< Bibelfråga från 1 Petrus

Fråga: I 1 Petrus 1:1, var ligger Asien?

S: Asien avser här inte kontinenten Asien. Det är snarare den romerska provinsen Asien, som låg i den västra tredjedelen av dagens Turkiet. Det var en grekisk term som Herodotos använde år 440 f.Kr. för hela den anatoliska halvön. Ursprunget var troligen den hettitiska provinsen Assuwa.

Fråga: Varför nämnde Petrus dessa provinser i just denna ordning i 1 Petrusbrevet 1:1?

S: Även om Skriften inte uttryckligen säger något om detta, bildar ordningen på dessa provinser en slinga medurs, vilket kan ha varit hur brevet skulle distribueras. ”Bithynien och Pontus” utgjorde en romersk provins. Historiskt sett innebär omnämnandet av både Galatien och Kappadokien att brevet dateras till före år 72 e.Kr., eftersom det var då som den romerske kejsaren Vespasianus återförenade dessa två provinser till en, där de förblev förenade tills kejsar Hadrianus åter separerade dem år 137 e.Kr.

Listan börjar och slutar med Bithynien-Pontus, en mer primitiv region, och inkluderar Asien, en mycket kultiverad region. Under den tidiga grekiska tiden offrades sjömän som hade lidit skeppsbrott vid Pontus kuster till gudarna av lokalbefolkningen. I den grekiska mytologin kedjades Prometheus fast i Pontus, och Herkules begav sig till underjorden därifrån. Å andra sidan låg ungefär hälften av de större städerna i Mindre Asien i provinsen Asien. Efesos var en enorm stad, om än inte lika stor som Rom.

Fråga: Bör vi, enligt 1 Petrusbrevet 1:1, 17 och 1 Petrusbrevet 2:11, känna oss som främlingar och utlänningar?

S: Om du är troende och aldrig har känt dig som en främling eller utlänning här, då är något fel. Vi är främlingar i denna värld. Vi är himmelens medborgare, och det är där vi verkligen hör hemma. Men tillfälligt befinner vi oss fortfarande på jorden, och kristna glömmer ibland bort detta.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 1:2, är det Anden som helgar oss, eller är det Guds sanning som det står i Johannes17:17 ?

S: Är det en person som tänder en tändsticka eller tändstickan själv som startar en eld? Båda är sanna. På samma sätt är det Anden som helgar oss, och han gör det genom Guds sanning.

Fråga: I 1 Pet 1:2a, hur hänger det ihop att vi är utvalda av Fadern, helgade av Anden och avsedda att lyda Kristus?

S: Denna hänvisning till Treenigheten visar något om hur de verkar. När förutvetenhet eller förutbestämmelse nämns, hänför de sig till Fadern. Det är den Helige Ande som helgar, dvs. avskiljer oss för att göra oss heliga. Vi är frälsta för att lyda vår Herre Jesus, som är Guds Ord. Detta är ett kompletterande sätt att se på saker jämfört med Paulus i Efesierbrevet. I Efesierbrevet 2:8–10 blir vi frälsta av nåd genom tro, för att göra goda gärningar. I 1 Petrus blir vi frälsta genom Faderns förutvetenhet genom Andens helgande verk, för att lyda Kristus. Det är olika sätt att se på frälsningen, men båda är sanna.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 1:2b står det att vi troende redan har nåd och frid – vad är då skillnaden mellan det och att ha det i överflöd?

S: Vi har redan blivit rättfärdiggjorda, eller förklarade rättfärdiga, och vi har redan fått Guds nåd och frid som försonar oss genom Kristus. Vi kommer att se den slutgiltiga fullbordningen av detta i himlen, men inte förrän då. Men vi ska växa i överflöd av Guds nåd och frid redan nu. Vi kanske inte stannar kvar på jorden särskilt länge, jämfört med himlen, men medan vi är här har Gud mycket arbete att utföra i oss. I 1 Petrus saknas dock tanken att vi, när vi väl blivit frälsta, ska luta oss tillbaka passivt och vänta på att Gud ska göra allt. Vi deltar i att utverka vår frälsning genom att förbli i Kristus och lyda honom.

Fråga: Hur är Fadern, enligt 1 Petrus 1:3 och Efesierbrevet 1:17, Jesus Kristus’ Gud även nu?

S: Medan Jesus var på jorden underordnade han sig Fadern, lärde sig lydnad och kände inte till tidpunkten för sin återkomst. I Hebreerbrevet 13:8 står det att Jesus är densamme i går, i dag och i evighet, så Jesus ”smälte inte samman” med Gud Fadern igen. Men även nu är Jesus fortfarande underordnad som Sonen, och Fadern är fortfarande Fadern. När allt i skapelsen läggs under Kristi fötter i 1 Kor 15:27–28, kommer Kristus fortfarande att vara underordnad Gud Fadern.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 1:4, vad är skillnaden mellan något som förgås, något som förstörs och något som bleknar? Vilka är exemplen på dessa saker och hur skiljer de sig från vår frälsning?

S: Något som förgås kan vara borta, eller så finns det kvar, som ett nedbränt hus, men i ett fullständigt förstört tillstånd. Något som förstörs är inte lika bra som det en gång var, som kläder, eller blir ruttet och sedan ännu mer ruttet, som gammal mat. Dofter och färger bleknar, och vårt lukt- och synsinne kan avta när människor blir äldre. Om du hade en miljon radioaktiva atomer med en halveringstid på fem år, skulle det efter fem år bara finnas 500 000 radioaktiva atomer kvar. Efter tio år skulle det bara finnas 250 000 radioaktiva atomer kvar. De radioaktiva atomerna försvinner aldrig helt, men de avtar enligt en exponentiell kurva. Men prisad vare Gud för att vår frälsning inte alls liknar något av detta. Tänk dig att Gud skulle säga till någon att de skulle få vara i himlen i 500 år (om man förenklat antar att tiden i himlen är som på jorden). De skulle ständigt titta sig över axeln och undra när deras tid var slut, och himlen skulle inte vara så bra om den inte var oförgänglig. Vår tid i himlen kommer aldrig att förlora sin glans, och när vi har varit i himlen i en miljon år kommer den att vara lika fräsch och spännande som när vi först anlände.

F: I 1 Pet 1:4, 7, 23–25 är skillnaden mellan det förgängliga och det oförgängliga viktig, liksom det oförgängliga i 1 Pet 3:4; 5:5b. Hur kan vi se vad som är oförgängligt och oförgängligt?

S: Ibland är det svårt för människor eftersom det mesta vi ser är förgängligt. Vissa människor, särskilt tonåringar, kan idolisera en viss musik- eller filmstjärna. Men tio år senare har de kanske nästan glömt bort dem. En intressant låt från 2005 hette ”1985”. Den handlade om en killes mamma som för alltid hade fastnat i musiken, personligheterna och den amerikanska kulturen från 1985, och hur konstig och udda hon såg ut och betedde sig. Tre saker som Bibeln säger är eviga är Gud, Guds ord och människors själar. Fokusera därför på dessa, och kom ihåg att dina prestationer, annan kunskap och mål alla kommer att förgå.

Fråga: I 1 Pet 1:4,23 står det att vi är födda av oförgängligt frö och bevaras genom Guds kraft enligt 1 Pet 1:5. Kan en kristen då förlora sin frälsning?

S: Äkta kristna är oeniga om detta. Kristna som John Wesley anser att även om Gud ”bevarar” kristna, kan kristna själva välja att avskiljas från denna ”bevarelse”. Andra, som jag själv, anser att de som verkligen har förbundit sig till Kristus aldrig kommer att falla bort.

Alla bör kunna enas om att a) de som verkar vara kristna kan falla bort för alltid (2 Petrus 2:20–22), b) Gud bevarar de kristna som är de utvalda (Efesierbrevet 1:13), c) Gud vet vilka de utvalda är, d) vi kan ha förtröstan på vår frälsning (1 Johannes 5:13,19), e) människor kan bedra sig själva och ha en falsk omvändelse (Matteus 7:22–23), och f) vi är beordrade att ständigt pröva oss själva för att se till att vi förblir i tron (2 Korintierbrevet 13:5).

Fråga: Hur skyddas vi i 1 Petrus 1:5a av Guds kraft genom tron?

S: Vi blir inte bara frälsta genom den Helige Ande, vår frälsning bevaras också av den Helige Ande. Den Helige Ande är ett sigill som garanterar vår frälsning enligt Efesierbrevet 1:13–14.

Fråga: Hur kan vår frälsning i 1 Petrus 1:5b vara redo att uppenbaras, om vi redan har den eller just nu tar emot den enligt 1 Petrus 1:9? I vilken mening är den ett arv i 1 Petrus 1:4?

A: Vår frälsning utlovades i Guds förutvetenhet redan före världens början. Vi mottog vår frälsning när vi kom till tro. Men vår fullkomliga frälsning, där vi lever i syndfri härlighet i himlen tillsammans med Jesus, kommer inte att fullbordas förrän efter att vi har dött eller blivit uppryckta.

F: Hur speglar våra lidanden och den efterföljande härligheten i 1 Pet 1:6,11 Kristi lidanden och härlighet?

S: Med stort tålamod och utan att klaga led Kristus orättvist för Guds ära och för vår frälsning. Med stort tålamod och utan att klaga bör även vi vara beredda att lida orättvist för Guds ära och som ett vittnesbörd för andra. Dessutom är svårigheter viktiga för vår utveckling. George Müller sa: ”Svårigheter är den näring som tron livnär sig på.” The Believer’s Bible Commentary, s. 2195.

F: I 1 Pet 1:7, när uppenbaras Jesus Kristus här?

S: Detta syftar på Kristi återkomst i härlighet i himmelens moln, enligt Uppenbarelseboken 1:7; 19:11–17; Matteus 24:27–28 och Lukas 21:27–28.

Fråga: I 1 Pet 1:8, vilka är de tre källorna till outsäglig och härlig glädje?

S: Vi kan glädja oss därför att Gud frälste oss när vi först anförtrodde våra liv åt Honom. Vi kan också glädja oss därför att Kristi Ande bor i oss dag för dag. Slutligen kan vi glädja oss på grund av den framtida fullbordningen av vår frälsning i himlen.

Fråga: Har vi redan frälsning enligt 1 Petrusbrevet 1:9?

S: Observera att detta svar är en upprepning av diskussionen om Efesierbrevet 1:13.

Bibeln antyder att Gud är tidlös. För en tidlös Gud är svaret alla tre: dåtid, nutid och framtid.

Chuck Swindoll har skrivit en utmärkt bibelstudiebroschyr om frälsningen där han diskuterar dessa aspekter.

Aspekter av förutvetenhet och förutbestämmelse i det förflutna: Innan tiden började kände Gud slutet från början och alla våra dagar (Psaltaren 139:16; Jesaja 44:7; Efesierbrevet 1:4; Titusbrevet 1:2).

Nuvarande händelser: När vi hörde sanningens ord och åkallade Herren (Romarbrevet 10:9–10), blev vi en ny skapelse (2 Korintierbrevet5:17 ). Hebreerbrevet 4:2 och Apostlagärningarna 10:44 visar också de nuvarande aspekterna.

Nuvarande fortlöpande aspekter: När vi i våra liv förverkligar den frälsning som finns i oss, är Gud i färd med att förvandla våra liv (Filipperbrevet 2:12–13; 1 Petrusbrevet 2:2; Hebreerbrevet3:14 ;4:11 ; 6:11).

Framtida hoppaspekter: Vi längtar efter fullbordandet av vår frälsning (Hebreerbrevet 9:15,28; Romarbrevet 8:23-25; 1 Petrus 1:4-5,9,13; 1 Korintierbrevet 15:50-53; 2 Korintierbrevet 5:5).

Fråga: Hur predikade profeterna evangeliet för dem genom den Helige Ande i 1 Petrus 1:12a?

S: När profeterna talade om framtiden tjänade de inte bara de människor som lyssnade på dem vid den tiden, utan även framtida generationer. I Daniel 12:8–10 sade till exempel Daniel att han inte förstod, och Gud sade till honom att orden inte var avsedda för honom, utan skulle förseglas (göras obegripliga) fram till tidens slut.

F: I 1 Pet 1:12b, på vilket sätt längtar änglarna efter att få insikt i ”dessa saker”? Vilka saker är det? Hebreerbrevet 2:9,16 kan ge några ledtrådar.

S: Detta avser de troendes frälsning. Jesus gav frälsning åt människor, inte åt änglar, så änglarna kommer inte att uppleva det vi upplever när det gäller frälsningen. Änglarna är dock andar som tjänar oss. Denna frälsning genom Kristus antyddes rikligt i Gamla testamentet men uppenbarades inte fullt ut förrän med Kristus och kyrkans tid, enligt Efesierbrevet 3:9–11.

F: Hur ska vi i 1 Petrusbrevet 1:13 ”fullt ut” sätta vårt hopp till den nåd som ska uppenbaras?

S: Ibland kan kristna känna förtvivlan och sakna tillräckligt hopp om vårt framtida hem i himlen; men det är inte vad som avses här. Oftare har kristna för mycket hopp – för mycket hopp på yttre saker som inte är värda att sätta sitt hopp till. Att sätta sitt hopp till vår rikedom, vår karriär, vår hälsa, vår familj och våra relationer här på jorden – allt detta kan försvinna, och när som helst. Det är beklagligt när en person sätter sitt hopp till dessa saker och deras förhoppningar grusas. Men vi ska sätta vårt hopp till det oförgängliga, nämligen vår frälsning och att vi ska komma till vårt eviga hem.

F: Varför säger 1 Pet 1:13 och andra bibelställen att vi ska vara självbehärskade? Finns det några bibelställen som säger att vi ska vara Kristusbehärskade, eftersom Jesus är vår Herre?

S: Det finns inga ställen som uppmanar oss att vara styrda av Kristus; endast ställen som befaller oss (men inte tvingar oss) att underkasta oss Jesus som vår Herre. Till skillnad från demonbesatthet, där den demonbesatte förlorar den lilla frihet han eller hon hade att inte synda, finns det fullkomlig frihet i Kristus. Den goda nyheten är att en person som står under Jesu herravälde faktiskt är friare än en person som inte är frälst och som är bunden av synden. Den dåliga nyheten är att ingen kristen på jorden någonsin når det tillstånd där man inte längre behöver oroa sig för att bli frestad eller misshaga Herren.

Det finns vissa aspekter av att vara lydig mot Kristus och att ha självbehärskning, men till skillnad från demoner och synd finns det frihet i Kristus. Gud befaller, men på jorden väljer Han (vanligtvis) inte att tvinga.

Fråga: Vilka olika aspekter av självbehärskning nämns i 1 Pet 1:13? Vilka olika skäl finns det till att kristna misslyckas med att utöva självbehärskning inom vissa områden?

S: Ibland kan en person ha stor självbehärskning inom ett område, men inte inom ett annat. Men Gud vill att vi ska ha självbehärskning inom alla områden. När det gäller syndiga saker bör vi ha självbehärskning och inte alls vilja göra dem. Men även när det gäller icke-syndiga saker, såsom mat och (brist på) motion, ska vi också ha självbehärskning. Ibland försöker vi ursäkta vår brist på självbehärskning inom ett område genom att peka på vår självbehärskning inom ett annat område. Vissa kristna, som är mycket engagerade i tjänsten, kan ibland tro att det kan ursäkta brist på självbehärskning inom ett annat område. Men Petrus talar inte om ”viss självbehärskning” eller ”delvis självbehärskning”, utan vi ska ha självbehärskning inom alla områden, så att vi kan framställa oss själva, i självbehärskning, inför Kristus.

Fråga: Hur anpassar sig vissa kristna, kanske omedvetet, till världens onda begär enligt 1 Pet 1:14?

S: I nästan alla tider och kulturer finns det saker som uttryckligen är syndiga men som ändå är kulturellt accepterade. Oavsett om det handlar om att berusa sig varje vecka, dueller under 1500- och 1600-talen, utnyttjande av slavar under 1600- till 1800-talen, fördomar mot olika folkgrupper, eller heterosexuell omoral och homosexualitet under 1900- och 2000-talen.

F: I 1 Pet 1:15 står det att Gud alltid har varit fullkomligt helig. Det är vi inte, och vi kan aldrig bli fullkomligt heliga i detta liv. Hur är vi då kallade att vara heliga, precis som Gud är helig? (1 Petrus 1:16 citerar från 3 Mosebok 11:44; 11:45; 19:2. En liknande tanke finns i 3 Mosebok 20:7.)

S: Det finns två aspekter här.

Sikta mot stjärnorna: Även om en person som siktar mot stjärnorna inte kommer att nå dem, kan han ändå komma mycket längre än en person som siktar mot marken. Även om vi aldrig kommer att uppnå fullkomlig helighet i detta liv, ska vi sträva efter fullkomlig helighet redan nu.

Relativ fullkomlighet/mognad: Strax efter att Paulus i Filipperbrevet 3:12 säger att inte ens han själv ännu har blivit fullkomlig, säger han i Filipperbrevet 3:15 att han var fullkomlig i den meningen att han var mogen. Så medan vi befinner oss i denna kropp idag kan vi förvänta oss att uppnå mognad och segra över besvärande synder och beroenden.

Fråga: Eftersom vi inte kan vara syndfria och lika heliga som Gud, kräver Gud då det omöjliga av oss här i 1 Petrusbrevet 1:14–16?

S: Nej, men det finns tre punkter.

Positionellt sett är det möjligt för oss att förklaras heliga i Guds ögon.

Erfarenhetsmässigt är vi inte och kommer aldrig att bli syndfria och fullkomliga i detta liv på jorden.

I himlen kommer vi att ha nått vårt mål, och vår erfarenhet kommer att stämma överens med vår ställning.

Troende kanske inte är fullkomliga, men ingen troende skulle i slutändan vilja vara ofullkomlig.

F: Hur ska vi som kristna, enligt 1 Pet 1:17, leva våra liv här i fruktan? På grekiska är detta det generiska ordet för fruktan, phobos/phobou. Olika bibelöversättningar har ”fruktan”, ”vördnadsfull fruktan” (BSB), ”vördnad” eller ”sund, allvarlig försiktighet”?

S: Vi ska hysa vördnadsfull vördnad inför vår Skapare och Förlossare. Gud är det mest kärleksfulla väsen i universum, men Han är också den mest vredefulle. Paulus fruktade inte att förlora sin frälsning, men han fruktade att gå miste om sin belöning om han vände sig bort. Vi kan också frukta helvetet för våra nära och kära som inte känner Herren.

F: I 1 Pet 1:18–19 blev vi friköpta med något mer värdefullt än silver eller guld, nämligen Kristi blod. I 1 Pet 1:7 sägs att vår tro är av större värde än guld. Tror du verkligen att din frälsning och din tro är av större värde än guld? Hur skulle en kristen som på allvar tror på detta leva och agera i denna värld, jämfört med en kristen som inte gör det?

S: En kristen bör bry sig mer om sin relation till Kristus och andras frälsning än om ekonomisk trygghet eller framgång. Både en kristens checkhäfte och kalender bör spegla ett större intresse för Guds rike än för att bara tjäna pengar.

F: I 1 Pet 1:18 och Matt 15:9, är tradition alltid något dåligt?

A: Nej. Tradition i sig kan vara bra eller dålig, beroende på om den strider mot Guds ord eller inte. Men även gudfruktiga traditioner blir en ond avgud för den som sätter dem högre än Gud.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 1:19, bygger frälsningen på Jesu blod på korset, eller på att Jesus tillbringade tre dagar i helvetet, som Kenneth Copeland har sagt?

S: Enligt boken *When Cultists Ask*, s. 292, sa Copeland: ”Jesus gick ner i helvetet för att befria mänskligheten från straffet för Adams högförräderi … när hans blod utgjöts, sonade det inte …”. Detta stod i ett personligt brev som citerades i D.R. McConnells bok *A Different Gospel* (Hendrickson Publishers, 1988).

Här är fem av många skäl till varför denna uppfattning är felaktig.

I Efesierbrevet 1:7 står det att vi har förlossning genom hans blod.

I Uppenbarelseboken 1:5 står det också: ”genom hans blod”.

I Johannes 19:30 sade Jesus tetelestai, vilket är ett grekiskt bokföringsuttryck som betyder ”fullt betalt”.

I Hebreerbrevet 10:14–20 står det att det endast fanns ett offer. I Hebreerbrevet 10:19–20 står det att detta skedde genom Jesu blod, genom förlåten som är hans kropp.

I Apostlagärningarna 20:28 köpte Jesus församlingen med sitt eget blod.

Sammanfattningsvis är en blodlös kristendom inte trogen Guds ord i Bibeln.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 1:20, Efesierbrevet 1:4, Apostlagärningarna 2:23 och Titusbrevet 1:2 – valdes Kristus ut för att dö för våra synder och frälsa oss genom sitt blod efter att Adam och Eva hade syndat, eller före? Varför?

S: Kristus utvaldes som ett lamm redan före världens grundläggning. I sin förutvetenhet visste Gud att Adam och Eva skulle synda och att vi skulle behöva en Frälsare, långt innan Adam och Eva existerade. Guds förutvetenhet innebar dock inte tvång; skulden och ansvaret för Adam och Evas synder – och våra – ligger hos Adam och Eva och oss själva, inte hos Gud.

F: Vad säger 1 Pet 1:20–21 är viktigt om Kristi gudomlighet?

S: Vår frälsning är helt och hållet Guds verk, och varken helt eller delvis ett verk av någon som inte är Gud. Om Jesus endast var en människa, skulle vår tro och vårt hopp vila på en människa som inte är Gud. Eftersom Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, skulle vägen, sanningen och livet endast vara en människa, och inte Gud. Frälsningen är Guds verk, eftersom Jesus är Gud. Jesus är också fullt mänsklig, men om han inte vore Gud skulle vår frälsning inte komma från Gud.

Fråga: I 1 Pet 2:1 står det: ”alla slags förtal”. Vilka olika slags förtal finns det? Se Jak 4:11–12.

S: Förtal är att säga negativa, osanna saker om någon eller något, medan smicker är att säga positiva, osanna saker om någon eller något. Det finns uttryckligt förtal, där man helt enkelt säger falska, elaka saker om någon, men det finns också subtilt förtal, där man säger något som låter bra på ytan, men som i grunden undergräver en persons trovärdighet. En typ kallas ”tvåsidiga komplimanger”, till exempel ”han verkar verkligen göra ett bra jobb, för att vara någon som är så oerfaren och okunnig om vad som pågår.” Förtal kan ske offentligt, men ibland sägs det värsta förtalet bakom en persons rygg. Förtal används ofta för att höja sig själv på någon annans bekostnad, eller bara för att misskreditera dennes rykte. Det kan också användas för att ifrågasätta dennes omdöme, moral eller angripa dennes trovärdighet som talare eller ledare. Vilka typer av förtal uppmanas kristna att undvika? – alla typer.

Ibland finns det en lämplig tid och plats att säga negativa saker som är sanna. Det är inte förtal om det är sant. Men även om något är sant, är det inte nödvändigtvis alltid så att Gud vill att vi ska berätta det för alla. När vi säger negativa saker bör vi se till att de är sanna, hjälpsamma, nödvändiga och att det är vad Gud vill att du ska säga.

Fråga: I 1 Pet 2:2, hur mycket tycker ett spädbarn om sin mjölk? Vad är Guds andliga mjölk? Tycker vi lika mycket om Guds andliga mjölk?

S: Mjölk är allt för ett spädbarn, eftersom ett spädbarn inte känner till någon annan mat. Spädbarn ser mjölken som det enda som kan stilla deras hunger. På samma sätt bör vi inse att det enda sättet att stilla vår andliga hunger är att närma oss Gud och läsa hans ord.

F: Ska vi enligt 1 Petrusbrevet 2:2 längta efter ordets mjölk, eller efter fast föda istället för mjölk, som Hebreerbrevet 5:12–14 lär oss?

S: Precis som med fysisk mat ska alla längta efter mjölk, särskilt nyfödda kristna. Men mjölk räcker inte för att äldre barn ska kunna växa upp till vuxna, och vi bör inte nöja oss med bara mjölk utan också äta fast föda.

Fråga: I 1 Pet 2:3, kommer alla som smakar att Herren är god till himlen? Se Hebr 6:4–6.

S: Nej. Precis som vissa människor kan smaka men inte svälja, kan människor ha en upplevelse och ändå vara dömda till helvetet. Vi blir frälsta genom nåd genom tro. Om det evangelium som någon hör inte förenas med tro, blir de inte frälsta och det har inget värde för dem, som det står i Hebreerbrevet 4:2. Andra verser som visar att även kyrkobesökare kan falla bort för alltid är Hebreerbrevet 6:4–6; 10:26–31 och 2 Petrusbrevet 2:20–22.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 2:5 står det att Guds hus inte är en byggnad, utan vi, hans församling. På vilket sätt kan kristna i USA försumma att bygga Guds hus? Gissa hur många procent, i genomsnitt, som kyrkorna ger till utlandsmission.

S: Vi kanske är mer upptagna av våra egna finanser och vår tid än av Guds ära. Siffror som jag läste för några år sedan visar att evangeliska kyrkor i genomsnitt ger omkring 10 till 13 procent till utlandsmission. Liberala kyrkor ger bara några få procent.

F: I 1 Petrus 2:5–8, vilka är alla de ”stenar” som kyrkan är byggd på? Se Efesierbrevet 2:19–22 och Uppenbarelseboken 21:12–14.

S: Jesus är hörnstenen, den viktigaste stenen på vilken kyrkan är byggd. Därefter kommer grundstenarna, som är apostlarna och profeterna.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 2:5–8 kan avlånga stenar av olika storlek alla användas i en mur. Murbruk kan fylla små mellanrum. Men om en sten har ett långt, smalt utsprång eller ett hål i mitten, kan den inte användas. Hur hanterar Gud hål och långa utsprång i våra liv?

S: Synder som vi inte vill bli av med i våra liv kan liknas vid långa, illa passande utskjutande spikar. Om vi inte vill ta bort dem kan Gud ta bort dem, och ibland kan tuktan vara smärtsam. På samma sätt, om vi har en grundläggande, okristlig karaktärsbrist – vilket kan liknas vid ett stort hål i mitten av stenen – kommer det att hindra stenen från att fylla sitt syfte att hålla regnet ute eller den svala luften inne. Den Helige Ande behöver omforma oss, täppa till hålen och fila ner våra utskjutande delar.

Fråga: Hur kan Jesus i 1 Petrus 2:6–8 vara både hörnstenen och krönstenen?

S: Hörnstenen är den enda referenspunkten för alla andra delar av byggnaden. Hörnstenen är Jesus Kristus och ingen annan. Samtidigt är Jesus också krönstenen, som är den översta stenen i en valvbåge. Om krönstenen tas bort kan valvet rasa.

Fråga: Varför utsåg en kärleksfull Gud i 1 Petrusbrevet 2:8 vissa att snava?

S: Skriften säger aldrig att Gud tvingade någon att synda. I Jak1:13 står det faktiskt att Gud inte frestar någon. Men för dem som Gud vet kommer att välja att helt förkasta Honom, har Gud bestämt att de ska snava på flera sätt.

F: I 1 Pet 2:9, vad är skillnaden mellan ett heligt folk och ett kungligt prästerskap?

S: Medan en profet representerade Gud inför folket, representerade en präst folket inför Gud. En kung ledde folket. Även om alla kristna är präster behöver vi inte någon annan som representerar oss inför Gud, eftersom vår medlare är både Gud och människa: Jesus Kristus. Ussia försökte förena rollen som kung och överstepräst, men Gud straffade honom med spetälska för resten av hans liv för att han brände rökelse på rökelsealtaret, när han inte hade tillstånd att göra det. Israeliterna var ett heligt folk; kristna, från alla etniska grupper i alla länder, är idag ett heligt folk.

Fråga: I 1 Pet 2:10, vad i Gamla testamentet nämner att man inte var Guds folk men nu är ett folk?

S: Petrus anspelar troligen på Hosea 1:9–10, där Hosea i vers 9 kallade sin son Lo-Ammi, vilket betyder ”inte mitt folk”. Men i vers 10 säger Hosea att de som kallades ”inte mitt folk” nu ska kallas ”den levande Gudens söner”.

Fråga: Visar inte Gud barmhärtighet mot alla, eftersom Gud är barmhärtig mot allt han har skapat enligt Ps 145:8,18, i 1 Pet 2:10?

S: Gud visar allmän barmhärtighet mot allt han har skapat. Han ger dem liv, luft och näring. Men Gud har rätten att visa särskild barmhärtighet mot vem han än önskar. Gud visade särskild barmhärtighet mot israeliterna, även efter att de hade varit olydiga mot honom otaliga gånger. Gud visade särskild barmhärtighet mot Saulus från Tarsus och mot många människor idag. Men ta inte Guds barmhärtighet för givet. Gud är rättvis mot alla, men Han visade särskild barmhärtighet mot Jakob och hans efterkommande som Han inte visade mot Esau och hans efterkommande, vilket framgår av Romarbrevet 9:11–15.

Fråga: På vilka sätt är vi, enligt 1 Petrusbrevet 2:11, främlingar och gäster i denna värld? På vilka sätt är vi inte det? Se Johannes 17:9, 11, 13–19, Filipperbrevet 3:18–20 och Kolosserbrevet 3:1–4; 2 Korintierbrevet 5:16; samt Romarbrevet 12:2.

S: Detta är inte vårt hem, och vi är inte medborgare här. Vi längtar efter att nå vårt hem i himlen. Vi hör inte hemma här för evigt; vi är bara på genomresa.

Henry C. Morrison, som varit missionär i Afrika i 40 år, blev sjuk och tvingades segla tillbaka till Amerika. När oceanångaren anlände hölls en stor parad. Den tidigare presidenten Theodore Roosevelt befann sig också på fartyget, och storbandet spelade för honom efter hans safari. Missionären tänkte dystert att Roosevelt fick detta stora mottagande trots att han bara hade skjutit elefanter, och medan han själv räddade själar – varför fanns det då inget mottagande för att välkomna honom? Gud talade till honom och sade: ”Men du är inte hemma än.” Vårt hem är inte här, så bli inte för bekväm. Vårt hem och vårt medborgarskap är i himlen. Vi ska ”inte vara av denna världen”. Å andra sidan ska vi för närvarande vara ”i världen” och umgås med alla slags människor här, istället för att vara isolerade. Vi befinner oss på fiendens territorium, eftersom Satan är den som har kontrollen över denna värld, även om Gud kan sätta sig över honom.

Fråga: Vilka är de fem saker som hedningarna anklagade de kristna för att göra fel i 1 Pet 2:12? Vilka är minst fem saker som icke-kristna anklagar de kristna för att göra fel idag?

S: Här är fem sätt.

1. Det låter konstigt idag, men romerska hedningar anklagade de kristna för att vara ”ateister”. De kallades ateister eftersom de inte trodde på de romerska gudarna.

2. De kristna talade om nattvarden, och hedningarna anklagade dem för kannibalism.

3. De kristna sa att de älskade varandra, och hedningarna anklagade dem för promiskuitet och incest.

4. När naturkatastrofer och krig inträffade fick de kristna skulden, eftersom man sa att deras brist på vördnad gentemot de grekisk-romerska gudarna gjorde gudarna arga. Naturligtvis, som en tidig kristen påpekade, inträffade katastrofer och krig även innan Kristus kom till jorden.

5. De kristna vägrade att tillbe eller offra till den romerske kejsaren, och därför ansågs de vara opatriotiska och illojala mot imperiet.

Fråga: Hur kunde de kristna på den tiden, enligt 1 Pet 2:13,17, underkasta sig en ond kejsare som Nero? Tror du att det var svårare att underkasta sig och hedra härskarna då eller idag?

S: De grekisktalande tidiga kristna använde ett ordspel för att skilja mellan ”lagliga lagar”, som inte stred mot Guds bud, och ”olagliga lagar”, som gjorde det. De samvetsgranna lydde de lagliga lagarna, men trotsade i tysthet de olagliga, såsom att offra till kejsaren.

F: I 1 Pet 2:13,17: om ett demokratiskt land har en härskare och parlaments- eller kongressledamöter som agerar fientligt mot kristna värderingar, hur ska vi då ändå respektera dem? Hur ska vi motsätta oss dem?

S: Vi ska respektera ämbetet och inte förringa eller förolämpa dem. Men vi kan också arbeta för att skydda dem som förföljs av dem, och engagera oss samt donera tid och pengar för att förhindra att de blir omvalda.

Fråga: Ska vi enligt 1 Petrusbrevet 2:17 verkligen hedra alla som har myndighet, även ledare för falska religioner, kriminella gäng och förtryckande regeringar?

S: I 1 Petrus2:17 står det att vi ska visa vederbörlig respekt för alla, och vi ska tillämpa detta bud på minst fyra sätt.

1. Hedra särskilt de som har makt. Inte för att personen nödvändigtvis är värd denna ära (det är de ibland inte), utan för att vi ska hedra deras regeringsposition. I ett demokratiskt samhälle kan vi till exempel, om vi inte har någon hög uppfattning om premiärministern eller presidenten, arbeta hårt mot hans eller hennes omval och uppmuntra andra att inte rösta på honom eller henne. Vi måste dock inse att personen för närvarande är vår regeringsledare. Vi bör inte uttala oss på ett sätt som förringar auktoriteten i hans eller hennes ämbete.

2. Visa alla vederbörlig respekt. Gud har skapat alla människor, alla bär Guds avbild (om än i fallen form), och Kristus dog som lösen för alla (1 Timoteus 2:6). Till och med någon så ond som Saulus från Tarsus kan komma till Kristus.

3. Vår vördnad för alla bör vara oberoende av rikedom (Jakob 2:1–7), ras eller kön (Galaterbrevet3:28 –29) eller ungdom (1 Timoteus4:12 ), med undantag för att vi ska visa särskild respekt för de äldre (3 Mosebok19:32 ).

4. Vi bör också hedra våra bröder och systrar i Kristus, som en del av vår eviga familj.

För några konkreta exempel på hur man hedrar människor, se 1 Timoteusbrevet 5:1–8.

Fråga: Varför ska en slav i 1 Petrusbrevet 2:18 underordna sig sin herre, särskilt en hård herre? Vilken belöning utlovas?

S: Slavar i det romerska samhället, liksom slavar i andra tider och i Östafrika idag, har få möjligheter att försvara sig mot en hård herre. Att underkasta sig dem var förmodligen det klokaste tillvägagångssättet i många fall. Att uthärda orättvist lidande var ett sätt för dem att vittna och ära Gud. Slutligen, rent praktiskt sett, utgjorde slavar majoriteten av invånarna i det romerska riket, och frigivna slavar hade inte många ställen att ta vägen till.

F: Vilka är minst två kopplingar mellan Kristi lidanden och våra lidanden i 1 Pet 2:21–25?

S: Jesu lidanden är ett exempel för oss. Precis som Kristus led orättvist bör även vi vara beredda att lida orättvist. Även om Kristi död på korset för våra synder var en unik händelse, kan vårt lidande tjäna till att föra evangeliet vidare till andra och vittna om evangeliets sanning i våra egna liv.

Fråga: Hur kan en hustru i 1 Petrusbrevet 3:1 vinna sin man för Kristus utan att säga ett ord?

S: Petrus säger inte att hustrur inte ska säga ett ord; snarare bekräftar han att vittnesbördet i deras liv bör vara sådant att makarna kan vinnas för Kristus utan att ens höra evangeliet från dem.

Fråga: Varför är det fel att säga att 1 Petrusbrevet 3:1–7 lär oss att vi endast ska predika utan ord?

S: En gång när jag hade ett sommarjobb på ett teknikföretag fanns det en stor matsal där folk åt. Jag pratade med en man, och vi pratade om att jag hoppades bli missionär, och mannen sa: ”Jag visste det, jag trodde du var mormon!” Även om jag snabbt förklarade att jag var kristen och inte mormon, så om man talar om andliga saker men inte visar att man är kristen, vem är man då egentligen ett vittne för?

Jag hörde talas om en medelålders man som blev kristen och berättade det för sina kollegor på kontoret. En kristen som arbetade där gratulerade honom, och den nyblivne kristne tittade lite konstigt på honom. Han sa: ”Vet du att du var anledningen till att jag sköt upp att bli kristen i många år?” Den äldre kristne blev chockad och frågade varför. Den yngre kristne sa att innan han kom till Kristus visste han att hans liv var ett enda kaos. Men när han såg på den äldre kristne, som verkade ha frid, tillfredsställelse och hade ordning på sitt liv, visste han inte att han var kristen, och han tänkte att om den äldre kristne kunde ha ordning på sitt liv utan att vara kristen, då behövde inte han heller vara det.

En make skulle säkert veta att hans hustru var kristen (och tvärtom). Men maken, och även andra människor, kan vara så långt ifrån Kristus att de vägrar att höra något om Kristus. Men om de vet att du är kristen, kan ditt liv vara ett vittnesbörd för dem, även om de inte lyssnar på dina ord. Det är bättre att också använda ord, men även utan ord kan ditt liv vara ett vittnesbörd.

Fråga: Hur vinner man över icke-troende män, eller andra människor för den delen, utan ord, enligt 1 Pet 3:1–7?

S: Om en person vet att du är kristen, men inte vill ta emot dina ord, kan hen ändå se ditt ljus lysa genom ditt liv. Det var ganska mörkt på den romerska tiden. När männen var borta var det vanligt att kvinnorna levde omoraliskt. Faktum är att även när de var hemma kunde en kvinnlig slav som vägrade sin herres närmanden straffas genom att få näsan avskuren. Men när männen var borta kunde hustrurna begå äktenskapsbrott med manliga slavar. Situationen med Josef och Potifars hustru var inte alls ovanlig under romartiden. Det romerska riket hade en uppskattad befolkning på 70 miljoner, varav 40 till 50 miljoner var slavar.

Fråga: Ska kvinnor, enligt 1 Pet 3:3, fläta sitt hår, bära guld eller ha på sig eleganta kläder?

S: Det är inte därifrån din skönhet ska komma, för verklig och bestående skönhet kan faktiskt inte komma därifrån. Om du tror att du ”måste” göra detta för att se snygg ut, eller om du vill se väldigt snygg ut jämfört med andra kvinnor, bör du tänka om. Din skönhet ska komma från din karaktär, inte från Sears eller Macy’s.

Men fina kläder och smycken är inte något dåligt i sig. Herren klädde symboliskt Jerusalem i fina kläder och smycken i Hesekiel 16:10–13.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 3:3–4, vilka gränser tror du att det finns för hur kvinnor bör smycka sig i vår kultur? – och hur är det med män?

S: På den tiden brukade kvinnor bära dyra guldörhängen och armband för att visa sin sociala ställning. 1 Petrusbrevet 3:3–4 gäller idag, för både män och kvinnor, på minst tre sätt.

Prakt: Män kan köpa klockor som kostar 2 000 dollar (eller 1 500 dollar för en billigare modell) bara för att visa potentiella kunder hur rika de är. Jag hörde talas om en ingenjörskonsult som köpte ett antal falska Rolex-klockor, som kostade bara några dollar styck, från ett annat land. På en kryssning med en kund knackade han på sin handled, klagade på att dessa Rolex-klockor inte visade rätt tid, tog av sig den och kastade den överbord i havet. Kunden visste förstås inte att det var en förfalskning. Ibland spenderar rika människor stora summor på smycken, kläder, bilar och hus för att visa sin status. Å andra sidan gav Isaks tjänare Isaks blivande hustru Rebecka två guldarmband och en näsring. Eftersom det i den kulturen var acceptabelt för Guds folk att bära en näsring av guld, är det också acceptabelt idag att bära ett guldörhänge. Men poängen är inte att lägga stora summor på smycken.

Att vara sexig: Kvinnor köper ofta avslöjande och oanständiga kläder för att göra sig mer attraktiva. Naturligtvis tänker de knappast på hur trogen en man kommer att vara som lockas av dem bara på grund av deras kläder. På samma sätt hörde jag talas om en pojke som hade en lyxbil i gymnasiet, och hans flickvän älskade att åka med i hans fina bil. Men när han krockade sin bil gjorde hans flickvän slut med honom. Vissa män lyfter vikter, inte bara för hälsans skull eller för att prestera bra i idrott, utan för att verka mer attraktiva för kvinnor. Att ta sig tid att hålla sig frisk är bra, men att bygga upp mycket muskelmassa, som sedan inte underhålls, förvandlas senare till fett. Andra tar steroider, som är mycket effektiva för att bygga muskelmassa, men som kan leda till hälsoproblem, inklusive hjärtinfarkt.

Osäkerhet kring utseendet: Människor är ofta upptagna av hur de ser ut. För några år sedan tog min tamilska indiska chef (och vän) med mig på lunch, och bland andra samtalsämnen nämnde han att indier har krämer som de använder innan de gifter sig för att få huden att se ljusare ut. Han ville fråga mig varför vita amerikaner går till solarium för att få huden att se mörkare ut. Jag visste inte hur jag skulle svara honom. UV-strålning åldrar huden och kan orsaka hudcancer, och denna effekt är starkast hos ljushyade personer. Faktum är att om en ljushyad person får en svår solbränna mer än två gånger på samma ställe, löper hen ökad risk att få hudcancer just där. Jag antar att svaret är att människor av naturen inte är nöjda med det de har, utan tenderar att tro att det någon annan har är bättre. Jag har hört att det är en trend bland killar att klaga på att deras käkar inte är tillräckligt framträdande eller ”kantiga” och att de vill genomgå käkkirurgi för att försöka ändra på det. Korta människor önskar att de vore längre, medan långa människor – särskilt vissa flickor – önskar att de vore kortare. Den rätta kristna inställningen är inte att gå till den motsatta ytterligheten, att vara så bekymrad över sitt utseende att man vill vara så ful som möjligt, utan snarare att inte vara så bekymrad över sig själv. Om man saknar tänder och vill få dem ersatta, eller om man råkar ut för en olycka och vill genomgå rekonstruktiv kirurgi, är det helt i sin ordning, men man behöver inte gå till ytterligheter.

Fråga: I 1 Pet 3:6 uppmanas hustrur att inte ge efter för rädsla. I 1 Pet 3:14b står det att vi alla inte ska frukta det som andra fruktar. Med tanke på brevets tid och sammanhang, vilken sorts rädsla tror du att Petrus främst talade om?

S: Den omedelbara rädslan var förföljelsen under Nero och senare kejsare. Nero dödade inte bara kristna, utan lät vilda djur döda dem i offentliga spektakel, brände dem till döds och utsatte dem för andra tortyrmetoder. Man var inte bara tvungen att vara modig själv, utan också modig i vetskapen om att ens nära och kära också skulle torteras.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 3:6 och 1 Mosebok 18:12, ska en hustru kalla sin man ”herre”?

S: Petrus nämner Saras ord som ett beröm, inte som ett bud. Petrus använder dock Saras ord för att illustrera budet i 1 Petrusbrevet 3:5 om att hustrur ska vara underordnade sina män som familjens överhuvud. Läs Efesierbrevet 5:22–23 för mer undervisning om detta.

F: Är kvinnor verkligen svagare kärl, som det står i 1 Petrusbrevet 3:7?

S: Hustrur är i allmänhet (men inte alltid) fysiskt svagare än sina män. (Vissa skulle kanske säga att ett fint porslinsglas är svagare än en tennkopp.) Skriften bekräftar dock i Galaterbrevet 3:28–29 att män och kvinnor är lika värdefulla i Guds ögon. Intressant nog är Galaterbrevet 3:28–29 uppenbarligen den äldsta kända antika texten som säger att män och kvinnor är jämlika. Se ”Hard Sayings of the Bible”, s. 712–714, för ett annat svar.

Fråga: Hur kan det, enligt 1 Petrusbrevet 3:7, hindra våra böner om vi är hänsynslösa mot våra hustrur?

S: Detta kan vara både en allmän iakttagelse och ett specifikt löfte (på ett negativt sätt).

Allmän iakttagelse: Jesus sade i Matteus 5:23–24 att om du bär fram en gåva och kommer ihåg att din broder har något emot dig, ska du inte bära fram gåvan. Lämna gåvan vid altaret, försonas med din broder och gå sedan och bär fram din gåva. Detta gäller givetvis även om din syster har något emot dig.

Konkret löfte: Gud sade att han inte skulle höra våra böner om vi hyser synd i våra hjärtan (Psaltaren 66:18–19), vänder det döva örat till de fattiga (Ordspråksboken 21:13) eller är ogudaktiga (Ordspråksboken 15:29; Jesaja 59:1–3). Gud hör oss inte om vi väljer att inte lyssna på Gud (Sakarja 7:11–13 och underförstått i Ordspråksboken 28:9). På samma sätt, om vi beter oss fel mot våra hustrur och väljer att inte lyssna på dem, kanske Gud inte hör oss förrän vi omvänder oss från våra synder.

Fråga: Ska vi alltid vara artiga, enligt 1 Petrusbrevet 3:8? Jesus, Johannes Döparen, Paulus och Petrus var inte alltid så artiga som möjligt.

S: Denna vers säger att vi ska vara artiga, inte att vi alltid ska vara artiga. Jesus, Johannes Döparen och Paulus var ofta artiga. Ändå kallade Jesus och Johannes Döparen fariséerna för en ormavkomma i Matteus23:33 ; Matteus 3:7. Paulus var inte särskilt artig mot Elymas i Apostlagärningarna13:11 . Petrus själv var inte särskilt artig mot Simon Magus i Apostlagärningarna 8:20,22. I stället för att betrakta 1 Petrus 3:8 isolerat ska vi förstå varje vers i ljuset av resten av Bibeln och vara artiga i allmänhet, men också tillrättavisa och vara bestämda när det är bäst.

Fråga: Vad betyder det i 1 Petrus 3:8 att leva i harmoni med varandra?

S: Det finns tre aspekter.

Negativt: Ta reda på vad du gör som irriterar andra människor och sluta med det. Vad det än är som irriterar dig hos någon annan, lär dig antingen att leva med det eller påpeka det vänligt för dem så att de kanske slutar. Det innebär att komma överens med andra utan friktion.

Positivt: Men harmonin slutar inte där. Trivs andra människor i ditt sällskap? Trivs du i andras sällskap? Olika människor har olika ”kärleksspråk” för att uttrycka att de är älskade, uppskattade och accepterade. För vissa kan det vara små gåvor; för andra att bli kramade, för andra att umgås med dem och göra en aktivitet tillsammans. Om jag skulle ringa din make eller maka, skulle hen då säga till mig att hen verkligen trivs i ditt sällskap eller inte? Trivs dina barn i ditt sällskap, och du i deras? Trivs din familj i Herren (andra kristna) i ditt sällskap? Om inte, vad kan du göra för att förbättra situationen?

Grund: Det kommer att bli mer harmoni, både genom att de negativa aspekterna avlägsnas och de positiva aspekterna stärks, om du och de läser och följer Guds ord. Om era viljor är i linje med Gud, då är de också i linje med varandra.

Fråga: I 1 Pet 3:9–11, hur vanligt är det i världen att återgälda ont med ont och förolämpning med förolämpning? Varför ska vi inte göra det?

S: Världen tänker i termer av ”lag”, av att ge igen och straffa dem som gör dig orätt. Kristna bör välsigna dem som förföljer och förolämpar dem, såsom Jesus befaller i Lukas 6:27–36.

F: Betyder 1 Petrus3:13 , att människor som ”följer det goda” aldrig kommer att drabbas av något ont?

S: Även om troende aldrig kommer att drabbas av någon betydande skada ur ett evigt perspektiv, är det förmodligen inte det som versen syftar på här.

Människor som gör det goda kommer aldrig med rätta att drabbas av skada för att de gör det goda, och Guds folk bör aldrig straffa andra för att de gör det goda. Men nästa vers, 1 Petrus3:14 , erkänner att människor ofta drabbas orättvist i detta liv för att de gör det goda.

F: Varför ska kristna i 1 Petrus 3:15 redogöra för sin tro, eller innebär Johannes3:16 och Apostlagärningarna16:31 att vi helt enkelt ska tro?

S: Som det framgår av 1 Petrus3:15 , har vi både förnuft och hopp. Ett känt ordspråk säger att sann tro ”går bortom förnuftet men strider inte mot det”. Vi kan inte bevisa någonting med absolut säkerhet, inte ens om solen kommer att gå upp i morgon. Vi ska förklara för andra varför kristendomen är rationell och försöka övertyga dem att bli kristna, som det står i 2 Korintierbrevet 5:11.

Men vi måste inse att vi inte kan omvända en enda person till Kristus. Det är den Helige Ande som omvänder människor, och utan den Helige Andes verk skulle det inte finnas något hopp om att någon skulle komma till Kristus. Se *When Critics Ask*, s. 531–532, och *When Cultists Ask*, s. 293, för mer utförliga svar.

Fråga: Hur ska vi, enligt 1 Petrusbrevet 3:15, alltid ha ett svar, men med mildhet och respekt?

S: Vi bör ha ett svar på alla äkta frågor eller invändningar som en icke-troende har. Men det är okej att svara: ”Jag vet inte, men jag återkommer till dig.” Och sedan ta reda på svaret och återkomma till dem. Det är ganska troligt att den fråga de ställer finns bland de över 8 200 frågor som besvarats på. Ytterligare tre punkter att tänka på i svaret.

Hur man inte ska göra: En icke-kristen webbplats skrev i en diskussion om New Age: ”[New Age]-människor använder kristaller för att få kontakt med högre intelligenser. Människor som betalar så mycket pengar för stenar behöver uppenbarligen kontakt med högre intelligenser.” Problemet om en kristen skulle säga detta är inte att det kritiserar New Age-rörelsen, utan att det förnedrar de människor som vilseleds av denna rörelse.

Hur man ska göra: Inombords bör vår inställning präglas av osjälvisk kärlek till den andra personen. Vi bör önska att de kommer till Kristus och lever i glädje med Gud – och med oss – för evigt. Istället för att försöka vara mycket försiktiga med våra ord för att undvika att en negativ inställning kommer till uttryck, är det bättre att inte ha en negativ inställning till andra från början, och helt enkelt säga vad vi har på hjärtat.

Mer konkret kan du svara på en fråga på ett sätt som visar brist på respekt, vilket gör att de inte vill tänka på kristendomen igen. Din huvudpoäng när du besvarar deras uppriktiga invändning är inte ”de bär skulden eftersom de har fel”, utan ”detta är felaktigt av dessa skäl, och sanningen är så och så av dessa skäl”.

När man inte ska göra det: Hur vet man om deras invändning är uppriktig eller inte? Ett sätt är att fråga dem: ”Om du fick svar på din fråga, skulle det föra dig närmare att ta emot Jesus som din personlige Herre och Frälsare?” Om svaret är ”ja”, så hitta svaret. Men om svaret är ”nej”, då är det inte en uppriktig invändning, och du bör fråga dem: ”Vad skulle då föra dig närmare att ta emot Jesus som din Herre och Frälsare?”, och istället lägga din tid på det.

Respektera människorna, men uppmuntra inte respekt för falsk religion: 1 Korintierbrevet 10:20 säger att hedningarnas offer offras till demoner. Elia var verkligen allt annat än respektfull mot Baal i 1 Kungaboken 18:27. Jesus respekterade inte sadducéernas lära i Matteus 22:29–32. Jesu inställning till fariséerna och deras lära var inte särskilt välvillig i Matteus 23:13–33, där han kallade dem vitkalkade gravar och en ormavkomma. Å andra sidan var Jesus nådig mot Nikodemus, en farisé, i Johannes 3:3–10.

Fråga: Hur har våra lidanden för att vi gör det goda något att göra med Kristi lidanden i 1 Petrusbrevet 3:16–17?

S: Å ena sidan kan våra liv och lidanden varken lägga till eller dra ifrån något från det lidande som Kristus utstod för vår skull när han dog på korset för våra synder. Men å andra sidan kan våra lidanden bana väg för att evangeliet ska spridas, visa icke-troende att Kristi frid och styrka är verklighet i våra liv, och förhärliga Gud när vi följer i Kristi fotspår. Alla våra lidanden är små och kortvariga jämfört med den stora glädje vi kommer att ha i himlen i evighet.

Fråga: I 1 Pet 3:18b står det att Jesus uppväcktes i Anden – betyder det att han inte också uppstod fysiskt? (Jehovas vittnen och Rev. Moons Föreningskyrka förnekar Jesu fysiska uppståndelse)

S: Nej. Denna vers säger att Jesus gjordes levande av den Helige Ande. Varken denna vers eller någon annan använder ordet ”bara” för att säga att Jesus bara uppväcktes i Anden. Jesu döda kropp uppväcktes till liv enligt Apostlagärningarna 2:30–32; 13:35–37; 10:39–41; Apostlagärningarna 1:3; 1 Korinthierbrevet 15:1–7.

Ibland får människor olika svar när de ställer olika frågor. Om frågan är ”kan jag få denna vers att betyda vad jag vill att den ska betyda” kan de få ett svar. Men om man frågar ”vad menade Petrus egentligen” får man ett annat svar. Vissa skulle försöka hävda att eftersom Kristus återuppväcktes av Anden, så levde Jesus inte också i kroppen. Men Kristus återuppväcktes av Anden både i kropp och ande. Petrus talade om Jesu Kristi uppståndelse från de döda i 1 Petrus 1:3. Medan judarna trodde på ett liv efter döden, förnekade sadducéerna en fysisk uppståndelse från de döda, och fariséerna bekräftade detta. När Petrus använde termen ”uppståndelse” visste hans judiska läsare vad han menade. Det finns inga belägg för att någon i den antika historien skulle ha sagt: ”Nej, saddukéerna har fel när de förnekar en uppståndelse, men det är bara en andlig uppståndelse.” 1 Petrusbrevet 1:21 talar om ”Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, och därför är er tro och ert hopp på Gud.”

Fråga: I 1 Petrus 3:18b–20, kortfattat, hur tror du att Kristus predikade för andarna i fängelset?

S: Kristna är oeniga om detta. Detta gäller även människor som levde på Noas tid och dog i syndafloden. Vissa anser att Kristus efter sin död och före sin uppståndelse förkunnade sitt budskap (utan möjlighet till omvändelse) för dem som hade dött. En andra uppfattning, som går tillbaka till den tidiga kyrkan med Irenaeus av Lyon, Clemens av Alexandria och Hippolytus – alla före år 235 e.Kr. – är att Kristus predikade för dem som aldrig hade haft möjlighet att höra evangeliet, inte för att ge någon en andra chans, utan för att ge människor en ”första chans”.

Fråga: I 1 Pet 3:19–20, vart gick Jesus egentligen när han dog?

S: Först det korta svaret, sedan det långa.

Kort svar: Jesus gick med de döda troende till paradiset. Det är varken bevisat eller motbevisat att Jesus också kan ha varit tillsammans med döda icke-troende och demoner.

Långt svar: Om vi befann oss i mörkret utan några skriftställen som hjälper oss i denna fråga, skulle alla möjligheter vara följande:

a) Icke-existens,

b) himlen hos Fadern, Anden och alla änglarna

c) de döda helgonens plats,

d) de döda icke-troendes plats,

e) demonernas plats,

f) platsen för alla döda människor,

g) de avlidna helgonen befann sig redan i himlen,

h) platsen för demoner och döda icke-troende tillsammans,

i) platsen för alla döda människor och demoner. (En plats kan ha olika avdelningar)

Här är de bibelverser som kommer att begränsa möjligheterna

Lukas 23:43: Till tjuven på korset sade Jesus: ”I dag skall du vara med mig i paradiset.” ”I dag” skulle vara före uppståndelsen. Detta utesluter alla möjligheter utom b), c), f), g) och i). (Lägg märke till att Jesus inte sade ”himlen”, utan ”paradiset”)

Apostlagärningarna 2:27, där Psalm16:10 , citeras, säger att Jesus gick till en plats som kallas Hades (grekiska) och Sheol (hebreiska). Detta ord översätts som ”graven” i moderna översättningar och som ”helvetet” i King James-versionen; BSB behåller ”Hades”. Dock fanns det döda troende där i Sheol, och även icke-troende befann sig i Sheol. Jesus gick alltså inte direkt från korset till himlen. Av de fem återstående möjligheterna utesluter detta alla utom c), f) och i). Jesus befann sig antingen tillsammans med döda heliga, alla döda människor eller möjligen demoner.

Många menar att 1 Petrus 3:19–20 och 1 Petrus 4:6 också är relevanta. Se även nästa fråga och diskussionen om 1 Petrus 4:6.

Fråga: I 1 Pet 3:19–20, till vem predikade Kristus här efter sin död?

S: Se först föregående fråga. Äkta kristna är oeniga om svaret på denna fråga.

1) Vissa säger att Kristus predikade för människor som dog före Kristi korsfästelse.

1a) Vissa säger att Kristus predikade för dem som aldrig fick möjlighet att fatta ett beslut om evangeliet, så att de kunde göra samma val som de skulle ha gjort om de hade levt.

En lärare som företrädde denna åsikt var Clemens av Alexandria i *Stromata* (193–202 e.Kr.), bok 6, kap. 6, s. 490–492. Clemens sade att de som var rättfärdiga enligt Guds lag endast saknade tro. De som inte hade lagen, men var rättfärdiga enligt sin filosofi, behövde både tro och omvändelse från avgudadyrkan. ”Omedelbart, när sanningen uppenbarades, ångrade de också sitt tidigare [avgudadyrkande] beteende.” Ante-Nicene Fathers 2, s. 490.

Irenaeus (182–188 e.Kr.) skrev: ”Det var också av detta skäl som Herren steg ner till regionerna under jorden, för att även där förkunna sitt ankomst och [förklara] att de som tror på Honom får syndernas förlåtelse.” Nu trodde alla på Honom som hade hopp om Honom, det vill säga de som förkunnade Hans ankomst och underordnade sig Hans förordningar: de rättfärdiga männen, profeterna och patriarkerna, för vilka Han förlät synderna på samma sätt som Han gjorde för oss, ... Ty ’alla människor kommer till korta inför Guds härlighet’ och rättfärdigas inte av sig själva, utan genom Herrens ankomst”, Irenaeus, Mot kätterierna, bok 4, kap. 27.1, ANF vol. 1, s. 499

Han skrev också: ”Och av denna anledning har allt [enligt allmän enighet] underordnats den som kallas den Högste och den Allsmäktige. Genom att åkalla Honom, redan före vår Herres ankomst, blev människor frälsta både från de mest onda andarna och från alla slags demoner och från varje slags avfälligt välde.” Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 2, kap. 6.2, s. 365

Hippolytus (222–235/6 e.Kr.) ”Han [Jesus] som har blivit evangeliets förkunnare för de döda, själarnas frälsare och de begravdas uppståndelse;” Fragment ur Kommentar till Psalm 19 eller 20, s. 170. Se även kap. 7.14, s. 189

Origenes (225–254 e.Kr.) uttryckte sig liknande i Origenes, Mot Celsus, bok 2, kap. 43, s. 448 (225–254 e.Kr.).

1b) Vissa anser att Kristus endast predikade för de troende i Gamla testamentet (främst judar).

2) Andra säger att Kristus predikade för fallna änglar och/eller fördömda döda människor och informerade dem om evangeliet utan att evangelisera dem. Se även 1 Petrusbrevet 4:6. Många lutheraner ansluter sig till denna uppfattning.

3) En tredje uppfattning är att Kristus predikade ”genom Noa” till dem som ”nu” är döda. Se *Christian Theology* av Millard Erickson (Baker), s. 773–776, och *NIV: The Making of a Contemporary Translation*, s. 59–60, för mer om denna uppfattning. I 1 Petrus1:11 står det att ”Kristi Ande” talade genom profeterna i Gamla testamentet.

Ingen av ovanstående åsikter innebär dock att människor får en andra chans efter döden.

Som en sidokommentar kan nämnas att frasen ”steg ner i helvetet” inte fanns med i den ursprungliga apostoliska trosbekännelsen, utan infördes i den aquileiska versionen av den omkring år 390 e.Kr.

Fråga: Stöder 1 Petrus3:19 att icke-troende får en andra chans efter döden?

S: Nej. Se föregående fråga och 1 Petrus 4:6. Även om detta troligen avser avlidna människor finns det inget som tyder på att människor får en andra chans. Skriften genomsyras av en brådskande uppmaning till alla som har hört budskapet att fatta ett beslut i detta liv innan de dör. Hebreerbrevet 3:13–15 betonar vikten av att åkalla Herren idag, medan det fortfarande kallas ”idag”.

F: I 1 Petrus 3:21, i vilken mening frälser vattenbaptismen oss?

S: Vattnet runt arken är en metafor för vårt dop. Vattnet frälste inte Noa, men Noa och de sju andra människorna frälstes av Gud genom vattnet. Den fysiska tvagningen med vatten frälser oss inte, men vårt löfte om ett gott samvete inför Gud genom dopet visar att vi är frälsta genom Jesu Kristi uppståndelse.

Det är uppenbart att Petrus inte använde den andra halvan av 1 Petrusbrevet 3:21 för att motsäga den första halvan av 1 Petrusbrevet 3:21. Det är Jesus som frälser oss, inte vattnet. Eftersom vattnet inte kan ersätta att Jesus uppstod för vår skull, vad menade då Petrus? 1 Petrusbrevet3:21 et ger oss självt svaret i två delar.

A. Ur vårt perspektiv har vattendopet inget värde som en ceremoniell tvagning. Istället har vattendopet stort värde som ”ett löfte om ett gott samvete inför Gud”.

B. Ur Guds perspektiv har vattendopet inget frälsande värde. Däremot har vattendopet stort värde som din identifikation med det som ”frälser dig genom Jesu Kristi uppståndelse” (se även Kolosserbrevet 2:12).

Precis som Noa blev frälst ”genom vattnet”, inte ”av vattnet”, blir även vi frälsta ”genom vattnet”. Dessutom finns här fyra andra viktiga läror om vattenbaptismen.

1. Alla troende, utan undantag, är beordrade att låta sig döpas (Apg2:38 ).

2. Befallningen att låta sig döpas har aldrig upphävts. (Se Matteus 28:19–20).

3. Om en sann troende dör innan han eller hon har blivit döpt, kan Gud ändå sända honom eller henne till Jesus. När allt kommer omkring är alla som har den Helige Anden Guds söner (Romarbrevet 8:14).

4. Gud kan frälsa människor och ge dem den Helige Ande innan de döps (Apg10:44 –48).

Dopet är en typ av omskärelse, och som Romarbrevet 4:10–11 visar, räknades Abrahams tro som rättfärdighet innan han omskars, och omskärelsen var ett sigill på rättfärdigheten.

Sammanfattningsvis är dopet inte orsaken till ett nytt liv i Kristus. Det är en troendes löfte till Gud om ett nytt liv i Kristus.

Fråga: Hur kan Jesus i 1 Petrusbrevet 3:22 sitta vid Guds högra sida, eftersom Jesus är Gud?

S: Fadern är Gud, Jesus är Gud och Anden är Gud; och det finns endast en Gud. De tre är skilda men oskiljaktiga. Nu i himlen sitter Jesus vid Gud Faderns högra sida. Andra bibelställen som visar att Jesus sitter vid Guds [Faderns] högra sida är: Matteus 22:44; 26:64; Markus 13:26; 14:62; 16:19; Lukas 20:42; 22:69; Apostlagärningarna 2:34; 7:56; Romarbrevet 8:34; Efesierbrevet 1:20; och Hebreerbrevet 1:3; 10:12.

Ordet ”Gud” har fyra betydelser när det avser Treenigheten. Ibland betyder Gud:

Fadern: 1 Petrus 1:2,3; Efesierbrevet 1:3,17; 3:14; 5:20; 1 Tessalonikerbrevet 1:1; 3:11; 2 Tessalonikerbrevet 1:1-2; 2:16; Titusbrevet 1:4

Jesus: Johannes 1:3; Kolosserbrevet 1:16–17; Hebreerbrevet 1:6–9; Johannes 9:38; 2 Korintierbrevet 11:3; Johannes 20:28–29; Uppenbarelseboken 5:8–9; Uppenbarelseboken 22:20

Anden: Romarbrevet 8:9-16; Lukas1:35 ; 1 Johannes4:12 -16; 1 Korintierbrevet3:16 jämför 1 Korintierbrevet6:19 ; Apostlagärningarna 5:4

Treenigheten antyds i Matteus 3:16-17; 28:19; 2 Korintierbrevet 13:14; 1 Petrusbrevet 1:2; Efesierbrevet 2:18; 3:14-17; 1 Tessalonikerbrevet 1:3-5; Uppenbarelseboken 4:8; 1 Korintierbrevet 12:4-6; Romarbrevet 15:16; Hebreerbrevet 9:14; Judasbrevet 20,21; 2 Tessalonikerbrevet 2:13-14; Johannes 15:26.

De två förekomsterna av ordet ”Gud” i Hebreerbrevet 1:8–9 avser tydligt Jesus i det första fallet och Fadern i det andra. I 1 Petrus 3:22 avser ”Gud” här Fadern. Se även diskussionen om Efesierbrevet 1:3,17 för mer information.

Fråga: Är de som har lidit för Kristi skull nu syndfria, enligt 1 Petrusbrevet 4:1–2?

S: De som har dött för Kristi skull är syndfria, men det är inte huvudpoängen i dessa verser. För dem som har lidit för Kristi skull framstår syndens frestelser ofta som mer avlägsna och mindre lockande.

Fråga: Hur gör lidandet att vi i 1 Petrusbrevet 4:1–2 blir färdiga med synden?

S: 1 Petrus 4:2 visar att när en person har uthärdat lidande för Kristi skull, så har denne inte hyst någon förkärlek för syndens njutningar. Lidande kan ge en person fokus och påminna denne om det långsiktiga, eviga perspektivet.

F: Skulle du i 1 Pet 4:3 känna dig bekväm med att vara i närheten av en kristen som gjorde dessa saker innan hen omvände sig och kom till Kristus? Hur är det med någon som dödade andra kristna – som Paulus? Vilken inställning bör vi ha gentemot sådana kristna?

S: Vi borde känna oss bekväma, eftersom vi i Guds ögon inte har fler meriter än de. När en fullkomlig, helig Gud verkligen förlåter någon för deras synder, borde vår förlåtelse inte vara svårare att uppnå än Guds.

Fråga: I 1 Petrusbrevet 4:3–4, på vilka sätt förmedlar dagens syndiga samhälle budskapet att du inte är normal om du inte fortsätter att begå dessa synder?

S: Ibland utsätts människor för påtryckningar att dricka alkohol och bli berusade. De anses inte vara manliga, sofistikerade eller coola om de inte gör det. Ibland finns det grupptryck att skada sin kropp på andra sätt, till exempel genom rökning eller droger. Ibland har en flicka sex med sin pojkvän, även om hon inte ville det, men av rädsla för att pojkvännen annars ska lämna henne. Förbli ren, både för Guds skull och för din framtida make.

Fråga: I 1 Pet 4:6, hur predikades evangeliet för de döda?

S: Som diskuteras i 1 Petrus 3:19b–20 är kristna oeniga om detta. En uppfattning återspeglas i NIV-översättningen, som innehåller ordet ”nu” (liksom BSB), vilket innebär att Kristus predikades för dessa människor medan de fortfarande levde. Detta måste avse människor, inte fallna änglar, eftersom fallna änglar inte anses vara ”döda”. Det finns fyra möjliga tolkningar.

1. Dessa människor är nu döda, men de levde på jorden när evangeliet förkunnades för dem. Se When Cultists Ask, s. 296, för mer information om denna uppfattning.

2. Dessa människor hörde evangeliet efter att de hade dött, och de fick äntligen en möjlighet att fatta samma beslut för Kristus som de skulle ha fattat om de hade varit vid liv.

3. Dessa troende från Gamla testamentet hörde evangeliet efter att de hade dött, och alla dessa blev frälsta.

4. De icke-troende under den gamla testamentliga tiden informerades om evangeliet, som de ändå skulle ha förkastat. Även om boken *Difficulties in the Bible*, s. 183–189, felaktigt anser att 1 Petrus 4:6 syftar på fallna änglar, påpekar den korrekt att det finns två ord för ”förkunna” på grekiska. Det ena ordet betyder ”förkunna evangeliet”, det andra betyder ”förkunna något”, och det är det andra ordet som används här.

Den sista delen av vers 6 lyder dock: ”dömda enligt människor vad gäller kroppen, men lever enligt Gud vad gäller anden.” Detta tyder på att tolkningarna 1 och 4 är felaktiga.

Den tidiga kyrkan lärde att evangeliet predikades för vissa efter att de hade dött.

”Hermas herde” (ca 115–155 e.Kr.), bok 3, liknelse 9, kap. 16, s. 49 (utdrag) hänvisar till dem som dog före Kristus och innan de döptes. Där står det att apostlar och lärare [ingen omnämning av Kristus] predikade det för dem som redan sov.

Irenaeus, *Mot kätterierna* (182–188 e.Kr.), bok 4, kap. 27.1, s. 499: ”Det var också av denna anledning som Herren steg ner till regionerna under jorden, för att även där predika sitt ankomst och [förkunna] syndernas förlåtelse för dem som tror på honom. Nu trodde alla på Honom som hade hopp om Honom, det vill säga de som förkunnade Hans ankomst och underkastade sig Hans förordningar: de rättfärdiga männen, profeterna och patriarkerna, … Ty ’alla människor kommer till korta inför Guds härlighet’ och rättfärdigas inte av sig själva, utan genom Herrens ankomst,”

Irenaeus, Mot kätterierna (182–188 e.Kr.), bok 2, kap. 6.2, s. 365 ”Och av denna anledning har allt [enligt allmän enighet] underordnats den som kallas den Högste och den Allsmäktige. Genom att åkalla Honom, redan före vår Herres ankomst, blev människor frälsta både från de mest ondskefulla andarna och från alla slags demoner och från varje slags avfälligt välde.” Irenaeus, Mot kätterierna, bok 2, kap. 6.2, s. 365

Klemens av Alexandria (193–202 e.Kr.) sade att Kristus predikade för dem som lämnade detta liv före hans ankomst. *Stromata*, bok 6, kap. 6, s. 492.

Tertullianus (198–220 e.Kr.) nämner att Kristus begav sig till Hades ”för att där låta patriarkerna och profeterna få del av Honom själv.” (Detta stöder endast delvis argumentet, eftersom det inte anges om Jesus predikade för dem eller inte.) *En avhandling om själen*, kap. 55, s. 231.

Hippolytus (222–235/6 e.Kr.): ”Han [Jesus] som har blivit evangeliets förkunnare för de döda, själarnas frälsare och de begravdas uppståndelse.” Fragment ur Kommentar till Psalm 19 eller 20, s. 170. Se även kap. 7.14, s. 189

Origenes (225–254 e.Kr.) ”Men också när Han blev en själ, utan kroppens hölje, vistades Han bland de själar som saknade kroppsligt hölje och omvände dem som var villiga till Sig själv, eller dem som Han, av skäl som endast Han kände till, ansåg vara bättre lämpade för en sådan väg.” Origenes, *Mot Celsus*, bok 2, kap. 43, s. 448.

Se *The Complete Book of Bible Answers*, s. 184–186, och *When Critics Ask*, s. 534–535, för ett annat svar. Se även diskussionen om 1 Petrus 3:19–20.

Fråga: I 1 Petrus 4:7; 1:13; 5:8 verkar Petrus lägga tonvikten på självbehärskning. Hur hjälper det dig att be om du är självbehärskad? Hur hjälper det dig att be om du har ett klart sinne?

S: Att vara självbehärskad hjälper på minst tre olika sätt. Det ger dig disciplin att avsätta avsiktlig tid för bön. Det hjälper dig att fokusera i dina böner, både när du ber ensam och tillsammans med andra när de ber. Slutligen säger Gud att han inte hör våra böner om vi hyser synd i våra hjärtan (Psaltaren 66:18–19), vänder ett dövt öra till de fattiga (Ordspråksboken 21:13), är ogudaktiga (Ordspråksboken 15:29; Jesaja 59:1–3) eller väljer att inte lyssna på Gud (Sakarja 7:11–13 och underförstått i Ordspråksboken 28:9).

Fråga: I 1 Petrus 4:7, i vilken mening var ”alltings slut” ”nära”?

A: Fyra punkter att beakta i svaret.

1. Det grekiska uttrycket här är ”av alla saker, men slutet har närmat sig”, så ”alla saker” betyder helt enkelt ”alla saker”.

2. Uttrycket ”närmar sig” är detsamma som används i Jakob 5:8 när man talar om Jesu återkomst.

3. I Petrus närvaro sade Jesus i Matteus 24:36 att ingen människa vet timmen eller dagen för Jesu återkomst.

4. ”Närmar sig” betyder inte att Petrus förutsäger den dag då Jesus kommer tillbaka. Snarare säger Petrus att Jesus kan komma tillbaka vilken dag som helst nu. Detta bör vara en motivation att ”vara klar i sinnet och behärskad så att ni kan be”.

Se även diskussionen om Filipperbrevet 4:5, 1 Tessalonikerbrevet4:15 och Uppenbarelseboken 22:6–20 för mer information.

Fråga: Hur kan kärleken i 1 Pet 4:8, Jak 5:20 och Ords 10:12 täcka över en mängd synder eller fel?

S: Först två saker som inte är svaret, och sedan svaret.

Inte svaret

Jesus täckte över våra synder på ett sätt genom att bringa förlåtelse för alla våra synder mot Gud, och därmed täcker Guds kärlek över en mängd synder. Även om Kristi kärlek till oss på korset inte bara täckte över, utan också sonade våra synder, är det inte främst det som avses här.

För det andra kan vår kärlek och vårt vittnesbörd uppmuntra människor, även icke-kristna, att inte synda. Denna vers handlar dock inte om att förhindra synd, utan snarare om att täcka över synder som redan har begåtts.

Svaret

Jakob talar i sammanhanget att vända någon tillbaka till sanningen, och 1 Petrus talar i sammanhanget av bön och att älska andra djupt. Vår kärlek ”täcker över” synder på minst fyra olika sätt.

För oss själva: Att älska Gud och andra gör att vi blir mindre frestade att göra saker som vanärar Gud eller inte är till hjälp för andra människor. När vi tjänar andra är vi ofta mindre självcentrerade och mindre intresserade av att tillfredsställa syndiga begär.

För icke-troende: Både för vanliga icke-troende och kättare gäller att när vi hjälper dem att komma till en sann tro på Kristus räddas deras själ från döden och deras synder täcks över.

Förlåtelse: Vår vilja att förlåta andras synder mot oss och att återupprätta en person som har fallit täcker över deras synd och kan göra det lättare för dem att vända sig till Herren i omvändelse.

För andra: Vår bön om att andra ska stå emot frestelser och vända tillbaka till sanningen, omvända sig från tidigare synder och inte fortsätta i synd. Vår ödmjukhet (dvs. att ha en sann bild av oss själva) att vi alla var orena och syndiga inför Gud, och att vi utan Guds nåd skulle göra ännu värre saker, kan göra det mer lockande för en person att lämna sin synd och komma eller återvända till Kristus. Genom att uttrycka en djup kärlek till andra kan vi vara en uppmuntran för dem att ”hålla ut” och fortsätta i sin strävan efter gudsfruktan och kärlek till andra.

Se *Hard Sayings of the Bible*, s. 706–708, och *Now That’s a Good Question*, s. 161–162, för kompletterande svar.

Fråga: Varför är det viktigt att visa gästfrihet mot varandra – utan att knorra – enligt 1 Pet 4:9? Se Hebr 13:2 och Jak 2:25.

S: Oavsett andra skäl är det viktigt just därför att Skriften befaller det. Det är ett praktiskt sätt att uttrycka vår kärlek till andra, både kristna och icke-kristna. I Hebreerbrevet 13:2 står det att vissa som visar gästfrihet, precis som Abraham, tar emot änglar utan att vara medvetna om det.

Gästfrihet handlar inte bara om att ge någon en plats att övernatta på eller bjuda in någon till sitt hem. Det innebär också att vara generös genom att låna ut sina ägodelar eller sin bil, skjutsa någon eller ägna en del av sin tid åt någon annan.

En annan aspekt av gästfrihet är att se till att ditt hem eller din bil är i sådant skick att du kan bjuda in människor eller erbjuda dem skjuts.

Fråga: Varför tror du att Petrus i 1 Pet 4:10 betonar att vi ska använda de gåvor vi har fått?

S: Gud ger varje troende någon form av talanger och gåvor. Men Gud har inte gett någon troende en gåva för att den ska slösas bort, ignoreras eller användas för själviska eller ogudaktiga syften. Av den som har fått mycket krävs också mycket. Gud kommer att ställa oss till svars, inte för att vi inte använder gåvor som han aldrig avsåg att vi skulle ha, utan för de gåvor han har gett oss. Frågan du ska ställa dig själv är inte bara: ”Använder du Guds gåvor?”, utan: ”Använder du Guds gåvor för hans syften?”

Fråga: I 1 Pet 4:10 nämns att Guds nåd finns i ”olika” former. Där används samma grekiska ord (poikilos) som för prövningar, frestelser eller onda begär i 1 Petrus 1:6, Jakob 1:2, 2 Timoteus 3:6 och Titus 3:3. Vad tror du är betydelsen av att samma grekiska ord, som kan betyda mångfärgad, används för båda?

S: En betydelse är att frestelser och prövningar drabbar församlingen på olika ”mångfärgade” sätt, men Gud uttrycker också sin nåd till oss på olika mångfärgade sätt. För varje frestelse som drabbar en enskild person lovar Gud att ge en utväg, enligt 1 Kor 10:13. Närhelst en prövning drabbar en grupp troende kan Gud också ge dem en utväg.

F: Hur ska vårt tal vara i 1 Petrusbrevet 4:11, som om Gud själv talade?

S: Vi kan förstå vad detta innebär genom att betrakta de liknande uttrycken kring denna vers. Oavsett vilken gåva vi har bör vi använda den för att troget förvalta Guds nåd. Precis som den som tjänar bör tjäna med den kraft som Gud ger, bör den som talar tala med de ord som Gud ger. Det är okej att dela med sig av våra egna åsikter som just våra åsikter, men:

1. Lägg inte till något – Gå aldrig utöver det som står skrivet och lär inte ut våra egna åsikter som Guds ord (Ordspråksboken 30:5–6; 1 Korintierbrevet 4:6).

2. Tappa inte fokus – Håll dig till Guds ord istället för mänskliga åsikter (1 Korintierbrevet 2:1-2; 1 Timoteusbrevet 1:3-4,6; Kolosserbrevet 2:3,8).

3. Ta inte bort något från Guds ord. Förneka inte och välj inte heller tyst att inte tala om någon sanning.

4. Visa inte brist på respekt för Guds ord genom att tala lättvindigt om det inför andra.

En kristen kan försöka ”hjälpa Gud” genom att säga vad man själv tycker är bäst för att försvara Gud. Men Petrus uppmanar oss inte att göra det, utan snarare att tala Guds egna ord. Vi ska försvara tron, men vi ska försvara den på Guds sätt, inte bara på vårt eget sätt. Ingen kommer ändå till Kristus utan att Gud verkar i deras liv, så är det inte mer logiskt för oss att göra saker på Guds sätt? Se även Ordspråksboken 30:6 och 1 Korintierbrevet 4:6.

Fråga: I 1 Petrus 4:11b, vad är skillnaden mellan att en kristen tjänar Gud och att tjäna med den kraft som Gud ger?

S: När du tjänar Gud med din egen kraft kanske det inte räcker just för stunden, och kraften kan ta slut senare. Men när du tjänar Gud med Guds kraft kan du alltid få mer kraft från Gud.

F: Vilken eldprovning stod i begrepp att inträffa i 1 Petrus 4:12?

S: De kristna stod inför intensiv förföljelse från den romerska regeringen, inklusive att ofta brännas till döds. Det står skrivet att Nero ibland täckte kristna med vax och tände eld på dem som en sorts ”levande ljus”. Men även att dö i en sådan eld är bättre än att förgås för evigt i eldsjön.

Den tidiga kyrkan var inte främmande för eldprov. När Evarestus diskuterar rättegången och den efterföljande avrättningen av Polykarp, aposteln Johannes lärjunge, skriver han: ”Men återigen sade prokonsuln till honom: ’Jag skall låta dig förtäras av eld, eftersom du föraktar de vilda djuren, om du inte vill omvända dig. Men Polykarp sade: ’Du hotar mig med eld som brinner i en timme och sedan snart slocknar, men du känner inte till elden i den kommande domen och den eviga straffen, som är förbehållen de ogudaktiga. Men varför dröjer du? Gör vad du vill.’” Polykarps martyrdöd (ca 169 e.Kr.) kap. 11, s. 41

Fråga: Hur delar vi, enligt 1 Pet 4:13, i Kristi lidanden? Varför ska vi glädja oss över det?

S: Även om det var Kristus ensam som dog för att betala hela straffet för våra synder, är hans stora lidande ett exempel för oss att uthärda de mindre lidanden vi möter. Vårt lidande kan tjäna till att förhärliga Gud, även om ingen på jorden är medveten om det. Ibland använder Gud vårt lidande för att föra evangeliet till människor som annars inte skulle kunna eller vilja lyssna. Se även Kolosserbrevet 1:24.

F: Är härlighetens Ande i 1 Petrusbrevet 4:14 samma sak som den Helige Ande?

S: Ja. Härlighetens Ande är en beskrivning av den Helige Ande, Guds Ande.

F: I 1 Petrusbrevet 4:16 har vissa av Jesu efterföljare påpekat att ordet ”kristen” endast förekommer två gånger i Bibeln: här i sammanhanget med lidande och i det som kung Agrippa kallar Paulus i Apostlagärningarna 26:28. Därför hävdar de att vi inte behöver bära namnet ”kristen” idag. Hur skulle du svara på det?

S: Det finns tre kompletterande svar.

En gång räcker i 1 Petrusbrevet 4:16 för att visa att vi ska lida för att vi bär namnet kristen, snarare än att försöka undgå lidande genom att förneka att vi är kristna.

Apostlarnas efterföljare och den tidiga kyrkan vågade kalla sig kristna och vägrade att förneka det även inför döden. Faktum är att vi har dokumenterat 41 kristna författare före konciliet i Nicea som kallade de troende för kristna. Se för att se vilka de var.

Vissa av dem som inte vill kallas kristna vill inte identifiera sig med Kristi brud, kyrkan.

Fråga: Hur börjar domen med Guds familj i 1 Pet 4:17?

S: På två olika sätt: nu och senare.

I detta liv iakttar Gud oss, prövar oss och tuktar oss (Hebreerbrevet 12:5–13). Kristna kan dömas i detta liv och få fler välsignelser eller tukt som ett exempel för sig själva och andra, inklusive en tidig död.

I himlen står alla troende inför det som kallas ”domen vid Bema-stolen” så att de kan få sin belöning i himlen för sina gärningar. Paulus beskriver domen över de kristna vad gäller belöningar eller förlust av dessa i 1 Korintierbrevet 3:11–15.

Se ”Hard Sayings of the Bible”, s. 721–722, för ett annat svar.

Fråga: Vilka är de fyra positiva buden och de två negativa buden som Petrus ger till de äldste i 1 Petrusbrevet 5:1–4?

S: Här är de sex buden.

Var herdar för Guds hjord

Eftersom ni är villiga

(negativt) Inte giriga efter pengar

Var ivriga att tjäna

(negativt) Härska inte över hjorden

Var förebilder

Här fokuserar Petrus mer på hur de tjänar än på att de tjänar. Om du inte är en herde på det sätt som Gud vill att du ska vara här, kanske Gud inte vill att du ska vara herde alls. I Hebreerbrevet 13:17 står det att herdar måste redogöra för sitt ledarskap inför Gud. Å andra sidan, om du är en god herde, kommer du att få en belöning i himlen för din trogna tjänst enligt 1 Petrus 5:4.

Fråga: Vad säger 1 Petrusbrevet 5:1–4 om den katolska läran om påvlig successionsordning?

S: Ingenting alls. Läran om påvlig succession hävdar att Petrus var den förste påven och hela kyrkans överhuvud efter Jesus. Men Petrus själv säger i 1 Petrusbrevet 5:1–4 att han själv bara är en av de äldste.

F: I 1 Petrusbrevet 5:4 får vi en oförgänglig krona/krans, medan segrarna i de isthmiska spelen enligt The Expositor’s Bible Commentary, vol. 12, s. 250–251 belönades med en krans av vissnad persilja. Vad är skillnaden mellan en förgänglig och en oförgänglig krona? Vilka förgängliga kronor har människor idag?

S: Båda typerna av kransar ser bra ut till en början. Men den vissnande kransen ser sämre ut med tiden och kastas så småningom bort och förkastas. Våra oförgängliga kransar i himlen kommer fortfarande att vara lika vackra och härliga om 10 000 år som när vi först fick dem.

På jorden finns det många förgängliga kronor: rikedom, anseende, ära, social status, men de är alla tillfälliga. Arbeta hårt för en oförgänglig krona som aldrig kommer att förlora sin glans.

F: Vad betyder ”på samma sätt” i 1 Pet 5:5a, eftersom det inte sägs att de ska ha makt över någon?

S: Precis som de tidigare nämnda äldste skulle vara ivriga att tjäna, inte härska över andra utan vara förebilder, ska även de unga männen vara så. Naturligtvis blir vissa unga män, när de mognar, senare äldste.

F: I 1 Pet 5:5 är ”kläd er” (grekiska egkombosasthe) ett sällsynt ord som syftar på en slav som tar på sig ett förkläde innan han tjänar sin herre. (Detta liknar vad Jesus gjorde i Johannes 13:4–17.) Se The Expositor’s Bible Commentary vol. 12 s. 251 och The Bible Knowledge Commentary: New Testament s. 856. Varför skulle Petrus använda just detta uttryck?

S: Förutom att Petrus såg Jesus själv föregå med gott exempel, syftar detta på att klä sig för att tjäna, inte för att imponera eller dra uppmärksamhet till sig själv.

F: I 1 Pet 5:5b och Jak 4:6; Matt 23:12 och Ords 3:34 – varför tror du att Gud motstår de högmodiga och ger nåd till de ödmjuka?

S: Det kan bero på ett par olika skäl.

Det kränker Gud när Han ser denna synd.

Det är dåligt för personen när hen sätter sin egen ära eller sitt rykte framför att lära känna Honom.

Det är inte bra för andra om de ser en troende som är stolt.

F: Finns det i 1 Petrusbrevet 5:5b–6 något sätt att vara ödmjuk på som du skulle ha svårt att lyda om Gud bad dig göra det? Varför?

A: Vissa människor kan vara ödmjuka på vissa sätt men inte på andra. Det är inte bara fel, utan också dumt att se ner på människor av en annan kast, ekonomisk ställning, ras eller etnisk grupp. Vissa människor är inte stolta på det sättet, men de är stolta genom att de är ovilliga att erkänna att de har gjort ett misstag, eller ovilliga att erkänna när de har syndat.

F: Hur kan oro vara en synd av trolöshet, enligt 1 Pet 5:7?

S: Vi kan och bör kasta våra bekymmer på Gud eftersom vi har tro på att Han kan ta hand om alla våra problem. Om vi väljer att inte göra det, i tron att det är bättre att själva hålla fast vid våra bekymmer, då sätter vi inte vår tro till Gud i detta avseende. Tro på Gud handlar inte bara om att tro på de rätta sakerna, utan också om att anförtro våra liv åt Hans omsorg.

För övrigt, i 1 Petrus 5:7 – ”lägga” eller ”kasta över” – är det grekiska ordet epiripsantes en aorist, vilket innebär att det är en aktiv handling som vi själva väljer att göra.

Fråga: I 1 Petrus 5:8 är Satan visserligen ofta listig, men det är inte alls den bild som Petrus ger här. Varför tror du att Petrus jämför Satan med ett rytande lejon?

S: Precis som ett hungrigt lejon är Satan obeveklig och skoningslös. Ibland kan ett ungt, snabbt lejon tyst smyga sig på bytet, väl medvetet om att det kan vinna genom sin snabbhet. Ett äldre lejon ryter, både för att skrämma bytet till panik och för att utmana de yngre lejonen att dra sig tillbaka. Att Petrus jämför Satan med ett rytande lejon är också passande eftersom Nero kastade kristna till lejonen i Colosseum.

F: I 1 Pet 5:9 är det grekiska ordet för ”motstå” (antistete) samma ord som i Jakob 4:7 och Efesierbrevet 6:11–13. Vad eller vem exakt ska vi motstå?

S: Vi ska stå emot djävulen, och han kommer att fly från oss. Vår fiende är inte de icke-troende, som själva är fångade i synd, utan Satan och demonerna själva.

F: I 1 Petrusbrevet 5:10 kan det grekiska ordet de översättas som ”men” eller ”och”. Vilket tycker du att det borde vara, och varför?

A: Även om det grekiska ordet kan översättas på båda sätten anser många att ”men” är den mest träffande översättningen, eftersom den föregående versen – där Satan beskrivs som ett lejon som går omkring och jagar och de kristna utsätts för lidande – står i kontrast till Gud, som är full av nåd och evig härlighet.

Å andra sidan anser vissa att ”och” är det bästa valet (som i BSB-översättningen), eftersom den föregående versen nämner lidanden och denna vers talar om tiden efter att man har lidit en kort stund.

Kanske är det allra bästa sättet att förstå detta ord, i just denna vers, precis som det står på grekiska: både ”men” och ”och”. Eftersom Gud låter allt samverka till det bästa för dem som älskar honom (Romarbrevet 8:28), blir världens ”men” till Guds ”och”.

Fråga: I 1 Petrus 5:13, var ligger det Babylon som Petrus nämner?

S: Babylon var ett kodord bland de tidiga kristna för Rom. Det är högst osannolikt att Petrus befann sig i Babylons ruiner vid den tiden. Det är också högst osannolikt att Petrus syftade på en liten militär utpost i Egypten som hette Babylon.

F: I 1 Petrus 5:13 och Uppenbarelseboken 14:8; 16:19; 17:5; 18:2–21, vem mer än de kristna och Bibeln hänvisade till Babylon som Rom?

S: Även om 1 Petrusbrevet 5:13 inte uttryckligen anger att Babylon var Rom, tolkas det nästan genomgående av både de tidiga och de moderna kristna som en hänvisning till Rom. Nästan alla tidiga kristna och många moderna kristna hävdar också att Babylon i Uppenbarelseboken syftar på Rom eller den romersk-katolska kyrkan. (En annan uppfattning är att det handlar om det bokstavliga Babylon.) Många är dock inte medvetna om att Petrus inte var den förste som betraktade Babylon som ett kodord för Rom. Den apokryfiska boken 4 Esra 3:1, 28, 31 hänvisar till Babylon som Rom. Det gör även den judiska pseudepigrafiska boken Baruchs apokalyps 10:1–3; 11:1; 67:7, liksom Sibyllinska oraklen 5.153–168; 5:434.

Som en sidokommentar kan nämnas att Babylon på Petrus tid var en öken där endast ett fåtal människor bodde, enligt Diodorus av Sicilien (56–36 f.Kr.) i hans verk 2.9.9 och Strabo (som dog år 19 e.Kr.) i Geografi 16.1.5.

Tidiga kristna författare som hävdade att Babylon syftade på Rom, antingen i 1 Petrusbrevet5:13 eller i Uppenbarelseboken, är:

Tertullianus (198–220 e.Kr.) *Ett svar till judarna*, kap. 9, s. 162, och *Fem böcker mot Marcion*, bok 3, kap. 13, s. 332 (båda i *ANF*, vol. 3)

Hippolytus (222–235/6 e.Kr.) (Underförstått) ”Avhandling om Kristus och Antikrist”, kap. 49, ANF vol. 5, s. 214.

Commodianus’ instruktioner (ca 240 e.Kr.) kap. 41 s. 210–211

Victorinus, biskop av Petau i Slovenien (martyrdöd 304 e.Kr.) Kommentar till Uppenbarelseboken från sjunde kapitlet vers 8, s. 352, det tjugoförsta kapitlet vers 17, s. 357–358, och från det tolfte kapitlet vers 3, s. 355.

Efter år 325 e.Kr.

Augustinus av Hippo (388–410 e.Kr.) ”Men eftersom vi känner till de grekiska förhållandena mycket bättre än de assyriska, och de som flitigt har undersökt den romerska nationens ursprung har följt tidsföljden genom grekerna till latinarna och från dem till romarna, som själva är latiner, bör vi av denna anledning, där det är nödvändigt, nämna de assyriska kungarna, så att det framgår hur Babylon, likt ett första Rom, följde sin bana parallellt med Guds stad, som är en främling i denna värld. Men det som är lämpligt att infoga i detta verk vid jämförelsen mellan de två städerna, det vill säga den jordiska och den himmelska, bör främst hämtas från de grekiska och latinska riken, där Rom själv är som ett andra Babylon.” Guds stad, bok 18, kap. 2, s. 362

X Augustinus av Hippo (388–410 e.Kr.) Guds stad, bok 18, kap. 41 (NPNF1, vol. 2, s. 385). ... (utdrag) säger i sin diskussion om Aten: ”Även om vissa sanna saker sades där, så yttrades ändå lögner med samma frimodighet; så att en sådan stad inte felaktigt har fått titeln det mystiska Babylon. Ty Babylon betyder förvirring, vilket vi minns att vi redan har förklarat.”

Bland senare katolska författare som också lärde att Babylon avser Rom kan nämnas följande:

Kardinal Cajetan, en motståndare till Martin Luther, trodde att Babylon i framtiden skulle vara den katolska kyrkan.

Kardinal Gibbons, Faith of our Fathers, i 1917 års upplaga på sidan 106 ( nov 2007)

samt *The Catholic Encyclopedia* (november 2007)

Se för mer information om Babylon som Rom och 1 Petrusbrevet.

Fråga: I 1 Petrus 5:13 sänder de som befinner sig i Babylon (dvs. Rom) hälsningar. Det står inte om de kristna befinner sig i ”Babylon” mot sin vilja, för att de själva har valt det, eller om det är en blandning av båda. När bör vi välja att befinna oss på en andligt mörk plats som ett ljus för Gud, och när bör vi ”fly från Babylon” till andligt mer vänliga platser?

S: Många kristna befinner sig idag på andligt mörka platser i världen och har ingen möjlighet att lämna dem. Gud kallar dem att vara ett ljus på en mörk plats och att blomstra där de är planterade.

Men när kristna har ett val, om de ska stanna kvar i en mörk församling, ett mörkt land eller arbeta för ett företag på en andligt mörk plats, finns det några saker att tänka på.

Är du ett effektivt vittne där du befinner dig? Vet människor att du är troende, och dras människor närmare Kristus och/eller kommer de till Kristus? Blir människor mer mottagliga för evangeliet med tiden?

Eller blir du själv mer avvisande mot evangeliet med tiden? Börjar du se dig själv som ganska bra, eftersom du kan jämföra dig med dem?

Om du bor på en plats tillsammans med din make/maka och din familj, är de ljus där de befinner sig? Eller blir de allt mer avvisande?

Är du en ”ensamvarg” som kristen där du är, eller har du andra troende som du kan ha gemenskap med och tjäna tillsammans med? Om du är ensam, överväg att ”omgruppera dig” och flytta till en plats där det finns andra medarbetare.

Fråga: När skrevs 1 Petrusbrevet?

S: De flesta kristna är överens om att det skedde strax efter år 63–64 e.Kr., vilket framgår av *The Bible Knowledge Commentary – New Testament* och *The New Bible Dictionary*. På samma sätt anger *The NIV Study Bible* och *The New Geneva Study Bible* att det skedde mellan år 60 och 68 e.Kr.

Ur ett icke-kristet perspektiv anser Asimov i *Asimov’s Guide to the Bible*, s. 1164, att den skrevs efter år 90 e.Kr., vilket skulle vara efter Petrus död, eftersom han hävdar att förföljelsen under Domitianus (81–96 e.Kr.) var ”det första tillfället då de kristna i Mindre Asien upplevde organiserat förtryck från centralregeringen”.

The New Bible Dictionary (s. 974–976) anger skäl till varför ett senare datum är felaktigt.

Angående namnet: Under den nytestamentliga kyrkans tid, men inte senare, betonades Jesu namn starkt. De kristna led ”för namnets skull” (Apg5:41 ;9:16 ). Själva namnet Jesus var viktigt (Mark9:37 ,41;13:13 ; Luk21:12 ; Apg2:21 ,38; 3:6,16;4:12 ,17,30;5:28 ). Petrus sade likaså att vi ”blir smädade för Kristi namns skull” (1 Petr4:14 ).

Ingen förtal: Under Plinius den yngres tid (112 e.Kr.) utsattes de kristna för förtal genom att anklagas för grova brott som omoral och kannibalism, men 1 Petrus säger ingenting om att de kristna blev utsatta för förtal. Mest talande är att 1 Petrus 4:15 nämner att de kristna högst kritiserades för att vara ”inblandare”, vilket knappast är samma nivå av brott. 1 Petrus3:16 talar om att de ogudaktiga sprider förtal mot de kristnas goda uppförande. Därmed antyds det att 1 Petrusbrevet skrevs före Plinius den yngres tid.

Inte nödvändigtvis lagstiftningsmässig förföljelse: Eftersom språket i 1 Petrus inte hänvisar till ”lagstiftningsåtgärder”, talar 1 Petrus om förföljelse i allmänhet, inte om specifika lagar under Domitianus. Detta tyder på att det skrevs före Domitianus (81–96 e.Kr.).

Se även diskussionen om när 2 Petrusbrevet skrevs.

Fråga: Hur kan vi i 1 Petrus veta om det vi har idag är en tillförlitlig bevarad version av det som ursprungligen skrevs?

S: Det finns minst tre skäl.

1. Gud lovade att bevara sitt ord i Jesaja 55:10–11; Jesaja 59:21; Jesaja 40:6–8; 1 Petrusbrevet 1:24–25 och Matteusevangeliet 24:35.

2. Bevis från den tidiga kyrkan. Här är några av de författare som hänvisade till verser i 1 Petrusbrevet.

Klemens av Rom (96–98 e.Kr.) citerar möjligen från 1 Petrusbrevet på tre ställen. I Klemenss många hänvisningar till Skriften citerar han den sista halvan av 1 Petrusbrevet 4:8, vilket också utgör en fjärdedel av Jakob 5:20: ”Kärleken täcker en mängd synder” i 1 Klemens kap. 49, vol. 1, s. 18.

Klemens av Rom (96–98 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 5:5b (samma som Jakob 4:6; Ordspråksboken3:34 ) i 1 Klemens, kap. 30, vol. 1, s. 13

Klemens av Rom (96–98 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 3:20, vilket också är 1 Mosebok 7 och 2 Petrusbrevet 2:5, i 1 Klemens, kap. 7, vol. 1, s. 7.

Ignatius (100–107/116 e.Kr.) anspelar på 1 Petrusbrevet 2:5: ”som såddes av dem, som stenar i Faderns tempel, förberedda för uppbyggnaden av Gud Fadern” Brevet till efesierna kap. 9 s. 53

Ignatius (100–107/116 e.Kr.) citerar en liten del av 1 Petrusbrevet 5:5, vilket också utgör en fjärdedel av Jakobbrevet 4:6 och Ordspråksboken 3:34. ”Ty det står skrivet: ’Gud motstår de högmodiga.’” Brevet till efesierna, kap. 5, s. 51

Brevet till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.) kap. 6, s. 27 anspelar på 1 Petrus 2:11

Brevet till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.) kap. 8, s. 28 anspelar på 1 Petrus3:15 (4 av 30 ord)

Barnabasbrevet? (ca 70–130 e.Kr.) I The Expositor’s Bible Commentary, vol. 12, s. 215, nämns många tidiga författare som hänvisade till 1 Petrusbrevet, däribland Barnabasbrevet, men jag har inte hittat någon hänvisning i Barnabasbrevet.

Polykarp (110–155 e.Kr.) citerar hela 1 Petrusbrevet 2:22 i Brevet till filipperna, kap. 8, s. 35.

Polykarp (110–155 e.Kr.) citerar den första halvan av 1 Petrusbrevet 3:9 i ”Brevet till filipperna”, kap. 2, s. 33. Han citerar också den sista fjärdedelen av 1 Petrusbrevet 1:11 i kap. 5, s. 34. Han citerar den första halvan av 1 Petrusbrevet2:23 i kap. 8, s. 35. Polykarp citerar den första halvan av 1 Petrusbrevet 2:24 i kap. 9, s. 35. Han anspelar på 1 Petrusbrevet 1:8 i kap. 1, s. 33, 1 Petrusbrevet 1:13 i kap. 3, s. 33, och 1 Petrusbrevet 4:7 i kap. 7, s. 34

Didache (= De tolv apostlarnas lära) (ca 60–120 e.Kr.), vol. 7, kap. 1, s. 377, citerar en fjärdedel av 1 Petrusbrevet 2:11.

Didache (=De tolv apostlarnas lära) (ca 60–120 e.Kr.), vol. 7, kap. 16, s. 382, anspelar på 1 Petrusbrevet 4:12, ”prövningens eld”.

Papias (130–150 e.Kr.) nämner uttryckligen Markusevangeliet, Matteusevangeliet, Johannes’ första brev och Petrusbrevet. Fragment 6 ur Eusebius’ *Kyrkohistoria*, bok 3, kap. 39, s. 173. Eusebius skriver att han ifrågasatte 2 Petrusbrevet, vilket innebär att ”Petrusbrevet” här syftar på 1 Petrusbrevet.

2. Klemensbrevet (120–140 e.Kr.), kap. 16, s. 255, citerar 1 Petrusbrevet 4:8b.

2. Klemensbrevet (120–140 e.Kr.), kap. 14, s. 255, anspelar på 1. Petrusbrevet 1:20.

Hermas herde (ca 115–155 e.Kr.) citerar halva 1 Petrusbrevet 5:7 i bok 1, kap. 10, s. 16–17.

Hermas herde (ca 115–155 e.Kr.), bok 1, kap. 3, s. 14, anspelar möjligen på 1 Petrus3:20 ; Efesierbrevet5:26 ) i ”hålls samman av Herrens osynliga kraft”.

”Hermas herde” innehåller inga andra hänvisningar till 1 Petrusbrevet.

Irenaeus (182–188 e.Kr.) citerar hela 1 Petrusbrevet 1:8 som ”Petrus säger i sitt brev”, Irenaeus, Mot kätterierna, bok 4, kap. 9.2, s. 472

Irenaeus (182–188 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 2:16 som ”Petrus säger”. Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 4, kap. 16.5, s. 482

Irenaeus (182–188 e.Kr.) hänvisar till 5 ½ verser i 1 Petrusbrevet. Dessa är: 1 Petrus 1:8;2:16 , 23. Han citerar halva 1 Petrus1:12 och anspelar på 1 Petrus3:19 , 20

Klemens av Alexandria (193–202 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 1:21,22 som skrivet av Petrus i sitt brev. Stromata, bok 3, kap. 18, s. 402

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 4:3 som om det vore skrivet av Petrus. The Instructor, bok 3, kap. 12, s. 291

Klemens av Alexandria (187–202 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 1:6–9 som om det vore skrivet av Petrus i hans brev. ”så att er tros prövning, som är mycket dyrbarare än guld som förgås, även om det prövas i eld, må befinnas vara till lov, ära och härlighet vid Jesu Kristi uppenbarelse;” *Stromata*, bok 4, kap. 20, s. 433

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 2:1–3 som om det vore skrivet av Petrus. The Instructor, bok 1, kap. 6, s. 220

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 2:9–10a i ”Uppmaning till hedningarna”, kap. 4, s. 189.

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) anspelar på 1 Petrusbrevet 1:12f i *Vem är den rike som skall bli frälst?*, s. 598

Klemens av Alexandria (193–202 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 1:21–22 som ”Petrus i sitt brev” i *Stromata*, bok 3, kap. 18, s. 402

Klemens av Alexandria (193–202 e.Kr.) hänvisar till 1 Petrusbrevet 1:14–16 i *Stromata*, bok 3, kap. 18, s. 402

Klemens av Alexandria har sammanlagt cirka 28 hänvisningar till 1 Petrusbrevet. Han hänvisar till följande verser i 1 Petrusbrevet: 1:6–9, 12f, 14–19, 21–22; 2:1–3, 5, 11–12, 15–18, 24; 3:1–4, 8, 13, 19–20; 4:3, 8, 12–14; 5:5

Tertullianus (198–220 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 2:20 och säger: ”När Petrus vänder sig till de kristna i Pontus säger han i alla fall”, i Scorpiace, kap. 12, s. 645. Han citerar även 1 Petrusbrevet4:12 i samma kapitel på s. 645.

Hippolytus (222–235/236 e.Kr.) citerar 1 Petrus1:24 , 25. I verket ”Motbevisningen av alla kätterier”, bok 6, kap. 5, s. 76

Hippolytus (222–235/236 e.Kr.) anspelar på 1 Petrusbrevet 3:19: ”Han räknades också bland de döda och förkunnade evangeliet för de heligas själar”, *Avhandling om Kristus och Antikrist*, kap. 26, s. 209

Origenes (225–254 e.Kr.) citerar en del av 1 Petrusbrevet 3:18–20 som ”Petrus i sitt katolska brev”. Origenes ”Kommentar till Johannes”, bok 6, kap. 18, s. 368

Origenes (225–254 e.Kr.) hänvisar till 1 Petrus 2:5 som skriven av Petrus. Origenes kommentar till Johannesevangeliet, kap. 23, vol. 9, s. 404

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar ur ”Petrus brev till Pontus” i Avhandling 12, tredje boken, 36, 37, 39. Cyprianus är den ende författaren som lägger till ”till Pontus” när han beskriver detta brev. (Pontus låg i nordcentrala Mindre Asien.)

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) skriver: ”Även Petrus, Hans apostel, … Ty han skrev i sitt brev och sade” och citerar 1 Petrusbrevet 4:12–14. Cyprianus brev, brev 55, kap. 2, s. 347–348

Firmilian av Caesarea hänvisar i sitt brev till Cyprianus (256 e.Kr.) till 1 Petrusbrevet: ”Precis som även aposteln Petrus fastslog och sade: ’Så skall också dopet på samma sätt rädda er;’” (1 Petrusbrevet 3:21) Brev 74, kap. 15, s. 394

Petrus av Alexandria (306 285–311 e.Kr.) hänvisar till 1 Petrusbrevet 3:18b enligt ”The Greek New Testament”, både den tredje upplagan och den fjärde reviderade upplagan av Aland m.fl. Jag har dock inte kunnat bekräfta detta i de skrifter av Petrus av Alexandria som jag har tillgång till.

Victorinus av Petau (martyrdöd 304 e.Kr.) citerar en del av 1 Petrusbrevet 2:9 som härrörande från aposteln Petrus i ”Kommentar till den välsignade Johannes’ Uppenbarelse”, s. 344

Methodius (270–311/312 e.Kr.) anspelar på 1 Petrusbrevet 2:10 i *De tio jungfrurnas gästabud*, diskurs 4, kap. 4, s. 324

Athanasius (318 e.Kr.) citerar 1 Petrus2:22 , i *Inkarnationen av Ordet*, kap. 17, s. 45

Som en sidokommentar kan nämnas att den muratoriska kanon (ca 170 e.Kr.) inte inkluderade Jakobsbrevet, Hebreerbrevet, 1 och 2 Petrusbrevet eller Johannes tredje brev.

Efter Nicea

I Eusebius ”Kyrkohistoria” (323–326 e.Kr.), bok 3, kap. 3, s. 133–135, diskuteras Nya testamentets böcker. Han säger att 1 Petrusbrevet är äkta, men att 2 Petrusbrevet är omtvistat.

Ammonas (400-talet)

Eusebius av Emesa (ca 359 e.Kr.)

Athanasius (367 e.Kr.) listar böckerna i Nya testamentet i Festbrev 39, s. 552

Athanasius (ca 341 e.Kr.) anspelar på 1 Petrusbrevet 1:12 i sitt verk ”Om Lukas 10:22”, kap. 6, s. 90.

Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.) citerar en fjärdedel av 1 Petrusbrevet 4:19 som skrivet av Petrus. I ”Om treenigheten”, kap. 12.4, s. 219

”Synopsis Scripturae Sacrae” (350–370 e.Kr. eller 500-talet) nämner två av Petrus brev som en del av Nya testamentet. Den citerar hela 1 Petrusbrevet 1:1–2.

Marcellus av Ancyra (cirka 374 e.Kr.)

Ambrosiaster (efter 384 e.Kr.)

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 3:22 som skrivet av Petrus i föreläsning 14:29, s. 102

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) nämner Petrus i ”De sju katolska breven av Jakob, Petrus, Johannes och Judas” i föreläsning 4.36, s. 28

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 1:17. Kateketiska föreläsningar, föreläsning 7, kap. 14, s. 47.

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) citerar den första halvan av 1 Petrusbrevet 1:11. Kateketiska föreläsningar, föreläsning 17, kap. 4, s. 125.

Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.) citerar halva 1 Petrusbrevet 3:4 som om det vore av den helige Petrus. Prästerskapets plikter, bok 1, kap. 70, s. 13.

Gregorius av Nazianzus (ca 330–391 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 5:8b. Andra teologiska talet, kap. 28.2, s. 289

Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 2:22 som ”det står”: Mot Eunomius, bok 6, kap. 3, s. 186

Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 1:24, vilket också är Jesaja 40:8. Begravningstal över Meletius, s. 514.

Didymus den blinde (398 e.Kr.)

Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.)

Rufinus (374–406 e.Kr.) citerar 1 Petrusbrevet 3:10–20 som om det vore skrivet av Petrus. En kommentar till apostoliska trosbekännelsen, kap. 30, s. 554

Johannes Chrysostomos (död 407 e.Kr.) citerar de första tre fjärdedelarna av 1 Petrusbrevet 1:24. Kommentar till Johannes, predikan 42, vol. 14, s. 154.

Johannes Chrysostomos (–407 e.Kr.) citerar ur 1 Petrusbrevet 2:12 i Predikningar över Hebreerbrevet, predikan 28.4, s. 493

Niketas av Remesiana (efter år 414 e.Kr.)

Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Nya testamentet. Han nämner specifikt vart och ett av de fyra evangelierna, Paulus brev till de sju församlingarna, Hebreerbrevet, Paulus brev till Timoteus, Titus och Filemon. Hieronymus diskuterar därefter Apostlagärningarna. Därefter diskuterar han de sju breven av Jakob, Petrus, Johannes och Judas. Slutligen diskuterar han Uppenbarelseboken. Brev 53, kap. 9, s. 101–102.

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.)

Nilus (ca 430 e.Kr.) hänvisar till 1 Petrusbrevet 5:8

Markus eremiten (efter 430 e.Kr.)

Acacius av Melitene (ca 438 e.Kr.)

Cyril av Alexandria (444 e.Kr.)

Speculum (500-talet)

Kyrkomötet i Chalcedon mot monofysiterna (451 e.Kr.)

Quodvultdeus (ca 453 e.Kr.)

Theodoret av Cyrus (biskop och historiker) (423–458 e.Kr.)

Lucifer av Cagliari (461 e.Kr.)

Varimadum (445/480 e.Kr.)

Vigilius (484 e.Kr.)

Johannes av Damaskus (706–749 e.Kr.) ”...sju katolska brev, nämligen ett av Jakob, två av Petrus, tre av Johannes, ett av Judas...” Förklaring av den ortodoxa tron, bok 4, kap. 17, s. 90

3. Bevis från kättare och andra författare

X Marcion (ca 160 e.Kr.) inkluderar inte 1 och 2 Petrusbrevet, 1, 2 och 3 Johannesbrevet eller Judasbrevet.

Det gnostiska Sannings-evangeliet (140–150/180 e.Kr.)

Kättaren Priscillianus (385 e.Kr.) hänvisar till 1 Petrusbrevet 1:22; 5:8.

Kättaren Pelagius (416–418 e.Kr.) hänvisar till 1 Petrusbrevet 3:8

Den pelagianske kättaren Julianus av Eclanum (ca 454 e.Kr.)

4. De äldsta manuskripten vi har av 1 Petrus visar att det finns små variationer mellan manuskripten, men inga teologiskt betydande fel.

p72 Bodmer 7 & 8 Papyri 1 Petrusbrevet 1:1–5:14, 2 Petrusbrevet 1:1–3:18 och Judasbrevet 1–25. ca 300 e.Kr. Ett fotografi av en del av detta manuskript (som visar 2 Petrus1:16 –2:2) finns i *The Eerdmans’ Bible Dictionary*, s. 820, och i *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*, s. 468. Den andra källan anger att handstilen är ”dokumentär”.

s. 74 (=Bodmer 17) Apostlagärningarna 1:2–5, 7–11, 13–15, 18–19, 22–25; 2:2–4; 2:6–3:26; 4:2–6, 8–27; 4:29–27:25; 27:27–28:31; Jakob 1:1–6,8–19,21–23,25,27; 2:1–3,5–15; 18–22, 25–26; 3:1,5–6,10–12,14,17–18; 4:8,11–14; 5:1–3, 7–9, 12–14, 19–20; 1 Petrus 1:1–2, 7–8, 13, 19–20, 25; 2:6–7, 11–12, 18, 24; 3:4–5; 2 Petrus 2:21; 3:4, 11, 16; 1 Johannes 1:1,6; 2:1–2,7,13–14,18–19,25–26; 3:1–2,8,14,19–20; 4:1,6–7,12,16–17; 5:3–4,9–10,17; 2 Johannes 1,6–7,13; 3 Johannes 6,12; Judas 3,7,12,18,24 (600-talet)

600-talet – 1968 – Texten i Nya testamentet innehåller Jakob 2:4 och 1 Petrus 1:12

600-talet – 1975 – Aland m.fl., tredje upplagan

600-talet – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan

s. 81 1 Petrus 2:20–3:1; 3:4–12 (400-talet)

Vaticanus [B] (325–350 e.Kr.), Sinaiticus [Si] (340–350 e.Kr.) och Alexandrinus [A] (ca 450 e.Kr.) innehåller hela 1 Petrusbrevet.

Bohairisk koptiska [Boh] 300-talet/400-talet

Sahidisk koptiska [Sah] 300-talet/400-talet

Peshitta-syriska [Syr P] 375–400 e.Kr.

Ephraemi Rescriptus 500-talet

Armeniska [Arm] från 500-talet

Georgiska [Geo] från 500-talet

Se för mer information om tidiga manuskript av 1 Petrusbrevet.