borde kristna då inte bära kors, som Jehovas vittnen säger?

S: Nej. Se diskussionen om 2 Mos 20:4–5 för svaret.

F: I 1 Kor 10:20 och 5 Mos 32:16–17, är inte religion alltid något gott?

S: Nej. Först vad Rev. Moons falska religion, kallad Unification Church, säger, och sedan vad Bibeln säger.

Gudomliga principer, s. 9: ”Religionen uppstod som ett medel för att uppnå syftet med godhet genom att följa Guds väg … i enlighet med det ursprungliga sinnets avsikt. Behovet av olika slags förståelse tvingade fram uppkomsten av olika religioner.”

Bibeln har mycket att säga om from avgudadyrkan.

1 Korintierbrevet 10:20 ”...hedningarnas offer offras till demoner, inte till Gud...” (Kanske en hänvisning till Psalm 106:37)

Jona 2:8 ”De som håller fast vid värdelösa avgudar överger Hans kärleksfulla hängivenhet.”

Jeremia 2:5 ”...och följde värdelösa avgudar och blev själva värdelösa?”

Det finns många andra verser som vänder sig mot avgudadyrkan. Poängen är att om man vill följa den sanna Guden måste man förstöra alla sina avgudar.

I den tidiga kyrkan hade Origenes följande uppfattning, där han använde den skythiska religionen som exempel: ”Och även om skyterna mycket väl kan kalla Pappaeus för den högste Guden, så kommer vi ändå inte att ge vårt samtycke till detta; vi medger visserligen att det finns en Högsta Gudom, även om vi inte ger Honom namnet Pappaeus som Hans rätta titel, utan betraktar det som ett namn som behagar den demon som tilldelades den skytiska öknen, med dess folk och språk. Den som emellertid ger Gud Hans titel på det skythiska språket, eller på det egyptiska eller på vilket språk han än är uppvuxen med, gör sig inte skyldig till synd.” Origenes, Mot Celsus, bok 5, kap. 46, s. 564.

Fråga: Ska vi enligt 1 Kor 10:21,27 inte äta det som offrats till avgudar, såsom 1 Kor 10:21 och Apg 15:29 visar, eller är det tillåtet, såsom 1 Kor 10:27 och 1 Kor 8:4,8 visar?

S: 1 Korintierbrevet ger själv svaret på detta.

1. Det är inte tillåtet om du deltar i en religiös handling. (1 Kor 10:20–21)

2. Eftersom all mat kommer från Gud är det okej att äta så länge det inte strider mot ditt samvete. (1 Kor 8:4,8; 10:23–27)

3. Det är inte okej om det strider mot ditt samvete, eller i situationer där det får någon annan att snava. (1 Kor 8:9–13; 10:28–30)

Fråga: Visar 1 Kor 11:2–16 på ett förbud mot homosexualitet?

S: Det står inte uttryckligen, men det antyds att män och kvinnor inte ska inta varandras roller. Medan Romarbrevet 1:26–27, 3 Mosebok 18:22, 24; 20:13 och 1 Korintierbrevet 6:9–10 är mer direkta, tyder 1 Korintierbrevet 11:2–16 på att kvinnor som klär sig i manliga kläder och män som klär sig i kvinnliga kläder inte är vad Gud önskar. Kirk R. MacGregor har skrivit en artikel om detta, ”Is 1 Corinthians 11:2-16 a Prohibition of Homosexuality?”, i Bibliotheca Sacra vol. 166 (april–juni 2009), s. 201–216.

Fråga: Eftersom ordet ”Gud” har två betydelser i Bibeln, är det då sant att vi i 1 Kor 11:3 kan kalla Jesus ”gud”, i betydelsen en stor och mäktig person (1 Kor 8:5; Joh 10:35–36), men inte kalla honom ”Gud” i betydelsen den ende sanne Guden (5 Mos 6:4; 1 Kor 8:6; 1 Kor 11:3), som Jehovas vittnen hävdar?

S: Det finns åtminstone fyra betydelser av ordet ”Gud” i Bibeln. Den bredaste betydelsen är ett uppfattat mäktigt väsen, en så kallad gud, som i 1 Korintierbrevet 8:5 och Johannes 10:35. En annan betydelse är Gud Fadern (Kolosserbrevet 1:3 och Efesierbrevet 1:3). En tredje betydelse är Jesus (och den Helige Ande), som i Johannes 1:1; 20:28–29 och andra verser. En ytterligare betydelse är alla tre. Jesus själv visar att han är Gud i mer än den vidaste betydelsen i Johannes 10:36 och Johannes 5:22–23. Om Jesus endast menade att han var Gud i den mening som avses i Johannes 10:35, varför sade han då det som står i Johannes 10:36?

I boken ”Jehovas vittnen besvarade vers för vers”, s. 96–97, påpekas på ett övertygande sätt att om Jehovas vittnen vill att ”en Gud” i 1 Korintierbrevet 8:6 ska bevisa att endast Fadern och inte Jesus är Gud, då måste de tro att ”en Herre” i samma vers betyder att Jesus är vår Herre och att Gud Fadern inte är det.

Fråga: Hur är mannen kvinnans huvud i 1 Kor 11:3?

S: I familjen är hustrun underordnad sin man enligt 1 Petrusbrevet 3:1 och Efesierbrevet 5:22, 24. När man inte kan komma överens måste hustrun lyda sin man, så länge det inte strider mot vad Bibeln säger.

F: Hur är Gud, enligt 1 Kor 11:3, Kristi ”huvud”?

S: En mänsklig son och en mänsklig far är båda människor och lika värda i Guds ögon, men fadern och sonen har ändå olika roller. Fadern kan skicka sonen någonstans, och sonen bör lyda fadern. På samma sätt är Jesus och Fadern lika till sin natur och i ära, men även de har olika roller. Det var Jesus som kom till jorden och lydde Fadern (Hebreerbrevet 5:8; Filipperbrevet 2:7–8).

Som en sidokommentar: i sin diskussion om 1 Korintierbrevet 11:1–3 tolkade Ambrosius av Milano (340–397 e.Kr.) i *Om den kristna tron* 4:3:31 ”Gud” som Gud i treenigheten, inte Gud Fadern. Men nästan alla andras tolkning avviker från Ambrosius på denna punkt. Ambrosius tolkning skulle vara svår att förena med Efesierbrevet 1:3,17 och Hebreerbrevet 1:9.

Fråga: Är Jesus i 1 Kor 11:3, Matt 24:36 och Fil 2:7–8 mindre än Fadern?

S: Naturligtvis var Jesus mindre än Fadern i härlighet när han var på jorden. I himlen är han jämställd med Gud Fadern i väsen, härlighet, ära och andra avseenden. Han är (i himlen idag) mindre än Fadern när det gäller ursprung (Jesus föddes av Fadern), roll och rang. Grovt sett är Jesus jämställd med Fadern på samma sätt som en son är jämställd med sin far. Jesus är mindre än Fadern på samma sätt som en son är mindre än sin far. Bibeln visar båda sidor, och ärliga troende kan inte göra annat. Vi ska ära Sonen så som vi ärar Fadern, såsom Johannes 5:22–23 föreskriver.

Fråga: Strider det på något sätt mot treenighetsläran att i 1 Kor 11:3 säga att Jesus är underordnad Fadern?

S: Nej. Om du missförstår treenigheten, eller möter andra som är okunniga, så förringar det inte Guds sanning. Från biskop Theofilus av Antiochia (168–181/188 e.Kr.) fram till idag har kristna kontinuerligt undervisat om treenigheten. Kristna har lärt ut att Jesus var jämställd till sin natur, men att Fadern är hans överhuvud.

Fråga: Är 1 Kor 11:3–9 en manschauvinistisk text?

S: Kanske enligt radikalfeministiska måttstockar, men enligt Guds måttstockar, nej. Män och kvinnor är lika värda (Galaterbrevet 3:28), men män och kvinnor har olika roller, vilket framgår av 1 Korintierbrevet 11:3–9; 14:34–35 och 1 Timoteusbrevet 2:11–15. Se diskussionen om dessa verser för mer information.

Som en sidokommentar bör kvinnor enligt judisk tradition ha huvudet täckt vid gudstjänst enligt 3 Makkabéerboken 4:6; Mishna Ketuboth 7:6; den babyloniska Talmuden Ketuboth 72a-b. I den grekisk-romerska kulturen bör kvinnor ha huvudet täckt enligt Plutarchs Moralia 3.232c; 4:267b; Apuleius i *Den gyllene åsnan* 11:10. Även hos Ovid i *Konsten att älska* 3:135–165. I den grekiska kulturen ansågs en kvinna med rakat huvud vara en skam enligt Aristofanes *Thesmophoriazusae* 837. Se *The Bible Knowledge Commentary: New Testament*, s. 529 för mer information.

Fråga: Bör kvinnor idag bära slöja när de ber, enligt 1 Kor 11:5?

S: I den kulturen borde de det, som ett tecken på respekt och underordning gentemot sina män. På den tiden skulle kvinnor ha burit slöjor när de bad. Äkta kristna är oeniga om detta idag.

1. Vissa säger att det gällde på grund av deras kultur.

2. Andra kristna kvinnor bär huvudbonader när de är i kyrkan

Fråga: Varför ska kvinnor i 1 Kor 11:10 täcka sig ”för änglarnas skull”?

S: Även om vissa påpekar att det grekiska ordet angelos kan betyda mänsklig budbärare, tyder sammanhanget på änglar och inte bara mänskliga budbärare. Tre andra tolkningar är:

1. Fallna änglar: såsom varelserna i 1 Mosebok 6:2–5. (Tertullianus (200 e.Kr.) Om jungfrurnas slöja 9 och Om bön 22). Dessa varelser kan ha varit enbart fallna änglar, eller så kan de ha varit män som var besatta av demoner. Att klä sig på ett sätt som kulturen skulle betrakta som oanständigt ger fallna änglar möjligheter att fresta män.

2. Alla änglar: ”Änglarna var åskådare i församlingen”. Mitt i gudstjänsten, som både goda och onda änglar bevittnade, är det högst opassande att visa brist på respekt för deras roll. Paulus uttrycker en liknande tanke om änglarnas närvaro vid gudstjänsten i 1 Timoteusbrevet 5:21.

3. Båda: Eftersom båda de föregående påståendena är sanna, kan Paulus ha haft båda i åtanke.

Fråga: I 1 Kor 11:11–12, hur hänger det ihop att kvinnan härstammar från mannen och mannen från kvinnan med att allt härstammar från Gud?

S: Det finns inget syfte med hanar av en art utan honor av samma art och vice versa. I slutändan finns det inget syfte med någonting utan Gud. Som en rysk kristen metaforiskt frågade: ”Om en väg inte leder till en kyrka, vad är den då till för?”

F: I 1 Kor 11:13, vilka slags andliga sanningar bör vi ”bedöma själva” om vi ska acceptera dem eller inte?

S: Vi bör okritiskt acceptera alla sanningar som Skriften förkunnar. Vi bör pröva och bedöma alla andra påstådda sanningar, inklusive alla tolkningar av Skriften. Det är viktigt att inte förväxla vår tolkning av Skriften med vad Skriften lär ut. Ordspråksboken 30:5–6 och 1 Korintierbrevet 4:6 betonar att vi inte får lägga till något till Guds ord. Till och med vid Evas fall framställde både Satan och Eva sina tolkningar som Guds ord.

I 1 Korintierbrevet 11:13 uppmanar Paulus läsarna att lägga märke till att det han skriver här stämmer överens med deras uppfattningar. Han säger inte att de ska döma Guds ord, eller att de ska förkasta dessa sanningar om de inte stämmer överens med deras uppfattningar.

Fråga: Lär 1 Kor 11:14 ut att män inte ska ha långt hår och att kvinnor måste ha långt hår?

S: Vissa kristna säger att detta är lika sant idag som det var då. Andra kristna säger att det var kulturellt betingat. Alla kristna kan enas om tre punkter.

1) På den tiden, eftersom en kvinna med rakat huvud försörjde sig på ett omoraliskt sätt, borde kristna kvinnor inte ha mycket kort hår. Det skulle ge intryck av ondska (2 Kor 8:21; 1 Tess 5:22).

2) Både 1 Korintierbrevet 11:14 och 5 Mosebok 22:5 förbjuder att män klär sig som kvinnor och att kvinnor klär sig som män.

3) Om en kristen har fel i denna fråga är det ett mindre fel jämfört med att dyrka avgudar eller följa en falsk Jesus.

Se When Critics Ask, s. 460–461, för ett annat svar.

Fråga: Om en församling i 1 Kor 11:14 har felaktiga uppfattningar om längden på mäns och kvinnors hår, bevisar det då att den församlingen inte är en av Guds församlingar?

S: Innan vi besvarar den frågan, låt oss göra några iakttagelser. En församling kan fortfarande vara en sann lokal samling av Guds enda församling om den, åtminstone tillfälligt:

a) tolererar att ha en omoralisk medlem (1 Kor 5:1)

b) tillåter splittring bland sina medlemmar (1 Kor 3:3)

c) har några som är legalistiska (Galaterbrevet 2:13)

För att besvara frågan: om en församling fortfarande kan vara en sann Guds församling med dessa problem, kan förmodligen en församling fortfarande vara en Guds församling även om den har felaktiga åsikter om en sekundär fråga som hår.

Men om någon predikar ett annat evangelium (Galaterbrevet 1:6–9) eller förnekar försoningen eller uppståndelsen (1 Korintierbrevet 15:1–7), är deras tro värdelös. När det gäller dem som har en skenbar gudsfruktan men förnekar dess kraft, ska vi hålla oss borta från dem, såsom 2 Timoteusbrevet 3:5 befaller.

Fråga: Varför sa Paulus i 1 Kor 11:19 att det måste finnas ”olika åsikter” bland korintierna?

S: Detta ord kan betyda kätterier, men här betyder det fraktioner eller splittringar. De var inte önskvärda, men de var oundvikliga bland människor som inte lyssnade till Guds auktoritet.

F: Vilka andra exempel finns det i 1 Kor 11:20–22 på att formen kvarstår efter att det ursprungliga syftet gått förlorat eller kapats?

S: Det finns många exempel som kan stämma för vissa människor men inte för andra. Alla dessa saker kan vara bra, men samtidigt måste man se till att ingen av dem blir ett mål i sig.

Teologisk historia och kunskap kan hjälpa oss att komma närmare Herren, ge oss ett perspektiv och undervisa andra. Men det kan bli ett mål i sig självt och kräva att andra lär sig många saker som inte har något att göra med Guds karaktär, vårt liv eller gudsfruktan.

Lovsångsmusiken under gudstjänsten är till för att prisa Gud. Men om vi inte är försiktiga kan musiken bli ett självändamål, att låta bra för andra.

Evangelisation är något som vår Herre befaller oss att göra – på sätt och vis. Matteus 28:19 befaller oss att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Det står inte att vi ska rapportera fler siffror eller skaffa fler ”omvända” som inte har någon avsikt att göra Jesus till Herre över sina liv.

Gemenskap är viktigt i det kristna livet. Men om gemenskapen inte är mer än att skaffa tillfälliga vänner och småprata, går du miste om att ha djupa relationer med andra troende. Dessutom bör gemenskapen inte vara det främsta skälet till att träffa andra troende, på bekostnad av tillbedjan och att lära sig Guds ord. Gemenskapen bör vara ett skäl, men ett sekundärt sådant.

Liturgin och organisationen i gudstjänsten kan ha en mening. Men det finns en risk att meningen går förlorad och att det bara blir en ren ritual.

Till och med bön kan bli en tom upprepning, där man bara går igenom rörelserna. Bön är avgörande för det kristna livet, men människor kan be enbart för att de vet att de förväntas göra det, och inte av kärlek till Herren.

Fråga: Är orden i 1 Kor 11:23–26 de exakta orden från den sista måltiden, eller är orden i evangelierna – Matt 26:21–29, Mark 14:18–24 och Luk 22:14–20 – de exakta orden?

S: Förmodligen är ingen av dem en fullständig återgivning av den sista måltiden; en omskrivning kan ändå vara sann. Poängen med att Paulus och evangelisterna omskriver delar av samtalet vid den sista måltiden är att vi ska se bortom mekanisk inlärning av formler och istället se det gemensamma innehållet.

En viktig punkt som man inte får förbise är att nattvarden var en ”måltid”. Vid olika tidpunkter inom den romersk-katolska kyrkan fick lekmännen (icke-präster) endast nattvardsbrödet, och inte kalken. Å andra sidan visar 1 Kor 11:34 att det inte var en vanlig måltid, utan en speciell måltid. Om du bara vill ha en vanlig måltid, utan att vänta på andra, ska du inte äta vid nattvarden, utan stanna hemma.

Fråga: I 1 Kor 11:24, ska det stå ”bruten för er” eller ska det vara ”för er”?

S: Det finns grekiska manuskript som stöder båda varianterna.

”Bruten” saknas:

p46 (Chester Beatty II) 100–150 e.Kr.

Vaticanus 325–350 e.Kr.

Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr. (original)

Ephraemi Rescriptus [C] 500-talet (original)

Alexandrinus ca 450 e.Kr.

Athanasius av Alexandria 326–373 e.Kr.

”Broken” finns med

Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr. (korrigerad)

Ephraemi Rescriptus [C] 400-talet (3:e korrekturläsaren)

Gothic 493–555 e.Kr.

Johannes Chrysostomos 370–407 e.Kr.

Bysantinsk lektionär

Fråga: Hur kan det i 1 Kor 11:28–29 vara en synd mot vår Herres kropp och blod att äta och dricka nattvarden på ett ovärdigt sätt?

S: Hur vi förhåller oss till minnet av Jesu offer visar hur vi värderar det. Det är en ytterst allvarlig synd att ta lätt på det som Jesus gjorde för oss.

Fråga: Ska vi, enligt 1 Kor 11:28,31, döma oss själva eller inte?

S: Två punkter att beakta i svaret.

Vi ska döma oss själva i den meningen att vi utvärderar oss själva och söker efter hur vi kan leva ett mer Kristuslikt liv. Paulus menar allvar när han säger att vi ska pröva oss själva i 2 Kor 13:5–6. David ber Gud att visa honom allt i honom som är stötande i Ps 139:24.

Vi ska inte döma oss själva i den meningen att vi jämför oss med andra eller försöker avgöra hur vi kommer att stå inför Gud.

Fråga: Om människor idag tar del av nattvarden på ett ovärdigt sätt, enligt 1 Kor 11:29–31, kommer de då att bli sjuka och dö?

S: Gud kan tuktar troende både då och idag, precis som Han vill. Det är inte självklart att de kommer att bli sjuka, men ingenting hindrar Gud från att tuktar varje troende på det sätt Han finner lämpligt.

F: Om någon i 1 Kor 12:3 allvarligt säger tre gånger att Jesus är Herre, blir de då frälsta, som vissa i Witness Lees lokala församling lärde ut?

S: Det räcker att säga dessa eller liknande ord för att ta emot Jesus en enda gång. Dessa ord är dock ingen magisk formel. Ingen magisk formel är tillräcklig, även om den uttalas uppriktigt. I slutändan är det inte orden eller handlingarna som frälser oss, och inte heller evangeliet som frälser – det är Gud som frälser.

Fråga: I 1 Kor 12:3, säger alla som säger ”Jesus är Herre” detta genom den Helige Ande?

S: Nej. Det är inte uttalandet av stavelser på ett språk som räknas, utan innebörden av dessa ord. En person kan säga ”Jesus är Herre” på vilket språk som helst och verkligen ta emot Jesus som sin ende Herre endast genom den Helige Ande.

Denna vers säger också något om våra förmågor utan Gud. Utan den Helige Andens verk kan den fallna människan inte på riktigt erkänna Jesus som Herre.

Fråga: Har varje kristen en manifestation av Anden, enligt 1 Kor 12:7 och möjligen Rom 8:9–11? Med andra ord, om man inte har en manifestation, betyder det då att man inte är en sann kristen?

S: Varje sann kristen har antingen en av de gåvor som räknas upp i 1 Korintierbrevet 12:8–31, eller också andra gåvor som inte nämns där. Ingenting i 1 Korintierbrevet 12 tyder på att denna lista är uttömmande. Inte alla dessa gåvor är ”spektakulära”, såsom underverk, helande och att tala i tungor. Vissa är gåvor som visdom, kunskap och hjälp. Romarbrevet 12:6–8 nämner andra gåvor.

F: I 1 Kor 12:7–11, vem är de andliga gåvorna egentligen avsedda för, och varför?

S: I 1 Korintierbrevet 12:7 står det att en andlig gåva INTE i första hand är till för den person som har fått den; den är snarare till för det gemensamma bästa. Vi behöver den för att hjälpa andra, särskilt andra troende. Om du har en andlig gåva och inte använder den till förmån för Kristi kropp, slösar du bort din andliga gåva.

Vi bör förstå de andliga gåvorna, och 1 Korintierbrevet 12 lär oss tre aspekter. Det talar om gåvornas källa (12:1–11), mångfalden av gåvor (12:12–31a) och vikten av kärlek i samband med gåvorna (12:31b–13:13).

Fråga: Vilka är de olika andliga gåvorna i 1 Kor 12:7–11?

S: Här följer en kort beskrivning.

Visdom – Att tillämpa Guds ord i våra liv och i våra aktuella situationer

Kunskap – Inte bara att känna till fakta, utan framför allt att känna till Guds ord och därmed hans allmänna vilja och önskningar.

Tro – Fullständig övertygelse och förtröstan på Gud att be om att något ska ske och förverkligas.

Helande – Fysiskt och ibland psykiskt helande

Mirakel – Andra mirakel som förhärligar Gud

Profetia – Att avslöja Guds specifika vilja för aktuella situationer

Att urskilja andar – Att känna till andarnas källa, som vanligtvis står bakom människor för att motivera och påverka dem. En gång stod jag ute och väntade på någon när en främling kom fram och började prata med mig. Men innan han hade sagt något hörde jag en svag röst i mitt huvud som sa: ”Unification Church” (den falske Kristus, pastor Moon).

Att tala i tungor – Den övernaturliga förmågan att tala på ett språk som är okänt för den som talar.

Tolkning av tungotal – Att kunna tolka vad någon som talar i tungor har sagt till ett språk som människor kan förstå.

Fråga: Är detta alla andliga gåvor i 1 Kor 12:7–11?

S: Nej, det är inte alla gåvor, eftersom Efesierbrevet 4:11–12 ger en lista över gåvor med vissa likheter och vissa skillnader. Det är inte så att vi kan ha en lista över gåvor och definitivt säga: ”Gud kan inte ge några andra.”

F: Hur kan kristna med olika andliga gåvor i 1 Kor 12:12–26 samarbeta bättre som ett team?

S: Det finns åtminstone tre saker att tänka på: synergieffekter, hinder och utveckling.

Synergier: Tro inte att du, eller andra troende som liknar dig, måste göra allt på egen hand. Leta efter möjligheter att utnyttja de gåvor som andra troende har.

Hinder: Sluta oroa dig för vilken dödlig människa som får äran; äran ska tillkomma Gud. Se inte andra troende som konkurrenter eller ett hot, utan snarare som lagkamrater. Var inte stolt över din andliga gåva, och känn dig inte mindre viktig för att du inte har en viss gåva. Våra olikheter ska inte dela upp oss i fraktioner, utan snarare förena oss som medarbetare.

Utveckling: Många vill veta vilka deras egna andliga gåvor är och hur de kan utveckla och använda dem. Det är bra, men varför inte också fråga vilka andliga gåvor eller potentiella andliga gåvor som finns hos andra, och hur du kan vara en katalysator för att de ska utveckla och använda dem till förmån för församlingen?

Fråga: Visar 1 Kor 12:28 att vi ska ha apostlar idag?

S: När det gäller de tolv apostlarna, nej. Men ordet ”apostel” har tre betydelser.

1. Det grekiska ordet för apostel kan betyda ”den som är utsänd”. Barnabas var en budbärare och en apostel i denna mening i Apostlagärningarna 4:36 och 14:14. Under tidigare århundraden kunde det på grekiska syfta på en amiral i flottan. Även om det finns apostlar idag, precis som det finns brevbärare och sjöofficerare, är det inte den betydelsen av apostel som vi syftar på här.

2. I Uppenbarelseboken 21:14 står det att staden det nya Jerusalem kommer att ha exakt tolv grundstenar, och på dem kommer namnen på de tolv ”Lammets apostlar” att stå. Eftersom de tolv apostlarna redan har levt finns det inga fler ”Lammets apostlar”.

3. Det finns en tredje betydelse av ordet ”apostel” i Nya testamentet. Precis som det kan finnas falska profeter och lärare, visar 2 Korintierbrevet 11:13 och Uppenbarelseboken 2:2 att det kan finnas människor som utger sig för att vara apostlar. De är falska apostlar, som inte har sänts av Gud.

Fråga: Vilka roller finns det i 1 Kor 12:28–31 där dessa andliga gåvor används?

S: Här följer en kort beskrivning av de gåvor som räknas upp här.

Apostlar – I huvudsak var dessa de som utgjorde grunden för kyrkan enligt Efesierbrevet 2:20, och många av dem var delaktiga i att skriva Nya testamentet. Eftersom Skriften är fullbordad, fullständig och tillräcklig, och vi redan har all den väsentliga sanningen vi behöver, har vi inte och behöver inte sådana apostlar idag. I mindre utsträckning finns det dock människor som leder grupper av församlingar.

Profeter – I huvudsak utgjorde även dessa kyrkans grundval enligt Efesierbrevet 2:20, och många av dem var delaktiga i att skriva Gamla testamentet. Eftersom Skriften är fullbordad behövde vi inte längre profeter som skrev Skriften från Johannes Döparens tid och framåt. Men i mindre utsträckning har kyrkan, även efter Johannes Döparen, behövt profeter, såsom Agabus i Apostlagärningarna 21:10–11, så att Guds folk bättre kunde förstå Guds verk under sin tid.

Lärare – Även om kyrkan behöver lärare varnar Jakob 3:1–2a för att inte för många av oss ska bli lärare, eftersom Gud kommer att döma lärare med större stränghet. Det är en sak att tro på falsk lära, men det är en annan sak att undervisa och övertyga andra om falsk lära.

Mirakel – De som utför mirakel har en av de mer ”spektakulära” gåvorna. Det fanns en församling i Austin som trodde att alla andliga gåvor hade upphört. Sedan drabbades pastorn, som var mycket väl bevandrad i Skriften, av obotlig cancer. Folk bad för honom, och han blev mirakulöst helad. Då ändrade församlingen sin uppfattning: de sa att alla gåvor har upphört utom helandet. Kunde de inte överväga möjligheten att det kanske fortfarande finns andra andliga gåvor också?

Helande – Vissa har en övernaturlig gåva att fungera som redskap genom vilka Gud helar människor från fysiska sjukdomar. Andra, såsom läkare och sjuksköterskor, har studerat hårt och har naturliga gåvor. Oavsett om du har en övernaturlig eller naturlig gåva för att hjälpa andra, bör du hjälpa andra.

Hjälp – Vissa har ekonomiska medel, tid, ett hus eller en fastighet, eller andra resurser som kan användas för att främja Guds rike. Men med de resurser vi har måste vi vara noga med att komma ihåg: ”Låt inte det att göra goda saker hindra dig från att göra de bästa sakerna.”

Förvaltning – Kallas även ledarskap; detta är gåvan att leda Guds folk. Å ena sidan handlar det om att se utmaningarna, problemen och hoten mot Guds folk och ta itu med dem. Å andra sidan innebär det att se möjligheterna samt de människor och platser där utveckling kan ske, och att mobilisera för att göra det möjligt för människorna att ta tillvara dessa möjligheter och öppna dörrar. Slutligen handlar det också om att utforma en sammanhängande strategi för att leda församlingen i riktningar där den bättre kan tjäna och ära Gud.

Tungotal – Att tala på okända mänskliga språk med det främsta syftet att övertyga icke-troende, såsom i 1 Korintierbrevet 14:22. Att tala i okända språk som tillhör människor eller änglar, med kärlek, är också att ära Gud enligt 1 Korintierbrevet 13:1. Gud skulle inte ha ”grumlat vattnet” genom att låta Paulus ens nämna änglaspråk i 1 Korintierbrevet 13:1 om det inte fanns några änglaspråk.

Som en sidokommentar: ingenting i 1 Korintierbrevet 12 säger att detta är en uttömmande lista, eller att det inte skulle kunna finnas underkategorier inom dessa. Dessa är bara viktiga exempel på några olika roller inom församlingen, där poängen är hur dessa roller alla är tänkta att samverka. Att ha en lokal församling där nästan alla medlemmar bara har en av dessa roller är inte alls vad Gud vill.

Fråga: Ska alla sanna kristna, enligt 1 Kor 12:30, tala i tungor, eller inte?

S: Både icke-karismatiska och vissa karismatiska kristna är överens om att de flesta kristna inte har den gåva att tala i tungor som nämns i 1 Kor 12:30, precis som de flesta inte är apostlar och profeter.

Icke-karismatiska kristna säger att inte ens på Paulus tid förväntades alla kristna tala i tungor, punkt slut.

De flesta karismatiska kristna skiljer mellan att några få har gåvan att tala i tungor offentligt i kyrkan och att tala i tungor privat i den personliga bönen. Många, men inte alla, säger att alla kristna borde (men tyvärr inte gör det) använda det privata tungotalet. Det enda bibliska stödet för att alla borde tala i tungor (1 Kor 14:5) är i bästa fall indirekt.

Många karismatiker kopplar samman begreppet ”den Helige Andens dop” med att tala i tungor och tror att detta är en andra välsignelse som icke-karismatiker inte har. I ”Believer’s Bible Commentary” på s. 1794 fastslås dock tydligt att det är fel att lära ut att alla har gåvan att tala i tungor, eller att tungotal är det [enda] tecknet på den Helige Andens dop.

I 1 Kor 14:1,5 säger Paulus att han önskar att alla talade i tungor, men hellre att de profeterade. Denna formulering liknar situationen när Eldad och Medad profeterade i 4 Mos 11:27–29 och Josua bad Mose att stoppa dem. Mose svarade: ”Jag önskar att hela Herrens folk vore profeter.” Detta betyder inte att varje israelit skulle vara profet.

Fråga: I 1 Kor 12:30, talar åtminstone vissa kristna verkligen i tungor idag?

S: Äkta kristna är oeniga om detta.

Karismatiker: tror att gåvan utövas idag. Som en karismatisk vän förklarade kan karismatiker delas in i ”karismatiker med stort K” och ”karismatiker med litet K”. Karismatiker med stort K lägger lika stor vikt vid de andliga gåvorna som vid Kristus. De vill ofta inte samarbeta med icke-karismatiker. Karismatiker med litet K anser visserligen att icke-karismatikerna har fel i denna lära, men inser samtidigt att icke-karismatiska kristna används av Gud på många andra sätt och vill samarbeta med dem, eftersom den Kristus som förenar oss är större än de icke-väsentliga lärorna som skiljer oss åt.

Kultiska enhetspentekostaler: Förutom att förneka treenigheten lär de ut att alla som idag inte talar i tungor kommer att hamna i helvetet.

Antikarismatiker: lär ut att all gudagiven tungotal upphörde för länge sedan, och att inget tungotal bör tillåtas vid något kristet möte, samt att 1 Korintierbrevet 14:39 är en vers i Nya testamentet som bör ignoreras idag.

Andra icke-karismatiker: är oeniga om huruvida tungotal, eller alla andliga gåvor, har upphört. De anser antingen att vissa fall av tungotal kan vara äkta, eller att allt tungotal inte är gudomligt inspirerat, men att ingen är fullkomlig och att detta är en typ av fel som kan tolereras, och att 1 Korintierbrevet 14:39 inte ska ignoreras idag.

Varning: Det är fel att säga att allt tungotal idag är sataniskt. Icke-karismatiker och många karismatiker är överens om att åtminstone vissa försök till tungotal varken kommer från Gud eller Satan, utan från någon som dumt nog försöker tala i tungor med sina egna naturliga förmågor.

Fråga: Varför ska vi enligt 1 Kor 13:7–8 alltid lita på andra, när Mika 7:5–6 och Jeremia 9:4–5 samt 17:5 säger att vi inte ska göra det?

S: Vi ska lita på andra, men vi ska inte sätta vår tillit till andra. Även när vi litar på andra finns det vissa villkor.

Jeremia 9:4–5 och Mika 7:5–6 uppmanar profeten och de troende som lever i dessa mörka tider att inte förlita sig på sina grannar eller ens på sin egen familj.

Jeremia 17:5 säger att den som sätter sin tillit till människan (antingen sig själv eller andra) istället för till Gud är förbannad.

1 Korintierbrevet 13:7–8 ger oss idealet för kärlek. De grekiska orden panta pisteuei betyder bokstavligen ”att ha tro på allt”. Det grekiska ordet för tro här betyder inte enbart intellektuell instämmelse, utan en frälsande tro som innefattar att sätta vår tillit till eller förlita oss på, liksom intellektuell instämmelse.

Eftersom ingen på allvar tror att Paulus förespråkar tro på falska profeter och lögner – som man måste förkasta Guds ord för att kunna tro på – vad innebär då att tro på allt? Denna fras säger inte att man ska tro på alla människor, utan att man ska tro på hela sanningen. ”The Bible Knowledge Commentary: New Testament”, s. 535, påpekar att de saker vi särskilt ska tro på finns bara en eller två sidor längre fram i vår Bibel, i 1 Korintierbrevet 15:11.

Fråga: Bevisar 1 Kor 13:9–11 att de andliga gåvorna har upphört?

S: De tre gåvorna som nämns i 1 Korintierbrevet 12:8–10 (kunskap, profetia och tungotal) kommer att upphöra när det ”fullkomliga” kommer. ”Fullkomligt” kan syfta på en fullkomlig sak, ett fullkomligt tillstånd eller en fullkomlig person. Tre möjligheter för detta tillstånd är:

1) Nya testamentets fullbordan

2) När kyrkan har mognat tillräckligt

3) När Kristus kommer tillbaka

”The Bible Knowledge Commentary: New Testament”, s. 536, är en kommentar av lärarkåren vid Dallas Theological Seminary. Där förklaras att tolkning 1) är osannolik, eftersom den inte stämmer överens med 1 Kor 13:12. De menar att det finns mycket som talar för den tredje tolkningen. I Sakarja 13:3–6 sägs också att efter det att en källa har öppnats för att rena Jerusalem från synd och orenhet, kommer profetians ande att upphöra. På samma sätt står det i *New International Bible Commentary*, s. 1377: ”Att hävda att fullkomlighet avser fullbordandet av den kanoniska skriften finner inget stöd i det bibliska bruket av ’fullkomlig’ eller i någon av dess besläktade former. En sådan tolkning existerar endast på grund av behovet att förklara frånvaron av vissa karismata i många kyrkor idag.” (kursivering i originalet)

Vissa hävdar att om 1 Kor 13:9–11 bevisar att tungotalet har upphört, så har även kunskapen upphört och fullkomligheten redan infunnit sig. Det är dock kanske inte kunskapen som upphör, utan den övernaturliga gåvan av kunskap.

Fråga: Använde man brons eller glas till speglar på den tiden, enligt 1 Kor 13:12?

S: Speglar idag är annorlunda än de var för 2 000 år sedan. (De hade inte heller teleskop eller mikroskop på den tiden.) Speglar idag har en silverbeläggning bakom glaset, och den uppfinningen utvecklades först på 1800-talet. Det grekiska ordet här betyder ”spegel”, vilket kan vara av vilket material som helst. Många översättningar säger ”spegel”, men på antikens tid hade man bara speglar av glas eller högpolerad brons.

Speglar under den tiden tillverkades vanligtvis av polerad brons, som kan göras mycket plan, men den ger inte en särskilt klar bild. I Mindre Asien tillverkades dock vissa lyxspeglar av obsidianglas redan före Abrahams tid. Strax efter Paulus tid nämner den romerske författaren Plinius den äldre i sin bok Naturhistoria att glas användes i speglar. Denna lyx var dock inte något som vanligt folk normalt använde, och även de bästa glas- eller obsidian-speglarna på den tiden var inte plana utan gav en förvrängd bild.

Fråga: I 1 Kor 13:13 står det att om någon har tro, hopp och kärlek, varför behöver denne då läsa Bibeln längre eller känna till läran?

S: Tro, hopp och kärlek betyder inte tro på tron, hopp om vad som helst och kärlek till sig själv. Det betyder tro på Gud, hopp om Guds löften och kärlek till Gud och andra.

Vi behöver lära oss mer om den Gud vi tror på, för att inse att vårt hopp är säkert och för att älska Honom och andra människor mer. I Efesierbrevet 1:17 skriver Paulus att de må lära känna Gud bättre, så att vi kan förstå det hopp som Gud har kallat oss till.

Fråga: Vad säger Paulus sammanfattningsvis i 1 Kor 14?

S: Paulus sade följande till korintierna:

1. Han talade i tungor, och det var bra att var och en av dem strävade efter att tala i tungor. (verserna 5a, 18)

2. Var och en bör sträva efter att profetera mer än att tala i tungor (verserna 1, 5b, 19).

3. Det legitima syftet med att tala i tungor (verserna 2, 4a) och profetia (verserna 3, 4b).

4. De överbetonade att tala i tungor; de borde istället betona gåvor som bygger upp församlingen (verserna 4–5, 26, 28).

5. Det rätta sättet att utöva tungotal i församlingen är på ett ordnat sätt, högst två eller tre åt gången, med en tolk (verserna 6–13, 26–33).

6. Förbjud inte ordnat tungotal med en tolk (vers 39).

Fråga: Ska vi enligt 1 Kor 14:1, 5, 12 ”ivrigt eftersträva” andliga gåvor?

S: Ja. Vi bör sträva efter allt det goda som Gud vill ge oss. Dessutom, om vi har en andlig gåva, finns det ingen skriftställe som säger att vi då ska sluta sträva efter andra gåvor. 1 Kor 12:31 säger att vi [alltid] ska ”ivrigt sträva efter de större gåvorna”, och 1 Kor 14:12 samt 1 Petr 4:10–11 nämner att vi bör försöka utmärka oss i de gåvor vi har. Trots detta bör vi inte sträva efter gåvorna mer än vi strävar efter närhet till Gud. När Paulus önskar att de alla hade andliga gåvor, återger han Mose, som i 4 Mosebok 11:29 sa att han önskade att hela Guds folk skulle profetera.

Det finns tre varningar när det gäller andliga gåvor. För det första kan allt utom Gud bli en avgud, till och med en andlig gåva. Längta inte efter en andlig gåva mer än efter Gud. För det andra, låt inte dina andliga gåvor definiera dig. Din identitet är att du är ett Guds barn, inte de andliga gåvor som den Helige Ande har gett dig. För det tredje: om du vet att den Helige Ande har gett dig en andlig gåva, låt inte det hindra dig från att söka efter andliga gåvor; den Helige Ande kan ge dig mer av den gåvan, eller ytterligare andliga gåvor, senare.

Se diskussionen om 1 Kor 12:30 för mer information om huruvida tungotal och profetia är aktuella idag eller inte.

Fråga: Säger Paulus i 1 Kor 14:1,5 till korintierna att de bör eftersträva gåvorna att tala i tungor och profetia, eller inte?

S: Se diskussionen om 1 Korintierbrevet 14 för svaret.

F: Hur ska vi egentligen uppbygga andra enligt 1 Kor 14:3–4?

S: När någon bygger något är det inte så mycket vad de gör som spelar roll, utan vad som blir gjort. Om någon till exempel bygger en tegelvägg, river ner den, bygger upp den igen och sedan river ner den igen – har de då byggt något när dagen är slut? Att uppbygga andra handlar inte så mycket om de handlingar vi utför när vi tjänar andra, utan om vad vi åstadkommer (eller försöker åstadkomma) i deras liv.

F: Varför sa Paulus i 1 Kor 14:21 att detta citat kom från lagen (Torah), när det i själva verket kom från Jes 28:11–12?

S: Saddukéerna och andra erkände endast de fem första böckerna i Bibeln som Torah, men fariséerna betraktade hela Gamla testamentet som Torah.

Fråga: Hur är det i 1 Kor 14:22–25 så att att tala i tungor är ett tecken för icke-troende och profetia ett tecken för troende?

S: Tre punkter att beakta i svaret.

Ett mysterium: Att tala i tungor (utan tolk) kommer att vara ett mysterium för icke-troende, vilket får dem att tro att du är galen, och det är olämpligt. (1 Kor 14:23)

Bevis: När en icke-troende hör en riktig profetia och hör hemligheterna i sitt hjärta blottlagda, kommer han att se detta som ett bevis på att Gud är bland oss. (1 Kor 14:25)

Båda: Uppenbarelse (profetia) och tungotal hade var sin rätta plats i församlingen i Korint. (1 Kor 14:26)

Fråga: Bör kristna, enligt 1 Kor 14:23, någonsin göra saker som får andra människor att tro att kristna är galna?

S: Ja och nej, om man förstår det rätt.

1. Vissa icke-troende tycker att kristna är galna bara för att de lever som kristna. Detta är oundvikligt, och kristna bör lyda Gud utan att bry sig särskilt mycket om vad andra tycker. Jesus och profeterna anklagades för att vara galna och/eller för att vara av djävulen.

2. Vi bör dock inte göra något enbart i syfte att få människor att tro att vi är galna, eftersom det inte uppbygger. Det enda exemplet i Bibeln utfördes av David i rädsla och av desperation, i 1 Samuelsboken 21:13–15.

Fråga: Bör man enligt 1 Kor 14:28 tala i tungor i kyrkan utan tolk? Hur är det med att sjunga i Anden?

S: 1 Kor 14:28 är tydligt: inget tal i tungor i kyrkan (offentligt eller privat) utan tolk.

Fråga: Eftersom profeternas andar står under profeternas kontroll, enligt 1 Kor 14:32, bevisar detta då att den Helige Ande inte är Gud, som en icke-trinitarist hävdar?

S: Nej. Först en förklaring av logiken, sedan svaret. Eftersom A) profeternas andar står under profeternas kontroll, och B) Gud inte står under vår kontroll, följer det att: den Helige Ande är inte Gud.

Även om A och B är sanna, är argumentet ogiltigt: människors andar är inte den Helige Ande.

Glöm inte ”s”: Ordet ”andar” är plural, inte singular, på grekiska. Aland et al:s lista över manuskriptvariationer visar att inget manuskript säger något annat.

Varje människa har en ande, en själ och en kropp, enligt 1 Tessalonikerbrevet 5:23. ”Andarna” i 1 Korintierbrevet 14:32 är varken den Helige Ande eller demoniska ”bekanta” andar, utan profetians gåva eller ande som ges av den Helige Ande till personen. Man kan läsa Johannes Chrysostomos predikan över 1 Korintierbrevet (s. 219) och The Bible Knowledge Commentary: New Testament, s. 540 för mer information.

Dock står ”profeternas andar” fortfarande i förbindelse med den Helige Ande, och Novatian använde felaktigt denna vers när han talade om den Helige Ande och omskrev versen som en ”ande” i singular i ”Avhandling om treenigheten”, kapitel 29.

Fråga: Hur kommer det sig att Gud i 1 Kor 14:33 inte är ”en Gud av oordning”, när Gud förvirrade mänsklighetens språk vid Babels torn i 1 Mos 11:7–8?

S: Det grekiska ordet för ”oordning” kan också betyda ”förvirring” eller ”tumult”. Gud är inte upphovet till förvirring i församlingarna, men ibland förvirrar han tankarna, planerna och språken hos dem som gör uppror mot Gud.

F: Eftersom 1 Kor 14:33 säger att Gud inte är en Gud av oordning eller förvirring, bevisar då denna vers att treenigheten är falsk, såsom Jehovas vittnen hävdar i sin broschyr ”Bör du tro på treenigheten” (1989), s. 4?

S: Knappast. Att Jesus kom till jorden kunde inte förstås av fariséerna, inte för att de inte var tillräckligt intelligenta, utan för att Messias som kom till dem inte passade in i deras teologi eller planer.

Jehovas vittnen hävdar nästan utan undantag att treenigheten är falsk. Mormoner säger i allmänhet detsamma, även om jag har träffat några som hävdar att treenigheten är sann. När det gäller Jehovas vittnen och båda typerna av mormoner har frågan dock inte så mycket handlat om att förneka treenigheten som om att de inte ens förstår vad treenigheten egentligen är. Se diskussionen om Matteus 28:19 för en sammanfattning i sju punkter av vad Gud har uppenbarat i Bibeln om treenigheten.

De mystiska aspekterna av den sanne Guden är stora, som Paulus påpekar i 1 Timoteusbrevet 3:16. I själva verket säger Paulus i 1 Korintierbrevet 2:6–16 – i samma bok som Jehovas vittnen hämtar denna vers från – att människor utan Guds ande inte kommer att förstå Guds visdom. Även om detta inte är förvirrande för sanna troende som har fått undervisning, kan man förstå hur Jehovas vittnen skulle kunna kalla sin brist på förståelse för denna förvirring.

Fråga: I 1 Kor 14:33 och Rom 15:33 står det att Gud är ”en fredens Gud”, så varför är Gud krigisk i 2 Mos 15:3 och Jes 42:13?

S: För att använda en mänsklig analogi: ett land kan sträva efter inget annat än fred, men ändå föra ett häftigt krig när det eller en allierad attackeras. Att Gud är fredens upphov hindrar inte att han också kan vara krigisk. Jesus är Fredsfursten, men i Uppenbarelseboken kommer Jesus att återvända och i praktiken föra krig och utplåna hela arméer.

Fråga: Varför tystnade kvinnorna i församlingarna enligt 1 Kor 14:34–35 och 1 Tim 2:11–12, när de ju profeterade under Nya testamentets tid enligt Apg 2:18, 21:9 och 1 Kor 11:5?

S: Äkta kristna är oeniga om svaret på denna fråga. Många kristna påpekar att ordet kan betyda ”prata”. Andra kristna säger att det gällde just då och i just den kulturen. Ytterligare andra kristna anser att detta fortfarande gäller idag.

1. Om man antar att 1 Kor 14:34–35 förbjuder allt tal i församlingen, så avser det endast ”i församlingarna”. Ingen vers förbjuder troende kvinnor att profetera utanför församlingen.

2. Vissa hävdar att det grekiska ordet i 1 Kor 14:34–35 kan syfta på ”prat”, och medan profetia, bön och sång är acceptabelt för dem, är prat det inte. I ”Believer’s Bible Commentary” (s. 1802) står det dock att ordet inte betydde ”prat” på koine-grekiska. ”Samma ord används om Gud i vers 21 i detta kapitel och i Hebreerbrevet 1:1. Det betyder att tala med auktoritet.” Kvinnor både profeterade och bad under gudstjänsten i 1 Korintierbrevet 11:5.

Oavsett detta står det i 1 Timoteusbrevet 2:11–12 att kvinnor skulle lära sig i stillhet och inte undervisa män.

Fråga: I 1 Kor 14:38, ska ordet vara ”okunnig” eller ”ignorerad”?

S: Om inte annat är detta en intressant studie av hur bibelmanuskripten skiljer sig åt. Skillnaden på grekiska är två bokstäver (”ai” kontra ”w”). Den tredje upplagan av det grekiska Nya testamentet (red. av Aland m.fl.) klassificerar denna manuskriptvariation som ”B” – ”viss grad av tvivel”.

”Ignorerad” – förekommer i följande:

Originalet Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr.

Alexandrinus [A] ca 450 e.Kr.

Bohairiska [Boh] och sahidiska [Sah] koptiska från 300-talet/400-talet

Origenes grekiska 225–253/254 e.Kr.

Senare syriska, 600-700-talet

Okänd – finns i följande:

s. 46 (Chester Beatty II) 100–150 e.Kr.

Gammal syriska 4:e–5:e århundradet

Rättelse i Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr.

Armeniska [Arm] från 500-talet

Korrigering i Alexandrinus ca 450 e.Kr.

Latinsk Vulgata [Vg] 400- och 500-talen

Etiopiska [Eth] från ca 500 e.Kr.

Bysantinsk tradition

Sammanfattning: ”Ignored” verkar mest lovande för dem som föredrar den ursprungliga alexandrinska manuskripttraditionen. ”Ignorant” verkar mest lovande för dem som föredrar det tidigaste manuskriptet och de latinska och bysantinska manuskriptfamiljerna. Hur som helst uppstod denna variation tidigt, mellan 200 och 254 e.Kr. Slutligen, även om detta är en av de två eller tre mest betydande variationerna i 1 Korintierbrevet, spelar det verkligen någon roll om vi är okunniga om den eller annars ignorerar den?

Fråga: I 1 Kor 15:1–4, hur är det med vissa liberala kristna som påstår sig vara kristna, men ändå förnekar att Kristus dog för våra synder och att han faktiskt uppstod på den tredje dagen?

S: Som det står i 1 Korintierbrevet 15:1–4 är deras tro tyvärr värdelös. Om de inte ändrar sig kommer de tyvärr att hamna i helvetet när de dör. Romarbrevet 3:25, 5:6–10, 1 Johannesbrevet 2:2, Hebreerbrevet 9:11–10:18 och Johannes 1:29 är några av de många andra verserna som betonar försoningens centrala betydelse.

En intressant anmärkning är att till och med den judiske skeptikern Isaac Asimov, i *Asimov’s Guide to the Bible* s. 1023, säger: ”Jakobs omvändelse till tron kan ha skett genom att han såg den uppståndne Jesus.” Åtminstone räknar Paulus upp honom bland vittnena till uppståndelsen i sitt första brev till korintierna:” Om till och med en skeptiker som Asimov kan överväga möjligheten att människor såg den uppståndne Jesus, så klarade han sig bättre än vissa liberala kristna som inte ens kunde tänka sig tanken.

Fråga: I 1 Kor 15:1–4, uppväcktes inte Jesus kroppsligt eftersom Jesu kropp hade invaderats av Satan, som pastor Moon hävdar?

S: Först vad pastor Moons ”Gudomliga princip” (femte upplagan, 1977) faktiskt säger, och sedan svaret från Bibeln.

”Gudomliga principen”, s. 170: ”Människan har hittills hyst den felaktiga uppfattningen att slutet på människans fysiska liv är den död som orsakats av fallet. Följaktligen har vi trott att de avlidna helgonens uppståndelse skulle förverkligas genom att deras en gång fördärvade och förruttnade fysiska kroppar återställdes till sitt ursprungliga tillstånd.”

”Gudomliga principen”, s. 170: ”Därför betyder ’uppståndelse’ de fenomen som inträffar under processen av människans återupprättelse, enligt återupprättelsens försyn, från det tillstånd där hon har fallit under Satans herravälde, tillbaka till Guds direkta herravälde.”

Gudomliga principen, s. 289 ”På grund av människans fall invaderades till och med människans döda kropp av Satan... [Jakob, Mose] Efter Jesu död uppstod det också problem rörande hans kropp (Matteus 28:12–13).”

Gudomliga principen s. 360 ”Som vi väl vet genom Bibeln var Jesus efter uppståndelsen inte samma Jesus som hade levt med sina lärjungar före korsfästelsen. Han var inte längre en människa som kunde ses med fysiska ögon.... En gång uppenbarade han sig plötsligt i ett stängt rum...”

Gudomliga principer s. 360–361 ”Jesus hade, för att rädda mänskligheten, lagt den andliga grunden för tron..., efter att ha offrat sin fysiska kropp på korset.”

Gudomliga principer, s. 147–148: ”Eftersom det judiska folket inte trodde på Jesus och överlämnade honom till korsfästelse, invaderades hans kropp av Satan, och han dödades. Därför förblir även de kristnas kroppar utsatta för Satans invasion, trots att de tror på och blir ett med Jesus, vars kropp invaderades av Satan.”

Vad Bibeln säger:

I Johannes 2:19–21 talade Jesus uttryckligen om att uppväcka sin kropp. Antingen hade Jesus fel, eller så hade pastor Moon fel.

Filipperbrevet 3:21 berättar om det stora löftet att Jesus kommer att förvandla våra kroppar så att de blir likadana som hans härliga kropp. Det är svårt att föreställa sig att enhetsanhängare (de som följer pastor Moon) skulle bli särskilt begeistrade över det som Paulus glädjefullt skrev.

I Johannes 20:24–28 antingen bedrog Jesus Tomas genom att lura honom att tro att Jesus hade en fysisk kropp, eller så hade Jesus verkligen en fysisk kropp.

I Apostlagärningarna 2:31–32 står det att Jesu kropp inte såg förruttnelse. Detta tyder starkt på att Jesu kropp inte invaderades av Satan.

Slutsats: Antingen hade Jesus och apostlarna fel, eller så måste pastor Moon ha fel.

Fråga: I 1 Kor 15:1–4, 12–16, faller då hela kristendomen om det på något sätt kunde bevisas att Jesu uppståndelse inte ägde rum?

S: Ja, det gör den. Men även enligt de amerikanska rättssystemets bevisregler skulle man i en domstol kunna visa att den ägde rum bortom rimligt tvivel. Det finns inte utrymme här att redogöra för alla argument för uppståndelsen, men argumenten kan generellt delas in i fem kategorier.

1. Guds profetia i Gamla testamentet

2. Ögonvittnesberättelser

3. Skrifter av andra, både välvilliga och fientliga

4. Oförmågan att hitta ett lämpligt motiv, medel och en förklaring till den försvunna kroppen

5. Apostlarnas efterföljande vittnesbörd – elva av tolv som led och dog för Kristus. Om någon skulle veta om det var ett bedrägeri, så skulle det vara de. Ingen skulle dö för något som de själva trodde var en lögn. Som en kristen pastor uttryckte det: antingen är graven tom, eller så är vår tro tom.

Fråga: Vilka är de tidigaste icke-bibliska hänvisningarna till den kristna läran att Kristi blod har frälst oss, enligt 1 Kor 15:1–4?

S: Den tidigaste finns i Första Klemensbrevet, kapitel 21 och 49, som skrevs år 96–98 e.Kr.

Den andra icke-bibliska hänvisningen kommer från Ignatius (död antingen år 107 eller 116 e.Kr.), som i sitt brev till smyrnerna, kapitel 6, säger att den som inte tror på Kristi blod kommer att dömas.

Den tredje hänvisningen finns bland annat i Barnabasbrevet (ca 70–130 e.Kr.) i kapitel 5.

Därefter blir ordningen lite oklar. Polykarp (110–155 e.Kr.) hänvisade till försoningen i sitt korta brev till filipperna, kapitel 1. Han sade: ”… Herren Jesus Kristus, som för våra synder led ända till döden, [men] som Gud uppväckte från de döda, efter att ha löst gravens bojor.”

I Brevet till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.) nämns i kapitel 9 att Gud sände sin egen Son som en lösen för oss i ett vackert utbyte.

I motsats till detta har stora delar av den liberala kristendomen sammanfattats som en ”blodlös kristendom”.

Fråga: I 1 Kor 15:4 säger den helige Paulus att Jesus Kristus ”begravdes och att han uppväcktes på den tredje dagen enligt Skrifterna”. Med ”Skrifterna” avses Gamla testamentet. Var nämns det i Gamla testamentet att Jesus skulle uppstå från de döda, och specifikt på den tredje dagen?

S: Att Messias skulle utrotas (dödas) står i Daniel 9:26 och Jesaja 53:8–9,12. Hans uppståndelse profeteras i Jesaja 53:11 och Psaltaren 16:9–10.

F: I 1 Kor 15:5, hur uppenbarade sig Jesus för de ”tolv”, eftersom Judas redan hade lämnat dem?

S: Det fanns över 70 lärjungar, men ”de tolv” var en benämning på den inre kretsen, en benämning på lärjungarna, även om Judas inte var närvarande. Alternativt kan detta syfta på ett uppenbarande efter att Matthias redan hade valts ut för att ersätta Judas i Apostlagärningarna 1:21–26. Eftersom människor ofta använder bildliga uttryck och ungefärliga angivelser är den första förklaringen troligen den rätta.

F: Varför visade sig Jesus i 1 Kor 15:5–8 endast för de troende?

S: Han visade sig inte enbart för dem som redan trodde på honom. Jakob, hans bror, trodde inte före uppståndelsen. Tomas var full av tvivel i Johannes 20:24–29 innan Jesus visade sig för honom. Paulus var knappast en troende när Jesus visade sig för honom på vägen till Damaskus i Apostlagärningarna 9:1–9.

Det är sant att alla som såg Jesus efter hans uppståndelse trodde på honom, men vad skulle man annars förvänta sig?

F: Varför visade sig Jesus endast för vissa i 1 Kor 15:5–8 och Apg 10:40?

S: I 1 Kor 15:6 står det att Jesus visade sig för över femhundra människor.

Fråga: Skriver Paulus i 1 Kor 15:6 att det finns över 500 människor som såg Jesus efter hans uppståndelse, på samma sätt som alla de idag som säger att de har sett Elvis efter hans död?

S: Visst är det så att när Paulus säger att 500 människor såg Jesus är det inte lika övertygande som 500 oberoende skriftliga vittnesmål. Men Paulus påstående om över 500 människor, i kombination med berättelserna från Matteus, Markus, Lukas, Johannes och Petrus (1 och 2 Petrus), bör öka trovärdigheten, inte minska den.

F: Varför skryter Paulus i 1 Kor 15:10, eftersom man inte bör skryta?

S: Precis som David i Psalmerna var aposteln Paulus fri att berätta för oss hur han kände. Fyra punkter:

1. Det Paulus sa var sant; han utförde verkligen mer arbete.

2. Paulus skryter inte om sig själv, utan säger att det inte var han, utan Guds nåd.

3. Ja, Paulus kanske skryter här när han inte borde ha gjort det.

4. Det strider inte mot inspirationen att Paulus, som inte var syndfri, berättade detta för oss. Skriftens inspiration innebär inte att Gud mekaniskt inspirerade dem genom att diktera varje enskild konsonant och vokal. Snarare valde Gud ut dessa män och gav dem erfarenheter, visdom och direkt kommunikation från sin Ande i kombination, så att de kunde skriva Skriften.

Fråga: Varför tenderar många att förneka Kristi uppståndelse i 1 Kor 15:12–19?

S: Det finns åtminstone fyra möjliga skäl.

1) I den grekiska och romerska kulturen fanns visserligen ett begrepp om en odödlig själ, men det fanns inget begrepp om att människor skulle uppstå från de döda.

2) De hade aldrig observerat att något sådant hände i naturen. Det enda undantaget är tron på ett mytiskt väsen, fenixfågeln, som vart tusende år brände sig själv till döds och sedan återföddes. Idag förnekar människor som sätter sin tillit till vetenskapen som sin tro (så kallad scientism) att naturlagarna kan brytas. Men som en pastor sa: när man väl har kommit förbi miraklet att Gud skapade universum, är resten enkelt.

3) Att uppstå från de döda skulle vara omöjligt utan att erkänna att det finns mirakel från Gud.

4) Ur etisk synvinkel skulle det, om Jesus uppstod från de döda, visa att Jesus hade rätt när han sa att de skulle uppstå från de döda, och att de borde vara noga med hur de lever sina liv nu.

Fråga: I 1 Kor 15:12–19, hur skulle någon leva annorlunda om man tror att Kristus uppstod från de döda och att vi också kommer att göra det, jämfört med någon som inte tror på det?

S: Det var en gång en kvinna som fick rådgivning av en psykolog inför en amputation. Psykologen blev förvånad över hur lugnt hon tog allt. Till slut frågade hon psykologen: ”Det kommer väl att växa ut igen, eller hur?”

Precis som kvinnan, fast tvärtom, vet vi att våra kroppar, när de skadas och åldras, kommer att växa ut igen – fast bättre än de någonsin varit tidigare. Vår inställning till livet, till motgångar och till relationer borde vara helt annorlunda. Till och med den första miljonen åren som vi tillbringar i himlen, med våra uppståndna kroppar, är mycket längre än den tid vi för närvarande befinner oss ”där nere”. Vi är bara på genomresa på väg till vårt riktiga hem.

Fråga: Varför ska Paulus och andra i 1 Kor 15:18–19 betraktas som att beklaga om Kristus inte har uppstått?

S: Det var inte roligt att bli stenad och lämnad att dö, att kämpa mot vilda djur och senare att drabbas av skeppsbrott. Paulus uthärdade mycket i detta liv för att få se Gud i det kommande. Men om det inte fanns någon uppståndelse, då var allt förgäves.

F: I 1 Kor 15:20,22, är förstlingen Kristus eller vissa troende?

S: Första frukten är Kristus.

Fråga: I 1 Kor 15:20 står det att Jesus var den förste av dem som skulle uppstå. Hur är det då med Lasarus, som Jesus tidigare uppväckte från de döda?

S: Två saker att tänka på i svaret.

Kronologiskt: Lasarus uppväcktes med sin vanliga fysiska kropp som fortfarande skulle dö. Jesus var kronologiskt sett den första personen som uppväcktes med en förhärligad fysisk kropp som aldrig skulle dö eller förruttna (Apg 13:35–39).

Positionsmässigt: Även om man bortser från kronologin betyder ”första frukten” också ”den främste”, och Jesus har positionen som den första frukten bland alla som uppväcks.

Jesus var den förste som någonsin uppväcktes med en förhärligad fysisk kropp, och han är också den främste bland dem som kommer att uppväckas.

Fråga: I 1 Kor 15:22 står det att alla dog i Adam – hur kommer det sig, och hur kommer det sig att de alla blir levande i Kristus?

S: Alla blir levande i Kristus på tre sätt.

1. Alla människor återuppväcks vid millenniets slut (Uppenbarelseboken 20:5) före domen vid den stora vita tronen i Uppenbarelseboken 20:12–14. En person måste vara vid liv för att kunna uppleva den andra döden.

2. Erbjudandet om frälsning och rättfärdiggörelse är tillgängligt för alla (Rom 11:32; Tit 2:11; 1 Tim 2:4–6; 4:10). Jesus är försoningsoffret för hela världen enligt 1 Joh 2:2.

3. Alla som tror kommer att få rättfärdigandet tillräknat sig (1 Timoteusbrevet 4:10) och leva för evigt i himlen med Gud.

Fråga: Är 1 Kor 15:22 felaktigt eftersom alla profeterna var syndfria, såsom bahá’íerna lär i *Some Questions Answered*, s. 118–121?

S: 1 Korintierbrevet 15:22 säger att alla Adams efterkommande syndade, och det inkluderar alla profeter utom Jesus. Det är en vanlig muslimsk missuppfattning, som bahá’íerna har ärvt, att alla profeter var syndfria. Men detta leder till märkliga motsägelser. Jona (den gudfruktige profeten Yunus för muslimer) flydde till Tarsis och slukades av en stor fisk. Var det ingen synd att fly? Adam betraktas som en profet av muslimer, men om han inte syndade i Edens lustgård, blir då inte er definition av synd en meningslös fras? Mose förbjöds att komma in i det förlovade landet på grund av att han tappade humöret vid Meriba. Eftersom Herren var arg på Mose i 5 Mosebok 3:26, kan Herren då vara arg på någon som aldrig har syndat?

Här finns en lärdom för alla. Ibland tvingar människors förvrängda förutfattade meningar dem nästan att vrida på Bibeln så att den passar deras förutfattade meningar.

Fråga: Visar 1 Kor 15:23 att Maria togs upp till himlen med kropp och själ, såsom vissa katolska teologer lär ut?

S: Nej. Det vore svårt att tro att någon katolik skulle åberopa 1 Kor 15:23 när man talar om den påstådda himmelsfärden av Maria, förutom att det i When Cultists Ask, s. 234, står att Ludwig Ott nämnde ”möjligheten” att detta syftar på Maria i Ludwig Otts bok Fundamentals of Catholic Dogma (redigerad av James Canon Bastible. Utgiven av Tan Books 1960, s. 208).

Eftersom 1 Kor 15:23 säger att alla kommer till himlen i sin egen tur, och Kristus kom till himlen först, tycks detta på något sätt visa att Maria kom som den andra.

Eftersom denna passage inte nämner Maria, är det ungefär som att säga att

1. Om Maria togs upp till himlen med sin kropp, måste Maria vara den förstling som nämns här.

2. Om Maria var den ”första frukten” som nämns här, så blev hon upptagen till himlen med sin kropp.

Kanske är argumentets cirkelresonemang anledningen till att Ott sa att detta bara var en möjlighet, och att det inte gick att hitta något bibliskt bevis för Marias upptagande.

Förutom det cirkulära resonemanget finns ett andra problem med detta argument, nämligen att 1 Kor 15:22–25 inte handlar om upptagandet, utan om uppståndelsen. Jesus var den förste som uppstod med en odödlig kropp. Katoliker och protestanter är överens om att oavsett vad som hände med Maria i slutet av hennes jordiska liv, så uppstod hon inte. Slutligen, även om detta handlade om upptagandet till himlen i kroppslig form och inte om uppståndelse från de döda, så fördes Enok och Elia upp till himlen före Kristus.

Försöket att använda denna vers visar tydligt hur långt vissa skickliga teologer måste gå för att stödja läran om Marias upptagande i himlen med kropp och själ, även om Ott måste tillskrivas ärlighet för att han säger att det inte finns något bibliskt bevis.

Fråga: Kommer Kristi rike verkligen att upphöra enligt 1 Kor 15:24 och kommer han att överlämna allt till Gud Fadern, eller kommer Kristi rike att bestå för evigt, såsom det står i Luk 1:33 och Hebr 1:8?

S: Båda påståendena är sanna. Kristi rike har två aspekter. Jesus är en segrande kung som besegrar sina fiender, och den delen kommer att ta slut. Jesus är den evige Fredsfursten, och den delen kommer aldrig att ta slut. Se Haleys Alleged Discrepancies of the Bible, s. 137–138, för mer information.

F: I 1 Kor 15:25–28 står det att allt ska underordnas Kristus. Betyder det att alla kommer till himlen, som den kätteriska läran om universalism lär ut?

S: Nej. Att underordnas Kristus betyder inte att man kommer till himlen. Livlösa stenar och demoner kommer att underordnas Kristus, och de kommer inte till himlen. Se diskussionen om Kolosserbrevet 1:20, Romarbrevet 5:19; Romarbrevet 8:29–30 samt When Cultists Ask, s. 234–235 för mer information.

F: Betyder dopet för de döda i 1 Kor 15:29 att människor inte behöver tro individuellt?

S: Nej. Som svaren på de följande fyra frågorna visar, döps varje person för sin egen skull, och vi döper inte för döda människor. Se *When Critics Ask*, s. 464–465, för ett mer utförligt svar.

Fråga: Bör kristna, enligt 1 Kor 15:29, döpa för de dödas skull?

S: Nej. Paulus menade att om till och med dessa icke-kristna trodde på uppståndelsen – vilket bevisas av deras dop för de döda – varför kan inte ni tro på uppståndelsen? Ett mycket liknande argument finns i Theophilus till Autolycus 1:13. (Theophilus var biskop i Antiochia från 168–181/188 e.Kr.)

”När det gäller att du förnekar att de döda uppväcks … så tror du ju att Herkules, som brände sig själv, lever; och att Asklepios, som träffades av blixten, uppväcktes;…” (Ante-Nicene Fathers, volym 2, s. 92)

Om dop för de döda är en av de viktigaste sakerna vi kan göra, som mormonismen lär ut, varför beordras vi då inte en enda gång att göra detta i Skriften? Paulus talade om ”andra” (de) i 1 Korintierbrevet 15:29. En sekt i Grekland på Paulus tid, kallad cerintianerna, döpte för de döda, men ingen har någonsin sagt att kristna skulle göra det. (För övrigt lärde cerintianerna också att Kristus kom över Jesus vid hans dop och lämnade Jesus vid korset, så att endast människan Jesus dog, enligt fotnoten i NIV Study Bible till 1 Johannesbrevet 4:2, s. 1911.)

Inom de eleusinska mysterierna fanns läran om tvagningar som krävdes för salighet i livet efter detta (Pindaros fragment 212, Sofokles fragment 753). Dop för andras räkning var känt, enligt Orphica fragment 245. Se Hard Sayings of the Bible, s. 616–618 för mer information.

Naturligtvis ska vi inte efterlikna många av de sedvänjor som korintierna utövade, såsom köttslighet, omoral, sekterism, missbruk av nattvarden och förnekandet av Jesu fysiska uppståndelse. Om att utöva detta idag, såsom mormonerna gör, leder oss till att tro att Gud kräver att vi bedriver intensiva släktforskningar, så befaller 1 Timoteusbrevet 1:3–4 och Titusbrevet 3:9 Guds folk att inte ägna sig åt ändlösa släktregister.

Fråga: Bör vi, enligt 1 Kor 15:29–30, utöva dop för de döda, såsom mormonerna lär ut?

S: Först några sanna fakta som inte är direkt relaterade till svaret, och sedan svaret.

1. Det grekiska ordet huper betyder ”på grund av”, inte nödvändigtvis ”för”.

2. Många människor blev kristna på grund av vittnesbördet från kristna som redan hade blivit martyrer.

3. Dopet innebär för alla kristna att vi i en viss mening alla är döda människor, det vill säga döda för oss själva och levande i Kristus (Kolosserbrevet 2:11–13).

Svaret: De pronomen som Paulus använder (de, de och vi) gör det uppenbart att Paulus aldrig sa att varken han själv eller hans närmaste läsare utövade dop för de döda. Paulus varken beordrade, rekommenderade, utförde, praktiserade eller sa att korintierna utövade dop för de döda. I 1 Korintierbrevet 10:18–22 nämner Paulus att andra offrade till avgudar, men att vi inte heller bör göra det. Det finns inget exempel på att kristna utförde dop för de döda i hela Bibeln eller i den tidiga kyrkan. Däremot praktiserade vissa religiösa kättare, kallade cerintianer, dop för de döda.

Eftersom det inte finns något bud eller exempel på detta, och den enda kända utövningen skedde bland icke-kristna cerintianer, står mormonerna på ganska skakig grund när de gör detta till en av de viktigaste delarna av sin religion.

När Paulus talade till grekerna använde han texter av hedniska grekiska poeter för att bekräfta sanningar, till exempel i Apostlagärningarna 17:23–29. Judas använde sanna uttalanden från apokryfiska böcker för att driva hem ett budskap till sina åhörare. Jesus använde på samma sätt det som kallas ett ”ad hominem”-argument för att bevisa att han kom från Gud i sin debatt med fariséerna i Johannes 5:31–34.

Paulus poäng i 1 Korintierbrevet 15:29–30 är att även om många greker inte trodde på och hånade en fysisk uppståndelse (1 Korintierbrevet 15:12; Apostlagärningarna 17:32), så döpte samtidigt de protognostiska cerintianerna för de döda. Varför anser de att de behöver utföra denna kroppsliga dopritual, om kropparna är borta för alltid?

Fråga: Vad är dop för de döda i 1 Kor 15:29–30?

S: Förutom denna vers känner vi bara till två fall, båda hedniska sedvänjor. Mandaéerna i Mesopotamien utövade detta, och cerintianerna (som råkade befinna sig i Korint) utövade detta. Vi har inga belägg för att en enda kristen utövade dop för döda människor.

F: Vem citerade Paulus i 1 Kor 15:32–33?

S: Det finns två kompletterande svar.

1. I 15:33 (”Dåligt sällskap fördärvar god karaktär”) citerade Paulus den grekiske poeten Menander, ur hans komedi Thais. Se även diskussionen om Apg 17:16–34.

2. I 15:32 citerade Paulus från Jesaja 22:13. Precis som Paulus menade inte Jesaja att vi skulle följa detta tomma ordspråk, utan Jesaja uttryckte de gudlösa människornas synsätt.

För övrigt levde Menander ungefär 342–291 f.Kr. Jesaja profeterade från före 739 f.Kr. till efter 682 f.Kr. Paulus var troligen bekant med både Menander och Jesaja.

Fråga: I 1 Kor 15:36, när någon ställer en dåraktig fråga, såsom ”hur är det möjligt för en allsmäktig Gud att…”, hur besvarar man då deras invändning med respekt, men visar samtidigt på det dåraktiga i den?

S: Om det finns någon möjlighet att det är en äkta invändning, bör du besvara den. Du bör respektera den som ställer frågan. Men när frågan bygger på en felaktig premiss, till exempel att Gud inte är allsmäktig, bör du se till att påpeka felet i den felaktiga antagandet bakom frågan.

F: Stöder 1 Kor 15:37 läran om reinkarnation?

S: Nej, av följande skäl:

1. Den förhärligade kroppen är beständig och dör inte längre.

2. Denna förvandling sker bara en gång.

3. Det handlar om en förändring i vår kropp, inte ett byte av vår kropp.

Se diskussionen om Johannes 3:3 för mer information.

F: Stöder 1 Kor 15:38–41 på något sätt mormonernas uppfattning om celestiala, terrestriska och telestiala himlar?

S: Nej. Denna analogi visar helt enkelt att precis som det finns olika slags härlighet i den (enda) fysiska himlen, så finns det olika slags härlighet i den (enda) himlen. Det faktum att Paulus gav tre exempel (solen, månen och stjärnorna) betyder inte att det finns tre himlar, precis som det faktum att Paulus gav fyra exempel i 1 Kor 15:39 (människor, djur, fåglar och fiskar) inte betyder att det finns fyra himlar. Himlen skulle inte vara Himlen utan att Jesus fanns där.

Det finns åtminstone tre (namnlösa) himlar, enligt Paulus i 2 Korintierbrevet 12:2. Paulus besökte den tredje.

Fråga: I 1 Kor 15:44, är vår uppståndna kropp fysisk eller andlig?

S: Paulus gav en liknelse om israeliterna i öknen och klippan, och den liknelsen besvarar denna fråga. Israeliterna fick vatten från en fysisk klippa, men inte enbart en fysisk klippa. Det var Kristus som var den andliga kraften bakom den klippan. Våra uppståndna kroppar kommer att vara fysiska, men inte enbart fysiska kroppar. Genom Kristus kommer vi också att få en ytterligare andlig dimension.

Justin Martyr (verkade ca 138–165 e.Kr.) var en grekisk filosof som konverterade till kristendomen, vilken han kallade ”den sanna filosofin”. Han var väl medveten om de grekiska argumenten som hånade en fysisk uppståndelse ”i köttet” och var bland de första att bemöta dessa argument i verket Om uppståndelsen. De fragment vi har av detta verk är översatta i *Ante-Nicene Fathers*, volym 1, s. 294–299

Fråga: Varför är Jesus den siste Adam i 1 Kor 15:45?

S: Det finns viktiga paralleller mellan Adam och Jesus. Vi har ärvt allvarliga konsekvenser från Adam, däribland en fördärvad, syndig natur som leder till döden. Alla som tar emot Jesus som sin Herre och Frälsare får en ny natur och evigt liv från Jesus.

Fråga: Eftersom Kristus i 1 Kor 15:45 beskrivs som en livgivande ande, betyder det då att han inte också hade en fysisk kropp?

S: Nej. Kristi kropp är både andlig och fysisk, inte enbart andlig.

Fråga: I 1 Kor 15:50 står det att kött och blod inte kan komma in i himlen. Hur kan vi då uppstå med fysiska kroppar?

S: Vem säger att en förhärligad fysisk kropp måste ha jordiska egenskaper, som kött och blod? Bibeln säger inte det. I 1 Kor 15:35–44 står det snarare helt enkelt att de kommer att vara annorlunda.

F: I 1 Kor 15:50 står det att kött och blod inte kan komma in i himlen, så hur kommer det sig då att Enok blev upptagen så att han ”inte såg döden”, enligt Hebr 11:5?

S: Uppenbarligen har den Allsmäktige Gud förmågan att förvandla Enok så att han får en förhärligad kropp utan att han upplever döden. På samma sätt kommer kanske levande människor som upprycks till himlen inte att uppleva döden av samma anledning.

Sammanfattningsvis kunde Gud förändra Enoks och de uppryckta troendes kroppar utan att de fick smaka döden, på samma sätt som de troende som dör.

Fråga: I 1 Kor 15:51–52, betyder begreppen liv och död här bara tro och otro, som bahá’íerna lär ut i *Bahá’u’lláh och den nya eran*, s. 270?

S: Nej, Skriften är entydig om att det kommer att ske en fysisk uppståndelse.

Förutom 1 Kor 15:51–52, se:

Dan 12:2 ”Och många som sover i jordens stoft skall vakna upp, några till evigt liv, men andra till skam och evigt förakt.”

Upp 20:5 ”De övriga döda återuppstod inte förrän de tusen åren var fullbordade. Detta är den första uppståndelsen.”

1 Sam 2:6 ”Herren ger död och liv; han för ner till dödsriket och uppväcker.”

Ps 49:15 ”Men Gud skall lösa ut mitt liv ur dödsriket, ty han skall säkert ta mig till sig.”

Psaltaren 22:29: ”… alla som går ner i stoftet skall knäböja inför honom …”

Psaltaren 23:6 Efter att ha talat om dödens skugga i Psaltaren 23:4 säger David: ”Jag skall bo i Herrens hus för evigt.”

Psaltaren 49:8–9 ”Ty hans själs frälsning är dyrbar, och ingen betalning kan någonsin räcka till, så att han skall leva för evigt och inte se förruttnelse.”

Psaltaren 52:8–9 ”Jag förlitar mig på Guds kärleksfulla hängivenhet för evigt och alltid. Jag skall prisa Dig för evigt … i Dina heligas närvaro.”

Jesaja 25:7–8 ”På detta berg skall han [Gud] uppsluka den slöja som omsluter alla folk, det täcke som täcker alla nationer; han skall uppsluka döden för evigt….”

Jesaja 53:8–10 Efter att i verserna 8–9 ha sagt att den som lider för vår skull kommer att dödas och läggas i en rik mans grav, skall han ändå se sina efterkommande i vers 10.

Alla dessa verser är hämtade ur BSB.

Fråga: Vad säger ”den sista basunen” i 1 Kor 15:52 och 1 Tess 4:16–17 om vedermödan?

S: De som förespråkar en uppryckning före vedermödan hävdar att den sista basunen var en speciell basun för de troende och inte en av de sju basunerna i Uppenbarelseboken. Andra pekar på denna vers som en av de största bristerna i uppfattningen om en uppryckning före vedermödan. De säger att detta är den sjunde basunen i Uppenbarelseboken 11:15.

F: Hur kan Gud, enligt 1 Kor 15:52–54, uppväcka en troendes dödliga kropp som har bränts till aska eller ätits upp av lejon?

S: Gud är allsmäktig och kan göra vad som helst. Vetenskapligt sett överlever (eller förökar sig och överlever) de flesta av våra celler under våra jordiska liv, men majoriteten av de atomer som utgör våra celler är andra atomer än de var för sju år sedan. För att uppväckas från de döda behöver vi alltså inte ha samma atomer. På samma sätt är celler ”mönster” av atomer. Men Gud kan, men behöver inte, använda samma fysiska material (dvs. atomer) som finns i en begravd kropp. Så oavsett om en kristens kropp begravs eller kremeras (antingen med eller mot hennes vilja) har det ingen inverkan på vad Gud kommer att göra. Vissa ser dock den kristna begravningen som ett vittnesbörd om vårt säkra hopp om uppståndelsen.

Fråga: I 1 Kor 15:54, hur och varför måste ”det förgängliga … kläs i det oförgängliga”?

S: Vi har inte fått veta allt om detta mysterium. Det finns dock några naturliga exempel som kan peka på en del av svaret.

När en buske eller ett litet träd är angripet av mögel i alla sina blad är det enda sättet att rädda växten att hugga ner den och lämna kvar endast en hög stubbe. Toppen är borta tillsammans med ”synden” i form av det mögel som angriper den, men rötterna finns fortfarande kvar och är friska. Växten växer ofta upp igen, och under den tid det tar för nya blad att spira kan möglet ha försvunnit, eftersom det inte hade någonstans att leva.

Om du trodde att mängden DNA i en cell har att göra med hur stor eller intelligent en organism är, skulle du kanske bli mycket förvånad över att veta att en grodas cell har ungefär 20 gånger så mycket DNA som en människas cell. Grodan måste inte bara ha DNA för att fungera som en vattenandande grodyngel, utan den måste också ha DNA för alla övergångar och det slutliga resultatet – att leva som en luftandande groda. Änglar och demoner kanske ser på oss och tänker: ”Vilka ringa och bräckliga varelser vi är.” Men vi kan alltid säga: ”Men se på vårt andliga DNA, som vi har fått från vår Fader!”

Fråga: I 1 Kor 15:58, vad kan du säga eller göra när du börjar känna att ditt arbete är förgäves?

S: Jag önskar att vi kunde fråga Jeremia. Han hade en lång karriär, kanske över 55 år, som profet. Under sin livstid, medan han troget tjänade och utsattes för fängelse och attentatförsök, såg han bara en handfull människor som trodde på hans ord. Ändå, ungefär 2 600 år senare, inspireras människor av Guds ord som kom genom honom. För att uttrycka det på ett något annat sätt: Jeremia skulle ha varit en usel bedömare av hur inflytelserikt hans liv och verk skulle bli.

Galaterbrevet 6:9 uppmanar oss att inte ge upp, i vetskap om att vårt arbete inte är förgäves, om vi fortsätter med det.

Vårt mål är inte att anses vara inflytelserika, eller ens att vara inflytelserika. Vårt mål är helt enkelt att behaga Gud och göra det som Han specifikt vill att vi ska göra, oavsett om det verkar stort eller litet i människors ögon. I slutändan är glädjen över att Gud säger ”Bra gjort, du gode och trogne tjänare!” mer värd än alla rikedomar i denna förgängliga värld. Håll blicken riktad mot den yttersta belöningen och håll dig nära Gud i bön.

Fråga: I 1 Kor 16:18 står det att vi inte förtjänar något gott – hur kan då dessa gudfruktiga män förtjäna erkännande?

S: I absolut mening förtjänar vi ingenting från Gud utom rättvisa (och tack och lov ger Han oss barmhärtighet).

I relativ mening befaller Gud oss dock att ge erkännande och uppmuntran till gudfruktiga ledare som tjänar Gud och andra väl.

Med ett leende på läpparna skulle det vara svårt för en kristen att arbeta för en kristen chef som inte gjorde denna åtskillnad. Chefen skulle kunna säga: ”Av alla de goda saker du har fått i detta liv, vilka förtjänar du egentligen?” Arbetaren skulle kunna svara: ”Inga. Allt är genom Guds nåd och barmhärtighet.” Chefen skulle kunna svara: ”Tja, jag är glad att du förstår det. Jag hade tänkt ge dig en löneförhöjning, men du förtjänar den helt enkelt inte!”

Fråga: Varför förbannar Paulus i 1 Kor 16:22 människor som inte älskar (fileo) Herren?

S: Om vissa tolkar detta som att Paulus vill att de ska hamna i helvetet, så är detta inte Guds önskade vilja, eftersom Hesekiel 18:23,32 och 2 Petrus 3:9 visar att Gud inte vill att någon ska gå förlorad. Det finns tre punkter att beakta i svaret.

1. Oavsett om Paulus säger detta till oss eller inte, så är människor som inte älskar Jesus under en förbannelse.

2. Paulus, och vi, bör be för att de som står under förbannelsen av att inte känna Jesus ska inse tomheten och att Gud ska sända vilka upplevelser som helst, även smärtsamma sådana, för att visa deras behov av Kristus.

3. Paulus, och vi, bör be om att de som utför det förbannade arbetet att leda andra på avvägar ska drabbas av misslyckande.

Fråga: Hur vet vi att 1 Kor verkligen skrevs av Paulus?

S: Vi har inga bevis som tyder på att Paulus inte skrev det. Första Korintierbrevet säger det själv, och den tidiga kyrkan ifrågasatte aldrig detta. Sjutton författare från tiden före konciliet i Nicea hävdade att Första Korintierbrevet var skrivet av Paulus. Klemens av Rom, Polykarp, Brevet till Diognetus, Irenaeus av Lyon, den muratoriska kanon, Klemens av Alexandria, Tertullianus, Hippolytus, Origenes, Cyprianus av Kartago, Pierius av Alexandria, Adamantius, Victorinus av Petau, Methodius, Athanasius av Alexandria, Alexander av Alexandria och Eusebius av Caesarea.

Om man antar att Paulus dog under Nero, skulle hans död ha inträffat omkring år 67 e.Kr.

Fråga: Hur vet vi, utifrån 1 Kor, att Skriften idag är en tillförlitlig bevarad version av det som ursprungligen skrevs?

S: Det finns minst tre goda skäl.

1. Gud lovade att bevara sitt ord i Jesaja 55:10–11; Jesaja 59:21; Jesaja 40:6–8; 1 Petrus 1:24–25 och Matteus 24:35.

2. Bevis från den tidiga kyrkan. Författare från den tidiga kyrkan fram till det första konciliet i Nicea (år 325 e.Kr.) citerade från 1 Korintierbrevet cirka 755 gånger, utan att räkna med anspelningar. De citerade 65 % av 1 Korintierbrevet, räknat med bråkdelar av verser som fraktioner. Det är 282,6 av totalt 437 verser.

Här är de förnikenska författarna som hänvisade till verser i 1 Korintierbrevet.

1. Clemensbrevet (96–98 e.Kr.) är i grunden ett brev från Clemens, biskop i Rom, där han uppmanar korintierna att göra det som Paulus sa till dem för 50 år sedan. I kapitel 47 nämner Clemens Apollos och Kefas

Klemens av Rom citerar 1 Korintierbrevet 2:9 1 Klemens kap. 34 vol. 1 s. 14, vol. 9 s. 239

Ignatius 1 Korintierbrevet 1:20 ¼ Citat från Ignatius brev till efesierna kap. 18 s. 56–57. Därefter följer en omskrivning, men det är en otvetydig hänvisning.

Ignatius 1 Korintierbrevet 3:16; 6:19 Anspelning Ignatius brev till filadelfierna kap. 7 s. 84

1 Korintierbrevet 6:19 Anspelning ”vi är Guds tempel” i Ignatius brev till efesierna kap. 15 s. 56

Papias skriver: ”Som de äldste säger” och citerar 1 Korintierbrevet 15:25,26 som uttalat av aposteln. Därefter citerar han 1 Korintierbrevet 15:27,28, fragment 5, vol. 1, s. 154.

1 Kor 6:9,10b 1½ Citat ur Polykarpus brev till filipperna (110–155 e.Kr.), kap. 5, s. 34

Brevet till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.)

Didache (120–150 e.Kr.)

Den muratoriska kanon (170–210 e.Kr.) ANF vol. 5 s. 603 nämner Paulus två brev till korintierna, liksom Paulus övriga 11 brev.

2. Klemensbrevet (120–140 e.Kr.), kap. 11, s. 254, citerar halva 1 Korintierbrevet 2:9: ”Vad inget öra har hört och inget öga har sett, och vad som inte har kommit in i människans hjärta.”

Melito av Sardis (170–180 e.Kr.) nämner Lukas och Markus som ”evangeliet”. Omnämnande av 1 Korintierbrevet som skrivet av aposteln. Citat från Hebreerbrevet. Tal om Herrens lidande, kap. 9, s. 760–761

Athenagoras 177 e.Kr. säger: ”i apostelns språk” och citerar sedan omedelbart 1 Korintierbrevet 15:54. De dödas uppståndelse, kap. 18, s. 159

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 6:12 som skrivet av Paulus i Irenaeus’ ”Mot kätterierna”, bok 4, kap. 37.4, s. 519

Klemens av Alexandria frågade vad denna världs visdom var som Paulus varnade oss för i 1 Korintierbrevet 3:19–21. *Stromata* (193–202 e.Kr.), bok 1, kap. 11

Tertullianus (198–220 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 8:2 samt Galaterbrevet 1:7 och 5:7 som om de vore av aposteln i *Om föreskrifter mot kättare*, kap. 27, s. 256.

Tertullianus (198–220 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 15:29 i *Om köttets uppståndelse*, kap. 48, s. 582

Theodotus, troligen montanist (ca 240 e.Kr.), anspelar på 1 Korintierbrevet 15:49 i kap. 24, s. 46

Hippolytus (225–235/6 e.Kr.) citerar en del av 1 Korintierbrevet 2:13 som Skriften i *Motbevisningen av alla kätterier*, bok 7, kap. 14, s. 107.

Julius Africanus (232–245 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 15:12 och säger att det är av aposteln i *Brevet till Aristides*, kap. 1, s. 125

Origenes (225–253/254 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 1:24 som om det vore av Paulus i *de Principiis*, bok 1, kap. 2.1, s. 246. Han citerar också 1 Korintierbrevet 14:15 som om det vore av Paulus i *de Principiis*, bok 2, kap. 2, s. 287.

Cyprianus var biskop i Kartago från omkring år 246 till sitt martyrdöd år 258 e.Kr. Han nämner Paulus första brev till korintierna och citerar sedan 1 Korintierbrevet 7:10,11 i *Treatises of Cyprian – Testimonies*, kap. 90, s. 553. Han hänvisar också till Paulus och hans första brev till korintierna i *Treatise 12*, andra boken, kap. 1, s. 516

Gregorius Thaumaturgus (240–265 e.Kr.) citerar 1 Kor 6:13 som om det vore apostelns ord i ”Canonical Epistle”, kap. 1, s. 18.

Pierius av Alexandria (275 e.Kr.) citerar 6 av 22 ord ur 1 Korintierbrevet 7:7 som om de vore Paulus ord i ”Fragment 1”, s. 157

Adamantius (ca 300 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 15:29 i ”Dialog om den sanna tron”, femte delen, kap. 23, s. 181

Arnobius i ”Mot hedningarna” (297–303 e.Kr.), bok 2, kap. 7, s. 435: ”Har inte de välkända orden någonsin klingat i era öron, att människans visdom är dårskap inför Gud?” (1 Korintierbrevet 3:19)

Victorinus, biskop av Petau i dagens Slovenien (martyrdöd 304 e.Kr.) Nämner Gamla och Nya testamentet i sin Kommentar till den välsignade Johannes’ Uppenbarelse, s. 345. Han räknade upp Paulus’ brev som Romarbrevet, Korintierbreven, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Tessalonikerbreven, Filipperbrevet, Kolosserbrevet och Timoteusbreven och citerar 1 Timoteusbrevet 3:15 i kap. 16, s. 345. Han fortsätter med att citera 1 Korintierbrevet 15:53 på s. 346

Methodius (270–311/312 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 7:34 som skrivet av Paulus. ”De tio jungfrurnas gästabud”, diskurs 1, kap. 1, s. 311.

Alexander av Alexandria (313–326 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 2:9 som av aposteln Paulus och Kolosserbrevet 1:16–17 som av Paulus i ”Breven om den arianska kätterin”, brev 1, kap. 5, s. 293

Eusebius av Caesarea (318–325 e.Kr.) citerar hela 1 Kor 15:55–56. ”Bevis för evangeliet”, bok 4, kap. 11, s. 7

Efter Nicea

Eusebius av Caesarea (318–339/340 e.Kr.) skrev fullständiga kommentarer till Lukas och 1 Korintierbrevet. Nicene and Post-Nicene Fathers, andra serien, vol. 1, s. 41

Hegemonius (400-talet) citerar 1 Kor 13:8–10 som: ”Ty i det första brevet till korintierna talar Paulus…” (Archelaus talar) ”Disputation with Manes”, kap. 37, s. 211

Zeno (400-talet)

Victorinus av Rom (efter år 363 e.Kr.)

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) räknar upp böckerna i Nya testamentet i Festbrev 39, s. 552

Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 3:8 som ”dessa ord till korintierna” i verket *On the Trinity*, bok 8, kap. 5, s. 139

*Synopsis Scripturae Sacrae* (350–370 e.Kr. eller 500-talet) nämner Paulus två brev till korintierna som en del av Nya testamentet. Den citerar 1 Korintierbrevet 1:1–2a.

Den schismatiske Lucifer av Cagliari (370/371 e.Kr.)

Marcellus av Ancyra (cirka 374 e.Kr.)

Basilius av Kappadokien (357–378/379 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 3:13 som skrivet av aposteln. I On the Spirit, kap. 15.36, s. 22. Han säger också att 1 Korintierbrevet 7:6 är skrivet av Paulus. Brev 8, kap. 3, s. 117

Synoden i Laodicea (i Frygien) (343–381 e.Kr.) kanon 60, s. 159, listar böckerna i Gamla testamentet och Nya testamentet. Kanon 59, s. 158, säger att endast de kanoniska böckerna i Gamla och Nya testamentet får läsas i kyrkan.

Ambrosiaster (efter 384 e.Kr.)

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.)

Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.)

Apollinaris av Laodicea (ca 390 e.Kr.)

Pacianus av Barcelona (342–379/392 e.Kr.)

Gregorius av Elvira (efter 392 e.Kr.)

Amphilochius (–397 e.Kr.) i Iambi ad Seleucum

Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.) 1 Kor 15:51,52 ”den gudomlige aposteln … till korintierna” Om människans skapelse, kap. 32.6, s. 412

Didymus den blinde (398 e.Kr.)

Makarios/Symeon (4:e eller 5:e århundradet)

Maximinus (4:e/5:e århundradet)

Petilianus (4:e/5:e århundradet) hänvisar till 1 Korintierbrevet 7:5

Timoteus av Alexandria (4:e/5:e århundradet)

Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.)

Flavian av Antiochia (404 e.Kr.)

Gaudentius (efter 406 e.Kr.)

Johannes Chrysostomos (392–407 e.Kr.) måste verkligen ha uppskattat 1 Korintierbrevet, eftersom han skrev ner 44 predikningar om 1 Korintierbrevet, som vi fortfarande har kvar idag. Han säger att 1 Korintierbrevet skrevs av Paulus och Sosthenes.

Chromatius (död 407 e.Kr.)

Severian (efter 408 e.Kr.)

Niceta av Remesiana (366–ca 415 e.Kr.)

Orosius/Hosius av Braga (414–418 e.Kr.) citerar en del av 1 Korintierbrevet 15:10 som skriven av Paulus. Försvar mot pelagianerna, kap. 10, s. 127

Hieronymus (373–420 e.Kr.)

Sozomen (370/380–425 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 11:12 som om det vore av aposteln Paulus. Sozomens Kyrkohistoria, bok 4, kap. 29, s. 324

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) citerar 1 Korintierbrevet 10:17 som om det vore av aposteln Paulus i *Guds stad*, bok 17, kap. 5, s. 345

Den semi-pelagianen Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.) citerar en fjärdedel av en vers ur 1 Korintierbrevet 3:16; 4:16 som om den vore av Paulus i ”Johannes Cassianus institut”, bok 9.3, s. 264

Marcus av Eremita (efter 430 e.Kr.)

Cyril av Alexandria (444 e.Kr.)

Hesychius av Jerusalem (-450 e.Kr.)

Speculum (500-talet)

Theodoret av Cyrus (biskop och historiker) (423–458 e.Kr.)

Varimadum (445/480 e.Kr.)

Bevis på kättare och förfalskade böcker

Marcion hänvisar till 1 Korintierbrevet enligt Tertullianus.

Den gnostiske Ptolemaios hänvisade till 1 Korintierbrevet 2:15 enligt Irenaeus.

Kättaren Priscillianus (ca 385 e.Kr.)

Den donatistiske kättaren Tyconius (efter 390 e.Kr.)

Kättaren Pelagius (416–418 e.Kr.)

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.)

Allt detta har vi kvar än i dag.

3. De äldsta manuskripten vi har av 1 Korintierbrevet visar att det finns små variationer mellan manuskripten, men inga teologiskt betydande fel.

s. 11 1 Kor 1:17–23; 2:9–12, 14; 3:1–3, 5–6; 4:3–5:5, 7–8; 6:5–7, 11–18; 7:3–6, 10–14. 600-talet. Stämmer överens med Sinaiticus

600-talet – 1968 – The Text of the New Testament.

s. 14 – 1 Kor 1:25–27; 2:6–8; 3:8–10 400-talet. Den alexandrinska texten.

500-talet? – 1968 – Nya testamentets text.

s. 15 (=Papyrus Oxyrhynchus 1009) 1 Kor 7:18–8:4 (slutet av 300-talet). I The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts finns en bild av s. 15 på s. 84. Här är dateringen:

300-talet – 1968 – The Text of the New Testament.

300-talet – 1975 – Alands tredje upplaga

300-talet – 1998 – Alands fjärde reviderade upplaga

Slutet av 300-talet (Philip Comfort och David P. Barrett i *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*, 1999.)

s. 34 – 1 Kor 16:4–7; 10; 2 Kor 5:18–21; 10:13–14; 11:2, 4, 6–7 (700-talet) alexandrinsk text.

600-talet – 1968 – The Text of the New Testament.

s. 46 Chester Beatty II 100–150 e.Kr. 1 Kor 1:1–9:2; 9:4–14:14; 14:16–15:15; 15:17–16:22 (99 % eller 431/437 verser) samt andra delar av Paulusbreven och Hebreerbrevet. I boken *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts* finns ett fotografi av en del av p46 på s. 192. På s. 197–198 står det också att kvaliteten och de stichiometriska markeringarna visar att detta skrevs av en professionell skrivare.

Första hälften av 300-talet – 1936 – Frederic G. Kenyon enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

200-talet e.Kr. – 1935 – Ulrich Wilken enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

200 e.Kr. – 1968 – The Text of the New Testament.

81–96 e.Kr. – 1988 – Young Kyu Kim enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

Cirka 200 e.Kr. – 1975 – Aland et al., tredje upplagan.

Cirka 200 e.Kr. – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan.

Tidigt till mitten av 200-talet e.Kr. – 1999 – Den fullständiga texten av de äldsta Nya testamentets manuskripten. Detta baseras delvis på att handstilen är mycket lik den i Papyrus Oxyrhynchus 8 (sent 100-tal eller tidigt 200-tal) och Papyrus Oxyrhynchus 2337 (sent 100-tal).

s. 61 Romarbrevet 16:23,25–27; 1 Korintierbrevet 1:1–2, 2–6; 5:1–3, 5–6, 9–13; Filipperbrevet 3:5–9, 12–16, Kolosserbrevet 1:3–7, 9–13, 1 Tessalonikerbrevet 1:2–3; Titusbrevet 3:1–5, 8–11, 14–15; Filemonbrevet 4–7. ca 700 e.Kr.

ca 700 e.Kr. – 1968 – The Text of the New Testament.

Cirka 700 e.Kr. – 1975 – Aland m.fl., tredje upplagan.

Cirka 700 e.Kr. – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan.

Vaticanus [B] 325–350 e.Kr.

Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr.

Bohairisk koptiska [Boh] 3:e/4:e århundradet

Sahidisk koptiska [Sah] 3:e/4:e århundradet

Gotisk [Goth] 493–555 e.Kr.

Alexandrinus [A] ca 450 e.Kr.

Ephraemi Rescriptus [C] 500-talet

Se www.BibleQuery.org/1 Corinthians Manuscripts.html för mer information om tidiga manuskript av 1 Korintierbrevet.