F: Vem var den första personen som systematiskt besvarade frågor om Bibeln?
S: Den tidigaste författaren jag har hittat är Filon från Alexandria, en jude. Vi vet inte exakt när han skrev, men han ingick i en delegation till kejsar Caligula år 38–40 e.Kr. Man antar att han dog omkring år 50 e.Kr. Filon skrev ”Frågor och svar om Första Moseboken”, del 1, 2 och 3, där han besvarar 244 frågor om Första Moseboken.
Bland de tidiga kristna besvarade många enskilda frågor om Bibeln. Men den förste som enbart skrev om frågor och svar, som jag har hittat, är Eusebius av Caesarea (313–339/340 e.Kr.), som författade två verk. Det första heter ”Frågor och svar om evangelierna riktade till Stephanus”, vilket också har titeln ”Frågor och svar om vår Frälsares släktregister”, och det andra är ”Frågor och svar om evangelierna riktade till Marinus”. De två verken kallas tillsammans ”Frågor och svar om evangeliet”. Dessutom skrev Eusebius en motbevisning av de påstådda motsägelserna som framfördes av Hierokles, en nyplatonisk filosof och romersk guvernör i Bithynien och senare i Egypten, som hårt förföljde de kristna under Diocletianus.
Därefter skrev Ambrosiaster ”Frågor om Gamla och Nya testamentet” (på latin) omkring år 384 e.Kr.
Se ”Nicene and Post-Nicene Fathers, Second Series”, vol. 1, s. 32, 38–39 för mer information.
Fråga: Är kristendomen en religion?
S: Kristendomen kan med rätta kallas en religion, precis som det står i Jakob 1:27, eftersom den handlar om Gud, hur vi bör leva och vad som händer efter döden. Det vore dock ofullständigt att säga att kristendomen endast är en religion. Den är Guds sätt att förvandla våra liv och ge oss förlåtelse så att vi kan leva med Honom för evigt.
Vi måste inse Guds helighet, majestät, kärlek, rättvisa och makt. Vi måste förstå hur vi på grund av våra synder har kommit till korta i förhållande till Guds rättvisestandard. Det finns ingen väg till himlen utom genom den fria gåvan som Jesu offer på korset för våra synder utgör. För att bli pånyttfödda måste vi ta emot denna gåva från Gud och överlämna hela vårt liv till Honom.
Islam, judendomen och hinduismen lovar inte att man ska ”födas på nytt” genom en förvandling till ett Guds barn.
Fråga: Vad händer om jag inte tror att det finns en Gud?
S: I slutet av ett möte blev den berömde evangelisten D.L. Moody tilltalad av en man som sa: ”Herr Moody, jag är ateist.” Här följer en omskrivning av vad Moody svarade honom.
Låt mig fråga dig: av all information i universum, hur mycket information tror du att människor känner till?
Mannen svarade kanske 10 %. (Det var ganska generöst, men Moody insisterade inte på saken.)
Moody fortsatte: ”Av all den information som människor känner till, hur stor andel känner du till?”
Mannen svarade: ”Kanske 20 %.”
Moody sa då: ”Av de 80 % av all mänsklig information som du inte känner till, och de ytterligare 90 % som ingen människa känner till, tror du att det finns någon möjlighet att det kan finnas en Gud?”
Mannen sa att det var möjligt.
Moody sa då: ”Okej, då är du inte ateist; du är agnostiker.”
Moody frågade honom sedan: ”Om det verkligen fanns en Gud där ute, som älskade dig och skapade en himmel för människor, skulle du då vara intresserad av att lära känna honom?”
Mannen svarade: ”Om det fanns, så visst.”
Moody svarade: ”Okej, då är du inte agnostiker, du är en sökare.”
Moody sa sedan: ”Om det fanns ett brev, som påstods vara skrivet av denna Gud, skulle du då vara intresserad av att se det?”
Mannen svarade: ”Visst!”
Moody sa: ”Här är Johannesevangeliet i Bibeln. Varför tar du inte med det hem och läser det!”
Låt oss titta lite närmare på dessa tre ”stadier”.
Från ateist till agnostiker: Den berömde vetenskapsmannen Isaac Newton hade en gång en vacker, intrikat, mekanisk modell av solsystemet. En ateistisk vän till honom kom på besök. Han beundrade modellen väldigt mycket och frågade Newton vem som hade gjort den. Newton svarade att ingen hade gjort den; den hade helt enkelt skapat sig själv. Vännen frågade igen, och Newton upprepade sitt svar. Vännen började bli arg, då Newton frågade honom: ”Om du inte kan tro att något så enkelt som detta har skapat sig själv, hur kan du då tro att universum skulle kunna skapa sig själv?”
Det finns ett berömt filosofiskt argument för Guds existens som kallas det kosmologiska argumentet. Det säger att varje skapat ting hade en orsak till sin skapelse. Nu kan saker orsaka andra saker, men eftersom åtminstone ett skapat ting existerar måste det ha funnits en första orsak, som i sig själv var orsakad av ingenting, eftersom man inte kan få något från ingenting. Detta bevisar visserligen inte att kristendomen är sann, eller att den första orsaken var personlig, men alla måste tro på en första orsak.
Men är den första orsaken intelligent? Trots vad de säger tror även ateister på ”gud”. Om man definierar ”gud” som det som är evigt, utan början och allsmäktigt, så tror till och med den mest trångsynta ateisten på ”gud”. Det är bara det att de kallar sin gud för ”slumpen”. Vad är då rimligare att tro på? Att den fantastiska balansen, ordningen och skönheten i universum har en intelligent design, eller att det bara var slumpen? Om de fysikaliska konstanterna hade varit lite annorlunda skulle atomer inte existera; vattnet skulle inte ha ett tillräckligt stort temperaturintervall för att liv på jorden skulle kunna existera, djur skulle inte kunna andas och jorden skulle inte kunna hysa organiskt liv. Är det rimligt att tro att hela våra liv och vår existens är en kosmisk ”olycka”? Nej, det måste finnas Någon där ute.
Från agnostiker till sökare: Den briljante franske vetenskapsmannen Blaise Pascal hade ett berömt uttryck som kallas ”Pascals satsning”. Det är en sorts tungvrickare som lyder: ”Att tro på Gud innebär en stor potentiell vinst och ingen potentiell förlust. Att inte tro på Gud innebär en stor potentiell förlust och ingen potentiell vinst. En stor potentiell vinst utan någon potentiell förlust är bättre än en stor potentiell förlust utan någon potentiell vinst. Därför är det bättre att tro på Gud än att inte tro på Gud.” Hans argument gäller fortfarande idag, även om man inte kan säga det så snabbt.
Om Gud nu ville dölja sig och inte uppenbara sig för människan, skulle han visserligen kunna göra det. Men om Gud uppenbarade sig, hur skulle han kunna göra det? Han skulle kunna lämna ledtrådar i naturen. Han skulle kunna tala till enskilda personer, som skulle fungera som hans talespersoner. Å andra sidan skulle en bedragare också kunna ha talespersoner. Därför skulle Gud ”bekräfta” sina talespersoner genom att låta dem förutsäga framtiden med precision och utföra mirakel. Slutligen skulle han kanske komma själv. Om han kom i all sin härlighet skulle vår hud kanske brännas bort av det bländande skenet. Men om han är Allsmäktig skulle han kunna hitta ett sätt att komma, genom att lämna större delen av sin härlighet åt sidan, så att vi skulle kunna uthärda att se honom och ändå förstå honom som Gud. Hur skulle Gud kunna kommunicera med oss? Jag tror att han gjorde allt det ovanstående.
Om Gud skulle komma till jorden, inte i så stor härlighet att allt förstördes, men med tillräcklig kraft för att utföra underverk, förutsäga framtiden och undervisa om stora saker, skulle det tillfredsställa dig? Om Gud skulle göra det, hur många gånger skulle Han behöva komma för att övertyga dig? En gång räckte för mig. Bevisen på uppfyllda profetior, det obestridliga faktumet om uppståndelsen och apostlarnas vittnesbörd – varav elva gav sina liv och dog för Kristus – räcker för mig. Hur är det med dig?
Fråga: Hur kan jag tro att Bibeln är Guds ord, eftersom den verkar vara precis som vilken annan religiös bok som helst?
S: Benjamin Franklin, som alltid var en experimentator, gjorde en gång ett försök med Bibeln. En gång när han befann sig vid det franska hovet hörde Franklin några franska aristokrater tala nedsättande om Bibeln, så här gjorde han. Franklin skrev ner berättelsen om Rut med sin egen handstil och bytte ut alla namn mot franska. Sedan läste han upp berättelsen för aristokraterna. De frågade honom: ”Men var har ni hittat denna litterära pärla, Monsieur Franklin?” Franklin svarade: ”Den kommer från den bok som ni så föraktar, la sainte [Heliga] Bibeln!” (Detta enligt Believer’s Bible Commentary, s. 287–288.)
Om Gud skulle uppenbara sig för människorna, hur skulle han då göra det? Han skulle inte behöva vänta tills människorna gick in i en vetenskaplig tidsålder, för sanningarna om honom själv och vad de borde göra skulle gälla för alla tider. Han skulle kanske ge några profetior om framtiden, låta sina särskilda budbärare utföra några mirakel och lära oss de högsta etiska normerna. Om en sådan bok fanns, skulle du vilja läsa den? En sådan bok finns, och det är Bibeln.
Man skulle tro att Gud skulle veta hur man lyckas, så att boken inte skulle gå förlorad utan spridas i stor utsträckning. Det finns inte många religiösa böcker som spridits i stor utsträckning och som hävdar att de kommer från Gud: de enda som har någon följarskara förutom Bibeln är Koranen, Vedaerna, Mahabharata inklusive Bhagavad Gita, Upanishaderna och Tripitaka. Vi inbjuder dig att när som helst jämföra Bibelns läror med dessa.
I Koranen, sura 4:34, står det till exempel att om en hustru fortsätter att inte lyda sin man, ska mannen ”slå” eller ”piska” sin hustru. Det arabiska ordet här betyder inte att slå lätt; det är samma ord som används för att slå en våldsam brottsling eller en kamel. Om en hustru är duktig, men maken är försumlig, säger Koranen aldrig att hustrun ska slå sin man eller be sin far, bror eller någon annan man att slå hennes man. I sura 18:85–86 står det att en man följde den nedgående solen och upptäckte att den sjönk ner i vattnet i en lerig källa. Nu vet vi att solen inte sjunker ner i en lerig källa.
”Mina söner dödar sina fiender och min dotter är kejsarinna, och jag är fullständigt segrande. Min röst är den högsta i min makes öron. Det offer som Indra offrade och därmed blev härlig och överlägsen, det är vad jag har gjort för er, o gudar. Jag har sannerligen blivit helt utan rivaliserande hustrur. Utan rivaliserande hustrur, mördare av rivaliserande hustrur, segrande och framstående, har jag tillskansat mig de andra kvinnornas attraktionskraft som om det vore flyktiga kvinnors rikedom.” Rigveda 10.159.3–5. Grunden för kastsystemet, som hindrar människor från lägre kaster (i allmänhet med mörkare hudfärg) från att inneha högre positioner, kommer också från Rigveda 10.90.11–12, s. 31.
Precis som Rigveda stöder även Bhagavadgita det segregerande kastväsendet i Indien. ”O Prthas son [Arjuna], de som söker sin tillflykt hos Mig [Krishna], även om de är av lägre börd – kvinnor, vaisyaer [köpmän] och sudraer [arbetare] – kan nå det högsta målet. I ännu högre grad gäller detta de rättfärdiga brahmanerna, de hängivna och de heliga kungarna. Därför, när ni har kommit till denna tillfälliga, eländiga värld, ägna er åt kärleksfull tjänst åt mig.” Bhagavad Gita 9.32–33, s. 497–498.
Katha Upanishad, s. 19, berättar något om den hinduiska ”guden” Brahmans natur: ”För honom [Brahman] är brahminerna och ksatriyerna endast föda, och döden själv kryddan [det vill säga smaksättaren].” Upanishaderna lär att människans mål är att förlora all kärlek, omtanke och individualitet när dessa återupptas i den kosmiska lågan.
Tripitaka må ha ”mer sansade” läror, men även buddhismen lär ut att allt liv är lidande och att människor bör fly till en plats där det varken finns kärlek eller hat, glädje eller sorg, och ingen individualitet.
Så innan du säger att Bibeln är precis som vilken annan bok som helst, läs 1 Korintierbrevet 13, Bergspredikan och särskilt den sista veckan i Jesu liv i evangelierna, och se själv.
Fråga: Kommer man inte till himlen om man bara är en god människa?
S: Precis som du och din rumskompis kan sätta upp regler i er egen lägenhet, kan Gud sätta upp regler för sitt hus. Om en främmande men vänlig hund kommer till min dörr, som inte är rumsren och kommer att göra sina behov eller kräkas på min säng, så får den inte komma in i mitt hus. (Och det gäller människor också.)
Egentligen skulle du komma till himlen om du är en god människa, men hur god skulle du behöva vara? Guds standard för sitt fullkomliga rike är fullkomlighet, och enligt honom står det i Romarbrevet 3 att ingen når upp till den. Ännu värre är att vi står inför domen för de synder vi redan har begått. Tja, faktiskt finns det en ”människa” som är tillräckligt fullkomlig. Det är Jesus Kristus. Även om han inte behövde göra det, valde han att dö i vårt ställe. Om vi tar emot hans fria gåva och om vi är villiga att underkasta våra liv Guds process för att göra oss heliga, fullkomliga och godtagbara för honom (med andra ord, ”rumsrena för himlen”), då kommer vi att välkomnas in i himlen.
Fråga: Hur vet du att din väg är den rätta?
S: För det första är det inte ”min” väg, det är Jesu väg. Visa mig någon annan som hade över 200 profetior och förutsägelser om sig innan han föddes, och visa mig någon annan som uppstod från de döda, så kan du överväga deras väg också.
Vet du, vissa av profetiorna var otroligt detaljerade, till exempel den i Daniel 9 om när Messias skulle dö. Andra är otroliga, som att han kallas ”Gud med oss” eller att han föddes av en jungfru (parthenos på grekiska) i Jesaja. Så om jag gör en lista över alla människor som föddes i Betlehem, dog omkring år 32–33 e.Kr., påstods vara födda av en jungfru och påstods vara Gud, och jag går igenom listan och ser hur många av dem som utförde mirakel och uppstod från de döda, har jag bara en kandidat. Vem mer har de rätta meriterna?
Fråga: Hur kan Gud vara kärleksfull och samtidigt tillåta allt det som händer i världen?
S: Även om världen ursprungligen var god, får man inte glömma att vi idag lever i en fallen värld. Ingen är god enligt Guds måttstock, men ofta drabbas människor som förtjänar det mindre av onda saker än andra som verkar komma undan ostraffade.
Detta skulle tyckas göra livet orättvist, det vill säga om det jordiska livet vore allt som finns. En före detta kolumnist för Scientific American, en teist vid namn Martin Gardner, framförde en djupsinnig tanke i sin bok *The Whys of a Philosophical Scrivener*. Han sa att om man tror på rättvisa (och det gjorde han), då måste man tro på ett liv efter döden. Med andra ord är livet så orättvist här på jorden att om alla verkligen ska få rättvisa, måste det finnas en tid efter döden då rättvisa skipas. Kristna kallar detta för domedagen. Århundraden tidigare framförde Lactantius (ca 303–325 e.Kr.) nästan samma argument i *The Divine Institutes*, bok 6, kap. 9, s. 171–172.
Världen är långt ifrån en idealisk plats, men om den vore idealisk, hur skulle den då se ut? Inget ont skulle hända någon, och ingen skulle bli sjuk eller dö. Även om alla skulle ha fri vilja att göra vad de ville, skulle alla enhälligt välja att älska Gud och sina medmänniskor. Jag tror på denna ideala värld, som kallas himlen. Jordens plågor påminner oss om att vi inte ska känna oss alltför bekväma här, men Romarbrevet 8:18 och 1 Petrusbrevet 1:6–9 påminner oss om att detta livs lidanden är ingenting jämfört med glädjen i det kommande livet för Guds folk. Jorden är inte den bästa av alla möjliga världar, men den kan vara den bästa vägen till den bästa av alla möjliga världar: himlen.
Fråga: Med tanke på att Gud har både stor kärlek och stor vrede, hur ska vi då förstå helvetet och eldsjön?
S: Vi kan tänka på straffet efter döden i termer av sex kompletterande metaforer: ett utvalt öde, en kosmisk soptipp, en dom, en karantän, oändlig tillväxt och en tidsförvrängning av förstörelse.
Ett utvalt öde: Betrakta helvetet ur en ond människas perspektiv: Föreställ dig att Hitler befinner sig i himlen, utan att någonsin ha ångrat det han gjort. Föreställ dig att miljoner tvingas leva med en helig Gud för evigt, mot sin vilja. Kan du ens föreställa dig detta? Jag kan inte det. Jag tror snarare att om någon till slut säger att de inte vill älska, tjäna och tillbe Gud för evigt, så säger Gud motvilligt ”Okej”. Gud kommer att skapa ett separat universum bara för dem, och där kan de göra precis vad de vill. Detta universum kallar vi helvetet. Naturligtvis är Gud källan till all kärlek och godhet, och de kommer inte att uppleva dessa saker där. De kanske har tidigare vänner med sig i helvetet, men utan kärleken kommer de inte att vara vänner längre. Det finns inte bara människor i det universumet. Demoner och andra varelser kommer att finnas där tillsammans med dem. En person i helvetet har alltså inte direkt valt helvetets lidande, men de valde den väg som innebar att förkasta Gud och som ledde dem till deras öde.
En soptipp: Ett av de vanligaste orden som Jesus använde för ”helvetet” är Gehenna. Gehenna var faktiskt soptippen utanför Jerusalem. Där staplade man upp avfallet, och när det blev tillräckligt högt för att stinka, och det fanns tillräckligt med råttor och andra djur, brände man det. Helvetet kan ses som en kosmisk soptipp för dem som väljer att vara olämpliga att vara med Gud i himlen.
En dom: Vi bör inte utöva grymhet mot några varelser, men grymhet mot en myra är något annat än grymhet mot en hund eller en människa. I lagstiftningen är det skillnad på att mörda en medborgare och att mörda en president eller kung. Med andra ord mäts syndens allvar delvis utifrån vem eller vad man syndar mot. Då skulle synder mot den allra heligaste Guden vara av långt, långt större allvar än synder mot andra.
En karantän: I mitt hus vill jag hålla borta det som är smutsigt och orsakar sjukdom. Jag har rätten att neka tillträde åt dem som vill skada min familj. Om jag anser att jag har den rätten, har inte Gud samma rätt när det gäller sitt hus?
Oändlig tillväxt: Föreställ dig någon som har en synd i detta liv, till exempel girighet eller lust. Föreställ dig att begäret efter den synden växer med 0,01 % per år. Föreställ dig nu att personen har varit i helvetet i en miljon år och har den säkra vetskapen att det syndiga begäret aldrig kan tillfredsställas.
En tidsförvrängning av förintelse: Bibeln ger antydningar om att tiden med Gud i himlen inte är densamma som den tid vi upplever på jorden (2 Pet 3:8; Ps 90:4; Titus 1:2; möjligen Upp 10:6). Tiden i livet efter detta kan i allmänhet vara väsentligt annorlunda. Bibeln talar om röken från deras plågor och eldsjön som eviga, men den talar också om att ”gå under” och ”förintelse”. Med tanke på att Gud gav oss eviga själar, och att Han gav oss den allvarliga förmågan att välja att vara skilda från Honom för evigt, har vissa evangelikaler kanske sett en barmhärtig mildring av syndens oändlighet. Förintelse behöver inte betyda utplåning (vilket strider mot evig bestraffning) utan snarare en asymmetrisk förlust av medvetande eller förnuft.
Vissa av dessa tidigare metaforer är inte avsedda som bibliska definitioner av hur eldsjön måste vara, utan snarare som inte obibliska beskrivningar av hur den kan tänkas vara.
F: Hur kan jag tro på mirakel?
S: Och folk sa ju att bröderna Wright aldrig skulle kunna flyga heller. Det var ”helt säkert” att människan aldrig skulle kunna övervinna naturlagen om tyngdkraften, och ändå hände det. Forskare hävdade också att atomen aldrig skulle kunna klyvas, och att tiden dessutom var konstant för allt. Vi kan roas av tidigare forskares dogmatiska misstag, utan att ens ana att framtida generationer kanske kommer att roas av misstagen inom vår vetenskap.
Dessutom, eftersom Skaparen har skapat alla naturlagar, hur kan du då vara så säker på att Han inte kan sätta sig över naturlagarna med större lätthet än till och med bröderna Wright? Föreställ dig för ett ögonblick att du kunde observera och kommunicera med varelser i ett tvådimensionellt universum. Du skulle berätta för dem om vissa ”mirakulösa saker”, till exempel att du kunde se både deras insida och utsida samtidigt. Du skulle kunna ”se” runt hörn, och du skulle kunna få saker att dyka upp och försvinna (bara genom att flytta dem in i eller ut ur planet). Om de bad att få se dig, skulle du kunna sticka in tre fingrar i deras plan, och de skulle kunna observera att du såg ut som tre cirklar. Jag är säker på att även de skulle ha människor som vetenskapligt skulle hävda att du var omöjlig. Kan vi alltså verkligen vara så säkra på att vår primitiva kunskap omfattar allt som finns?
Om du har studerat antingen kemi eller fysik, tänk då på följande. Med tanke på vad vi vet om kvantmekanik och statistisk mekanik inom kemin, om någon inte hade några speciella krafter utom förmågan att få något att hända som redan var statistiskt möjligt, finns det få mirakel i Bibeln som inte skulle kunna utföras (förutom att förutsäga framtiden).
Någon kanske säger att om ett mirakel skulle övertyga dem, så måste det vara ett riktigt stort mirakel. Vad sägs om de dödas uppståndelse? Se nästa fråga för mer om det.
F: Är inte Jesu uppståndelse bara en mytisk berättelse?
S: Nej. Vissa människor tror idag på flygande tefat; andra tror att människans landning på månen var en myt. Vissa tror på astrologi och tarotkort; andra anser att vår kärlek, respekt och allt som ger livet mening inte är något annat än kemiska reaktioner som uppstår genom en slumpmässig ”olycka”. Hur märkliga vissa trosuppfattningar än må vara idag, är det ett tecken på att något är fel här. Det som är fel är att alltför få människor ställer den enkla frågan: ”Var finns bevisen?” Även när det gäller saker som inte kan verifieras genom vetenskapliga experiment, såsom historia, bör vi ändå fråga: ”Var finns bevisen?” genom att granska ögonvittnesberättelser och bevis som man skulle lägga fram i en domstol. Så om du ber att få se ”bevis” för Jesu fysiska uppståndelse, är det en rimlig begäran.
Vi har fyra olika bevislinjer. För det första har vi vittnesbörden från evangelisterna och från Paulus, som såg Jesus i en syn och kände till över 500 personer som bevittnade Jesus efter hans uppståndelse (1 Kor 15:5–7).
En andra bevislinje, som många inte känner till, är de icke-kristna vittnesmålen om Kristus. Den romerske historikern Suetonius (120 e.Kr.) skrev om en ”Chrestus” som upprörde judarna i Rom. (Även om Chrestus inte var ett ovanligt namn, känner vi inte till någon vid namn Chrestus som orsakade uppror bland judarna i Rom förutom Jesus Kristus.) Den palestinske historikern Thallus skrev om mörkret som sänkte sig över landet vid den tiden. Den romerske historikern Tacitus nämner också ”Christus” som avrättades under Pontius Pilatus. Det finns ett brev från en man vid namn Mara bar-Serapion, som skrev till sin son omkring år 73 e.Kr. Han uppmuntrar honom att ta efter historiens vise män, såsom Sokrates, Pythagoras och den vise kungen som judarna avrättade. Josefus var en judisk historiker som skrev om både Jesus och hans bror Jakob. Även de judiska Talmuderna nämner Jesus som en magiker. Jesus omnämns i den babyloniska Talmud, Tol’doth Yeshu, Amora ’Ulla’, Yeb. IV 3 och Baraita. Lucian av Samosata, en satiriker från 200-talet, skrev om Kristus som korsfäst i Palestina. Han sade också att Kristus lärde att alla människor var bröder och uppmanade till att överge de grekiska gudarna. Plinius den yngre, guvernör i Bithynien, skrev år 112 e.Kr. till kejsaren och frågade hur man skulle behandla de kristna, och han beskrev kortfattat deras trosuppfattningar, bland annat att Jesus var en gud. Flegon från Karien skrev år 137 e.Kr. och nämnde också ett stort mörker som sänkte sig över landet år 33 e.Kr. (Han nämnde dock inte Kristus.)
En tredje grupp vittnen består av kristna som skrev om sin tro. Clemens av Rom, som skrev ett brev till korintierna som vi ganska exakt kan datera till 96–98 e.Kr., talar utförligt om Kristus och Paulus. Ignatius, som dog senast år 116 e.Kr., skrev många brev. Polykarp, som dog omkring år 163 e.Kr., var en annan kristen martyr och lärjunge till aposteln Johannes. Papias, som led martyrdöden omkring år 156 e.Kr., Teofilus av Antiochia, som dog antingen år 181 eller 188 e.Kr., Justinus, som led martyrdöden år 165 e.Kr., Irenaeus (182–188 e.Kr.), Clemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.), Tertullianus (198–220 e.Kr.) och Hippolytus, som dog 235/236 e.Kr., skrev också utförligt om Kristus. Didache (eller De heliga apostlarnas lära) var en anonym kyrklig handbok, skriven omkring 60–120 e.Kr. Tatian (omkring 172 e.Kr.) var en kristen som blev enkratitisk gnostiker och som skrev en sammanställning av evangelierna kallad Diatessaron. Om vartenda exemplar av evangelierna skulle förstöras, skulle vi ändå ha kvar alla eller delar av cirka 79 % av verserna i evangelierna enbart från Diatessaron.
Ett fjärde bevis är den kristna kyrkan själv. Man uppskattar att omkring 40 000 kristna blev martyrer innan kristendomen blev den romerska imperiets officiella religion. Om alla de tidiga kristna, inklusive apostlarna, inte bara dog för något de visste var en lögn, utan också djärvt reste runt i den kända världen och förkunnade det de visste var en lögn med en sådan entusiasm att de grundade världens största religion, då är detta ”mirakel” som skeptikerna talar om nästan lika stort som miraklen i Bibeln.
Med alla ovanstående bevis återstår bara en fråga till. När människor säger till dig att Jesu uppståndelse bara är en myt, fråga dem: ”Var är dina bevis?”
F: Vilka är miraklen i Bibeln?
S: Det finns ett stort antal mirakel: även om man inte räknar med profetior och Guds ingripanden genom naturliga medel. Här är miraklen (inklusive gudomliga möten) i Bibeln.
Mirakel som inträffade i Första Moseboken
Skapelsen av himlen och jorden. 1 Mos 1
Skapandet av Edens lustgård. 1 Mos 2
Noaks syndaflod. 1 Mos 7–8
Babels torn och språkförvirringen. 1 Mos 11:7–9
Sändandet av sjukdomar över Farao och hans husfolk på grund av Sarai. 1 Mos 12:17
Gud uppenbarar sig för Abraham i form av tre besökare. 1 Mos 18
Sodom och Gomorra förstörs. 1 Mos 19:1–29
Isak föds av Sara, en äldre, ofruktbar kvinna. 1 Mos 21:1–2
Gud kallade Hagar att hitta en brunn. 1 Mos 21:17-19
En ängel ropade till Abraham och gav honom en bagge i stället för Isak. 1 Mos 22:12-13
Abrahams tjänare fann omedelbart en hustru åt Isak (gudomligt förordnat). 1 Mos 24:12-16
Mirakel som inträffade i 2 Mosebok
Faraos dotter fann den lille Mose (gudomlig förutbestämmelse). 2 Mos 2:5-6
Mose och den brinnande busken. 2 Mos 3:2-6
Mose stav och hans spetälska hand. 2 Mos 4:2–7
Arons stav förvandlades till en orm. 2 Mos 7:8-10
Egyptiernas stavar förvandlades till ormar, men Arons stav slukade dem. 2 Mos 7:11-12
Blodplågan. 2 Mos 7:19-22
Grodplågan. 2 Mos 8:6-7
Myggplågan. 2 Mos 8:17-18
Flugplågan. 2 Mos 8:24
Plågan med döende boskap. 2 Mos 9:6-7
Hagelplågan. 2 Mos 9:23-25
Gräshoppsplågan. 2 Mos 10:12-15
Mörkerplågan. 2 Mos 10:22-23
Påsken. 2 Mos 12:29-30
Molnstoden och eldstoden. 2 Mos 13:21-22
Korsandet av Röda havet. 2 Mos 14:21-31
Vattnet blev sött vid Mara. 2 Mos 15:25
Försörjning med vaktlar och manna. 2 Mos 16:13-15; 4 Mos 11:4-9
Vatten från klippan vid Massa. 2 Mos 17:1-7; 4 Mos 20:11
Israeliterna besegrade amalekiterna så länge Mose höll upp sina händer. 2 Mos 17:11
Herren steg ned på berget Sinai, som såg ut att stå i lågor. 2 Mos 19:20
Folket drabbades av en plåga på grund av guldkalven. 2 Mos 32:35
Mose strålande ansikte. 2 Mos 34:29-30
Mirakel som inträffade i Tredje Moseboken
Nadab och Abihu dog för att de hade offrat otillåten eld inför Herren. 3 Mosebok 10:1-2
Mirakel som inträffade i Fjärde Moseboken
Eld från Herren. 4 Mosebok 11:1
4 Mosebok 11:4–9 har redan nämnts i samband med 2 Mosebok 16:13–15
Mirjam drabbades tillfälligt av spetälska. Fjärde Moseboken 12:10–14
4 Mosebok 20:11, redan nämnt i 2 Mosebok 17:1-7
Bileams åsna. 4 Mosebok 22:22-32
Pest mot israeliterna. 4 Mosebok 25:8-9
Mirakel som inträffade i 5 Mosebok
Mose var stark och hade fortfarande god syn strax innan han dog vid 120 års ålder. 5 Mosebok 34:7
Mirakel som inträffade i Josua
Korsandet av Jordanfloden. Josua 3:15-17
Jerikos murars fall. Josua 6:20-21
Hagel och solen stannar stilla under striden mot de södra kanaanitiska kungarna. Josua 10:11-14
Mirakel som inträffade i Domarboken
Gideons fårskinn. Domarboken 6:36-40
Samsons ofruktbara mor och far såg en ängel och fick Samson. Domarboken 13:2-6
Samsons styrka. Domarboken 14:5–16:20
Mirakel som inträffade i Rut
Rut valde att arbeta på Boas åker (gudomlig förutbestämmelse). Rut 2:3,19-20
Mirakel som inträffade i 1 Samuelsboken
Hanna var barnlös, men fick Samuel. 1 Samuelsboken 1:3,17
När filistéerna hade arken föll deras avgud, och de drabbades av svulster. 1 Samuelsboken 5
Gud dödade 70 män från Bet-Sjemes som tittade in i arken. 1 Samuelsboken 6:19
Saul råkade helt oavsiktligt gå in i grottan där David gömde sig. (gudomlig förutbestämmelse) 1 Samuelsboken 24:3-4
Mirakel som inträffade i 2 Samuelsboken
Ussa dödades när han sträckte ut handen för att hålla arken på plats. 2 Samuelsboken 6:6-7
Herren sände en pest eftersom David räknade de stridsdugliga männen. 2 Samuelsboken 24:15-16
Mirakel som inträffade i 1 Kungaboken
Herren uppenbarade sig för Salomo två gånger. 1 Kungaboken 3:5; 9:2
Torkan som profeterades av Elia. 1 Kungaboken 17:1-6
Mjölkrukan och oljekrukan som aldrig tog slut hos änkan i Sarepta. 1 Kungaboken 17:7-14
Elia väckte den döde pojken till liv hos änkan i Sarepta. 1 Kungaboken 17:17-24
Elia och Baals profeter på berget Karmel. 1 Kungaboken 18:38
Gud försörjde Elia på ett övernaturligt sätt efteråt. 1 Kungaboken 19:1-9
Herren uppenbarade sig för Elia. 1 Kungaboken 19:9-13
Mirakel som inträffade i 2 Kungaboken
Gud sände eld för att döda soldaterna som skickats för att tillfångata Elia. 2 Kungaboken 1:9-12
Elia stiger upp till himlen i en virvelvind. 2 Kungaboken 2:11-12
Jordanfloden delar sig för Elisa. 2 Kungaboken 2:13-14
Elisa och reningen av vattnet. 2 Kungaboken 2:19-22
En björn angriper 42 ungdomar som hånar Elisa. 2 Kungaboken 2:23-25
Änkans olja. 2 Kungaboken 4:1-7
Elisa väcker den sunamitiskas son från de döda. 2 Kungaboken 4:8-37
Elisa tar bort giftet från maten i en gryta. 2 Kungaboken 4:38-41
Elisa mättar 100 män med 20 kornbröd. 2 Kungaboken 4:42-44
Elisa botar den syriske Naaman från spetälska. Gehasi drabbas av spetälska. 2 Kungaboken 5:1-27
Ett yxhuvud av järn flyter upp. 2 Kungaboken 6:1-7
Elisa fångar arameerna. 2 Kungaboken 6:8–20
Den arameiska armén drar sig tillbaka efter att ha hört stridsvagnar och hästar. 2 Kungaboken 7:5-8
185 000 assyrier dödas under belägringen av Jerusalem. 2 Kungaboken 19:35-36; 2 Krönikeboken 32:21; Jesaja 37:21-37
Mirakel som inträffade i 1 Krönikeboken
Ussa dödades efter att ha rört vid arken. 1 Krönikeboken 13:9–10
Ljudet av marscherande trupper hördes uppe i balsamträdens toppar. 1 Krönikeboken 14:15
Pest drabbade Israel efter folkräkningen. 1 Krönikeboken 21:14-15
Mirakel som inträffade i 2 Krönikeboken
Moabiterna och edomiterna strider mot varandra istället för mot Israel. 2 Krönikeboken 20:22-23
Kung Ussia drabbas av spetälska efter att ha offrat prästens offer. 2 Krönikeboken 26:20-21
Se 2 Kungaboken 19:35-36; 2 Krönikeboken 32:21; Jesaja 37:21-37 om den assyriska arméns förintelse.
Inga mirakel inträffade i Esra till och med Höga visan
Mirakel som inträffade i Jesaja
(Visioner och framtida mirakel ingår inte här.)
Se 2 Kungaboken 19:35–36; 2 Krönikeboken 32:21; Jesaja 37:21–37 om hur den assyriska armén decimerades.
Inga mirakel inträffade i Jeremia eller Klagovisorna
(Framtida mirakel ingår inte här.)
Mirakel som inträffade i Hesekiel (ännu inte genomförda)
(Visioner och framtida mirakel ingår inte här.)
Ezekiels älskade hustru dör. Ezekiel 24:15–18
Mirakel som inträffade i Daniel
Daniel tolkar Nebukadnessars dröm. Daniel 2:24–49
Sadrak, Mesak och Abednego räddas ur den brinnande ugnen. Daniel 3:20-30
Nebukadnessar lever en tid som ett djur. Daniel 4:31–34
Skriften på väggen. Daniel 5
Daniel i lejonkulan. Daniel 6:16–28
Mirakel som inträffade från Hosea till Malaki
Jona och den stora fisken samt vinstocken och masken. Jona 1:17; 4:6-7
Mirakel som inträffade i evangelierna (inte färdigt ännu)
Mirakel som inträffade i Apostlagärningarna (inte färdigt ännu)
Jesus upptagen till himlen. Apostlagärningarna 1:9–11
På pingstdagen: eldtungor och tal på olika mänskliga språk. Apostlagärningarna 2:1-13
Petrus och Johannes botar en över 40 år gammal förlamad tiggare. Apostlagärningarna 3:1-10; 4:22
Mötessalen skakades efter att de troende hade bett. Apostlagärningarna 4:31
Ananias och Saffira dödades för att de hade ljugit för Gud. Apostlagärningarna 5:1-11
Apostlarna botade många människor. Apostlagärningarna 5:12–16
Apostlarna befriades på mirakulöst sätt från fängelset. Apostlagärningarna 5:17–21
Filipus utför underverk i Samarien. Apostlagärningarna 8:4–8, 12
Trollkarlen Simon förvånade folket med sin magi (om den var falsk eller äkta sägs inte). Apostlagärningarna 8:9-11
Filip och etiopiern. Apostlagärningarna 8:26–40
Saulus från Tarsus får en syn och blir blind. Apostlagärningarna 9:1-12
Saul får sin syn tillbaka. Apostlagärningarna 9:17–18
Petrus botar den förlamade Aeneas. Apostlagärningarna 9:32–35
Petrus väcker Tabita (Dorcas) från de döda. Apostlagärningarna 9:36–43
Cornelius och hans husfolk talar i tungor (innan de döps). Apostlagärningarna 10:44–48
(fortsätter efter detta)
Inga underverk inträffade i Romarbrevet till och med Judasbrevet
(Visioner ingår inte här.)
Mirakel som inträffade i Uppenbarelseboken
(Framtida mirakel ingår inte här. Johannes vision är inte upptagen här.)
Fråga: Är det inte löjligt att förvänta sig att någon ska följa absoluta riktlinjer?
S: Vi inser alla att vissa saker inte är absoluta, till exempel frågor om smak, färg eller stil. Kalla mig gärna gammaldags, men jag råkar tycka att seriemördare åtminstone har sociala problem. Kalla mig politiskt inkorrekt om ni vill, men jag anser att det var absolut allt annat än vänligt av Stalin att svälta ihjäl miljoner ukrainare. Kalla mig säkerhetsnörd om ni vill, men jag tycker ibland att det kan vara farligt för hälsan att hoppa ut från fönster på 21:a våningen. Kanske håller ni inte med om allt detta, eller kanske håller ni också fast vid vissa absoluta sanningar.
Därför, ”min medabsolutist”, är frågan inte om absoluta sanningar existerar, utan snarare vilka slags saker som är absoluta. Det finns fysiska absoluta sanningar: till exempel att om du knuffar din bil över en bro, så kan dess andrahandsvärde mycket väl sjunka. Det finns känslomässiga absolut: om du säger till din pojkvän att han är den ende du någonsin kommer att älska, men han nästa dag ser dig kyssa en annan man, kan det hända att du får vänta väldigt, väldigt länge innan du får en förlovningsring av honom. Så, om dessa saker kanske kan vara nära absolut, varför skulle du då tvivla på att det också kan finnas moraliska absolut?
En vän till mig skrev en uppsats till en filosofikurs om Kants syn på att det goda definieras som ”det som görs av pliktkänsla”. Han lät mig läsa uppsatsen medan han gick på lunch. Han sa åt mig att bara lägga den på hans säng och låsa dörren när jag gick. Det gjorde jag och senare anslöt jag mig till honom på lunchen. Han frågade mig vad jag tyckte om den, och jag sa att jag inte höll med. Hitlers soldater, som dödade alla dessa judar som en plikt, gjorde inte något gott. Ingen som beordras av en gängledare att begå ett brott gör något gott. Jag sa faktiskt till honom att jag tyckte att det var så fel att jag kände att det var min plikt att riva sönder hans uppsats i småbitar! Var inte det något gott? – Han tog då upp en bordskniv och talade om sin pliktkänsla.
En kristen vän till mig var en gång på en filosofikurs där professorn undervisade om att allt var relativt. Han sa faktiskt att när han vände ryggen mot klassen, så existerade klassen inte. Han vände ryggen för att demonstrera det. Just då kastade en annan student en bok och träffade professorn i bakhuvudet. Professorn vände sig snabbt om och skrek: ”Vem gjorde det?” Studenten svarade: ”Ingen gjorde det, för vi existerar ju inte!” Precis som en bok med viss massa har verklighetens absoluta sanningar en förmåga att slå oss i huvudet när vi ignorerar dem.
På ett mer dystert plan kan vissa saker vara både relativa (som statistik) och absoluta. Till exempel visade en studie som genomfördes för några år sedan i en stad vid den mexikanska gränsen att 20 % av prostituerade hade aids. Låt oss nu säga att en omoralisk man försöker ”skydda sig” så att risken för smittspridning är 10 %. Om en pojke slutar för resten av sitt liv efter 10 möten är sannolikheten att han är AIDS-fri 81,7 %, det vill säga (1 - (0,2) * (0,1))^10. Om en man slutar efter 50 möten är sannolikheten att han är AIDS-fri endast 36 %. Ja, det finns till och med absoluta sanningar bland det relativa.
Fråga: Jesus var en festprisse, och om han vore här, skulle han inte festa med oss?
S: Jesus gick på bröllop och många middagsbjudningar. Han blev aldrig berusad, tappade aldrig huvudet genom att bli hög och vanärade aldrig sin kropp. Nu finns det dåliga fester och roliga fester. Ett sätt att avgöra vilka som är vilka är genom hur folk mår dagen efter, eller som en kristen uttryckte det: ”Du kan böja dig och tillbe Gud, eller så kan du böja dig och tillbe toaletten.” Vi kristna gillar faktiskt fester, och vi vill gärna bjuda in dig: varje söndagsmorgon. Det är förstås inte bara en fest, utan snarare en både glädjefylld och vördnadsväckande tillbedjan av den levande Guden.
F: Vad händer om jag alltid har varit kristen?
S: Tja, kanske är du det, men naturligtvis är inte alla som känner för att bära den etiketten nödvändigtvis det i Guds ögon. Att vara kristen innebär att följa Kristus. Det innebär att erkänna att Gud är vår Skapare, älskar oss och kommer att döma mänskligheten på domedagen. Det innebär att ångra våra synder; inte bara syndiga handlingar, utan även de goda saker vi borde ha gjort men underlåtit att göra, liksom våra ord och tankar. Det innebär att erkänna att vi själva aldrig kan vara tillräckligt goda för att förtjäna att komma till Guds fullkomliga himmel. Istället tar vi helt enkelt emot den frikostigt givna nåden av evigt liv, som ges genom att Jesus Kristus dog på korset för våra synder och uppstod fysiskt från de döda. Det innebär att anförtro våra liv åt Gud. Det innebär att, istället för att försöka ta oss till himlen genom våra egna goda gärningar, ta emot Jesus som Herre och Frälsare i våra liv och leva för att behaga Honom.
Om du redan har överlämnat ditt liv till Kristus är det fantastiskt. Jag skulle gärna vilja höra om din upplevelse. Om du inte har gjort det finns det inget bättre tillfälle än just nu. Jag skulle vilja dela med mig av det jag har lärt mig och finnas här för att försöka besvara eventuella frågor eller tvivel du har innan du kommer till Kristus.
F: Vad händer om jag en gång var kristen?
S: I så fall låter det sorgligt. Det är svårt för mig att föreställa mig hur det skulle kännas att känna sig så älskad av det mäktigaste, men ändå kärleksfulla, varelsen i universum, att vara så högt värderad av Honom, och sedan vända ryggen åt den kärleken. Det måste kännas tio gånger värre än när en tjej (eller kille) som du verkligen gillar gör slut med dig för att du en gång uppförde dig kallt och likgiltigt. Hur skulle det kännas att ha ett så stort syfte i livet – att hjälpa andra människor att leva för evigt i glädje – och sedan hamna i en situation där ditt liv och dina mål bara är meningslösa kombinationer av kemikalier som ingen kommer att bry sig om under de kommande århundradena? Jag skulle gärna vilja höra din historia.
Fråga: Är det okej att dricka alkohol, eftersom till och med Jesus förvandlade vatten till vin?
S: Jesus förvandlade visserligen vatten till vin, men Bibeln säger aldrig att någon blev berusad av vinet. Att dricka med måtta är tillåtet, men vi är beordrade att inte bli berusade. En gång gick en storkonsument av alkohol som jag kände på en bibelstudie, och han slog upp Bibeln för första gången på länge. Den allra första versen han kom till var Efesierbrevet 5:18, där det står: ”Bli inte berusade av vin, vilket leder till hänsynslös obetänksamhet. Låt er istället fyllas av Anden.” (BSB). Senare berättade han för mig att han tyckte att bibelstudien var ”läskig”.
Fråga: Eftersom vissa kristna jag känner festar med mig, vad är då skillnaden?
S: Självklart gör det faktum att man bara påstår sig vara kristen, eller bara går i kyrkan, inte en till kristen – precis som att gå över en fotbollsplan inte gör en till en fotbollsstjärna. En lydig kristen skulle inte göra saker som strider mot Guds bud, till exempel att bli berusad.
Som kristen brukade jag också ”festa loss” med icke-kristna. Jag drack (men ingen alkohol, bara läsk); jag använde aldrig droger eller gjorde något annat som vanärade Gud. Precis som alla andra ville jag lära känna människor och träffa gamla vänner. Men jag slutade gradvis att gå dit, främst för att jag tröttnade. När folk dricker så mycket att de ändå inte kommer ihåg ett ord av vad man säger nästa dag, vad är då poängen?
Fråga: Jag tycker att religion är något personligt, så varför inte bara tillbe Gud på mitt eget sätt?
S: Ja, vår relation till Gud ska vara personlig. Kristus var mycket personlig för aposteln Paulus – så personlig att Paulus riskerade sitt liv genom att resa runt i hela Medelhavsvärlden för att berätta för alla han kunde om att ha en personlig relation till Gud! Det finns också belägg för att aposteln Andreas begav sig till det som idag är Ryssland, att Matteus reste till Etiopien och att aposteln Tomas troligen tog sig ända till Indien. Men istället för att tillbe Gud på ditt eget sätt (som Kain försökte göra), varför inte försöka tillbe Gud på Hans sätt? När allt kommer omkring är tillbedjan till för Honom och inte för dig själv, eller hur?
Fråga: Jag är egentligen inte så ond jämfört med den där mördaren i fängelsecellen.
S: Kanske inte, men vi når ändå inte upp till det som krävs för att komma till himlen. Även om vissa, som Kaifas, hade större synder än andra, som Pontius Pilatus (Joh 19:11), ger det dig inte mycket tröst om du är skild från Gud i all evighet. Den avgörande frågan är: vill du tillbringa all evighet med Gud, prisa och tjäna Honom på sätt som vi inte ens kan föreställa oss? Om inte, då säger Gud det slutgiltiga ”OK”. Han kommer att skapa ett annat universum, där du och andra med liknande inställning kan göra som ni vill. Gud är förstås källan till all kärlek och godhet, så den andra platsen – ett slags vildmark, om man så vill – kommer att bli ganska hemsk utan Gud. Den platsen kallas helvetet. Jesus kallade den ofta Gehenna, vilket också var namnet på soptippen utanför Jerusalem. Allt du kunde ha blivit, all kärlek och godhet du kunde ha upplevt, är nu bortkastat. Och du kommer inte att ha någon annan att skylla på än dig själv.
Fråga: Bibeln är bara till för präster och pastorer, eftersom ingen annan än de verkligen kan förstå den.
S: Jag kan relatera till de känslorna. Vi bör hysa vördnad för Guds heliga Skrift; det är häpnadsväckande att den superintelligenta, allvetande Guden skulle välja att uppenbara sina ord för oss alla fattiga, tröga och glömska människor. Kanske skulle demonerna skratta åt vår intelligens, eller snarare bristen på den, om det inte vore för att vi genom Guds ord och Guds kraft har makt över dem. Men även om teologer ägnar hela livet åt att utforska Bibelns rikedomar, bör vi inte vara för rädda för Guds heliga bok för att läsa den – och, vilket är lika viktigt, för att lyda den. Frälsningsbudskapet är så enkelt att till och med små barn kan lära sig tillräckligt av denna bok för att känna till frälsningens väg. Men även om det är enkelt, innebär det ändå en livslång utmaning att följa. Det finns visserligen bra böcker som har skrivits för att lära dem som inte vet något om Bibeln hur man studerar den, men låt mig ge dig några korta tips.
Om du vill ha hjälp (och det är jag säker på att du vill), be innan du studerar Guds ord och be om Guds vägledning.
Kom ihåg att Gud inte kräver att vi ska veta allt om det som Han inte har uppenbarat, men Gud har gett oss både förmånen och ansvaret att känna till det som Han har uppenbarat. Han vill att du ska lära dig det ännu mer än du själv vill lära dig!
När du studerar Bibeln, öva dig på följande:
Observation: Titta inte bara på vad verserna säger, utan också på verserna före och efter, samt eventuella parallella avsnitt.
Tolkning: Jämför med resten av Bibeln och tolka den mening som Gud avsåg med dessa verser.
Tillämpning: Och vad då? Bestäm vad du kan lära dig av detta som kommer (eller borde) göra skillnad i ditt liv.
Sök upp en bra bibelgrupp. En anledning till att vi behöver träffas med andra troende är att vi kan hjälpa varandra.
Skaffa bra bibelresurser från andra kristna. Det finns gott om studiebiblar och bra bibelstudiebroschyrer, och kommentarer är till stor hjälp. En konkordans hjälper dig att hitta andra avsnitt med samma tanke eller ord. Det finns också bra (liksom dåliga) resurser på internet. En som specifikt besvarar över 8 667 frågor om Bibeln är www.BibleQuery.org. www.MeeknessAndTruth.org har också massor av användbart material för att försvara tron, och www.leaderu.org har många artiklar om kristendomen och andra ämnen. www.watchman.org har material som visar vad som är fel med falska religioner, såsom Jehovas vittnen och mormoner.
F: Varför tror ni inte på alla profeter (inklusive Muhammed)?
S: En ahmadiyya skulle kunna ställa samma fråga till en muslim: varför tror inte muslimer på sin profet, Mirza Ghulam Ahmad? Men bahá’íer kan ställa samma fråga till ahmadiyyor: varför tror de inte på sina profeter, Bab och Bahá’u’lláh? Till och med muslimer skulle hålla med om att vi inte ska tro på Musailama al-Kadhdhab och al-Ansi från San’a, eftersom vi alla kan enas om att vi inte ska tro på alla profeter när vissa är falska profeter.
Så vi tror inte på Mohammed, eftersom Mohammed är en falsk profet.
Naturligtvis skulle en jude kunna fråga varför kristna följer Jesus, eftersom den judiska Talmud lärde att Jesus var en falsk profet. Går man ännu längre tillbaka i tiden såg inte farao i Egypten först att Mose var en sann profet.
Så, med tanke på att vi ska tro på varje Guds profet och inte tro på någon falsk profet, hur skiljer man då de sanna profeterna från de falska?
I denna avgörande fråga ger Gud oss två kriterier i 5 Mosebok 18:20–22: en profet är falsk om han talar i andra gudars namn, eller om han i Guds namn säger något som Gud inte har befallt. 1 Johannesbrevet 4:1–3 tillägger att de är falska om de förnekar att Jesus kom i köttet, och Jeremia 6:13; 23:16 visar på falska profeter som uttalade sina egna ord som Guds ord.
Gamla testamentet, som vi har kopior av från Jesu tid och tidigare i Döda havsrullarna, lär mycket tydligt att Gud är en Fader, och att de troende är Hans söner, inte i sexuell bemärkelse, utan genom att de har adopterats in i Hans familj och blivit födda på nytt som en ny skapelse. Muhammed och Koranen förkastar uttryckligen detta. Muhammed, som profet, och Koranen, som påstås vara Guds heliga bok, säger falska saker om den sanne Guden.
F: Eftersom protestantismen inte kom hit förrän på 1800-talet är det omöjligt att säga att våra farfars farföräldrar på 1500-talet kastades i helvetet.
S: Jag håller med. Även om vissa katoliker också kan vara äkta kristna, varför gå tillbaka endast så långt som till protestantismen? Många icke-judar dog innan Kristus ens föddes. Även om Bibeln inte berättar allt om dem, berättar den om Gud. Gud är rättfärdig och rättvis (Rom 3:4–5), och Gud räknar inte synd där det inte finns någon lag (Rom 4:15; 5:13). Det befriar dock inte människor från ansvar, för även stenåldersfolk har en ofullkomlig avbild av Guds lag i sitt samvete (Rom 2:14–15). Och vi har alla brutit mot den. Men precis som Gud kunde frälsa Noa, Abraham, Job och andra genom Kristus, trots att de aldrig hade hört Kristi namn, kan Gud frälsa alla som åkallar Honom, oavsett vad de vet.
Fråga: Jag har inte tid för smågrupper eftersom jag är väldigt upptagen med mitt arbete och min familj.
S: Det viktigaste är inte om du går med i en viss grupp eller inte, utan om du har tro på Gud. Mer konkret: Tror du att Gud vill att du ska ha ett hälsosamt och balanserat liv, som omfattar både familj och arbete samt en nära relation till Honom? Tror du att Gud kommer att ge dig all den tid du behöver för att göra det du bör göra, även om det kanske inte räcker till för att göra alla de extra saker du vill göra – saker som Gud aldrig avsåg att du skulle slita ihjäl dig för att hinna med?
Alla kristna kommer att stå inför Kristi domstol (även kallad bema-domstolen) och redogöra för sina gärningar, som kommer att prövas (1 Kor 3:11–15). Du kan alltså sätta upp dina tillfälliga jordiska prioriteringar som du vill, men gör det med vetskapen om att du kommer att behöva redogöra för hur du har satt upp dem. Om du borde göra något, så gör det.
Fråga: För mig ser tron på treenigheten och enhetsläran likadana ut. Det handlar bara om semantik. De trodde ju trots allt att Jesus är Gud.
S: Mormoner, New Age-anhängare och till och med en och annan buddhist tror också att Jesus är Gud; man måste tro på den rätta Guden. Istället för att säga att en specifik lära är väsentlig, på bekostnad av andra, är det viktigt att underkasta sig och tro på allt som Gud har uppenbarat om sig själv.
Det är en fruktansvärd lögn att säga att Fadern dog på korset.
Vid Jesu dop talade Fadern, och Anden steg ned i form av en duva. Var Jesus en buktalare som lurade människor med ett magiskt trick, eller finns det tre skilda varelser/personer?
I Hebreerbrevet 5:8 står det att Sonen lärde sig lydnad. Fråga en anhängare av enhetsläran: vem var Sonen egentligen lydig mot?
Eller som en ”Oneness”-predikant sa i radion: ”Jag skulle vägra att tillbe en Gud som skulle skicka ’sin pojke’ att dö istället för sig själv.”
Fråga: Du kan verkligen inte säga att din tro är rätt medan de andras är fel.
A: På ett sätt har du rätt. Jag kan inte säga att mina åsikter och uppfattningar är riktiga, men Jesus kan det, och jag vill bara dela med mig av vad han sa till andra. Jag hade en lärare i grundskolan – jag hoppas att du inte tycker att hon var alltför dogmatisk – som insisterade på att 2 + 2 = 4. Det föll mig aldrig in att säga till henne: ”Det stämmer för dig, men inte för mig.” Om du behövde genomgå en öppen hjärtoperation, skulle du då vilja gå till en läkare som sa: ”Många har framgångsrikt utfört den här operationen på samma sätt, men hör här, jag känner mig verkligen kreativ idag. Jag vill prova något annorlunda.” Nej, du hoppas att kirurgen inte bara känner till det rätta sättet, utan också är dogmatisk när det gäller att följa det som är rätt och använder sin stora skicklighet för att göra det som är bäst för patienten. Sanningen är att jag behövde en öppen hjärtoperation. Faktum är att vi alla behöver en öppen hjärtoperation; för att ersätta vårt hjärta av likgiltig själviskhet med ett nytt hjärta, från Gud, fyllt av övernaturlig kärlek. Vi behöver inte vilken läkare som helst, utan den bästa läkaren som finns. Vi behöver att Jesus kommer in i vårt hjärta.
Fråga: Jag har verkligen inte tid för den här Bibeln just nu.
S: En kristen, Charles E. Hummel, skrev en bra broschyr om detta, med titeln *Tyranny of the Urgent*, där han drog slutsatsen: ”Det brådskandes tyranni är det viktigas fiende.” Vi låter oss översköljas av så många små uppgifter med tidsfrister att vi misslyckas med att göra det som är av största vikt, bara för att det inte har någon tidsfrist (åtminstone inte vad vi vet). Hur långt kommer ditt liv på jorden egentligen att vara, jämfört med evigheten? Du bör inte försumma att ta hänsyn till de viktigaste sakerna, och vad är viktigare än Gud och ditt eviga öde? Om du verkligen inte har tillräckligt med tid för Gud, be då till Gud och be Honom att skära bort allt ur ditt liv som hindrar dig från att komma närmare Honom.
Fråga: Bibeln är ju skriven av människor som vi och kan därför innehålla fel.
S: Skulle den Allsmäktige Gud kunna skriva ett fullkomligt ord med en ofullkomlig penna? – Självklart skulle Han kunna det. Han är Allsmäktig. Varken Petrus, Paulus eller någon annan apostel hävdade att de var fullkomligt syndfria, men vi måste bestämma oss för om vi ska lita på Kristi apostlar eller inte. Om vi litar på dem, så här sa de om Skriften:
”Vi följde nämligen inte påhittade sagor när vi förkunnade för er vår Herre Jesus Kristi makt och ankomst, utan vi var ögonvittnen till hans majestät.” (2 Petrus 1:16 BSB)
”Framför allt måste ni förstå att ingen profetia i Skriften kommer från en egen tolkning. Ty ingen sådan profetia har någonsin framkommit genom människans vilja, utan människor talade från Gud när de drevs av den Helige Ande.” (2 Petrus 1:20–21 BSB)
”Hela Skriften är ingiven av Gud och nyttig för undervisning, för överbevisning, för tillrättavisning och för fostran i rättfärdighet, så att Guds människa må bli fullkomlig, fullt utrustad för varje gott verk.” (2 Timoteus 3:16–17 BSB)
”…precis som vår älskade broder Paulus också skrev till er med den visdom som Gud gav honom. Han skriver på detta sätt i alla sina brev och talar i dem om sådana saker. Vissa delar av hans brev är svåra att förstå, vilket okunniga och ostadiga människor förvränger, precis som de gör med resten av Skriften, till sin egen undergång.” (2 Petrus 3:15b–16 BSB)
Slutligen sade Jesus till Satan: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.’” (Matteus 4:4 BSB) Vid de andra frestelserna svarade Jesus Satan med Skriften. Det räckte för Jesus; förhoppningsvis tycker du att det räcker för dig också.
Fråga: Jag tror inte att en miljard romersk-katoliker kommer att hamna i helvetet bara för att de har en annan tro än du.
S: Det tror inte jag heller. Men jag måste säga dig att det inte kommer att finnas några katoliker i himlen. Det kommer inte heller att finnas några protestanter i himlen, och det säger jag som protestant. De enda som kommer att finnas i himlen är Guds barn, som älskar och lyder Honom. Jag tror att vissa katoliker är äkta kristna. Jag tror också att vissa katoliker och protestanter inte är det. Jag är inte här för att få dig att gå med i min eller någon annan organisation, jag är här för att bjuda in dig till en relation med Gud. Men om din religion, vare sig den är katolsk, protestantisk eller någon annan, leder dig till att sluta lyssna på Guds ord och istället följa något annat, då är din religion en avgud som står i vägen för en äkta relation med Gud.
Fråga: Religion är också viktigt eftersom Jakob nämnde det i sitt brev (1:26–27).
S: Religion kan vara viktig, men som Elia skulle säga i 1 Kungaboken 18:27 är religion inte alltid bra. Det beror på vilken religion det handlar om. För vissa är religion en avgud som står i vägen för Gud. När någon vill mörda någon annan, eller göra andra saker som bedrövar Guds hjärta, i religionens namn, då är den religionen skadlig. Paulus sa i 1 Korintierbrevet 10:20 att hedningarnas offer offras till demoner. För andra är religion, till och med den ”kristna religionen”, ett bedövningsmedel som inte gör någon nytta. Att vara religiös kan inte frälsa någon, bara Gud frälser människor. Men med det sagt lär Jakob oss att religion KAN vara mycket bra, och vi bör alla ha den sortens religion. En religion som är god utåt visar kärlek mot andra (dvs. att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd), och inåt har en disciplinerad lydnad mot Gud (att hålla sig ren från världens föroreningar).
Fråga: Jesus kan inte vara både Gud och människa samtidigt.
S: Varför inte? Om Gud verkligen är Allsmäktig, vem är då vi att säga till Gud vad Han inte kan göra? En människa kan inte bli Gud, men den Allsmäktige Guden är inte för svag för att kunna uppenbara sig som en människa. Om någon tror att Gud inte kan uppenbara sig ”personligen”, då är den personens Gud för liten och är inte den sanna Guden. Så vi kan bara följa det som Gud har uppenbarat för oss om vad Han har gjort.
En vanlig människa bör inte ta emot tillbedjan (Matteus 28:9,17; Lukas 24:52) och kan inte förlåta synder som endast Gud kan förlåta (Mt 9:2–6; Mk 2:5–12; Luk 5:20–23; 7:48–50). Jesus gjorde det dock, eftersom han inte bara var en människa, utan också Gud.
Fråga: Treenigheten har hedniskt ursprung och är en lära inom den romersk-katolska kyrkan.
S: Det är en ofta upprepad myt som sprids av ateister. Ingen historiker skulle säga så och ändå anses vara kompetent. Theofilus av Antiochia (168–181/188 e.Kr.) använde termen treenigheten redan innan den romersk-katolska kyrkan fanns. Tertullianus (198–220 e.Kr.) skrev ett helt verk om treenigheten, och han var montanist, alltså skild från den romerske biskopen. På samma sätt skrev Novatianus (250–254/257 e.Kr.) ”En avhandling om treenigheten” och grundade sin egen kyrkosamfund. Dessutom har vi tolv andra kristna författare, före år 325 e.Kr., som använde ordet treenighet.
Redan tidigare skrev Ignatius av Antiochia utförligt om att Jesus är Gud, och han var en lärjunge till aposteln Johannes. I Bibeln, Johannes 1:1, står det förstås att ”Ordet [Jesus] var hos Gud, och Ordet var Gud.” Aposteln Tomas kallade Jesus ”Min Herre och min Gud!” i Johannes 20:28, den blinde mannen tillbad Jesus i Johannes 9:38, och lärjungarna tillbad Jesus i Matteus 14:33. De vise männen tillbad Jesus i Matteus 2:11, och de vise männen tillber Honom även idag.
F: Det finns många regler att följa när man blir en pånyttfödd kristen.
S: Ja, men det finns också många regler att följa när man är gift: var hänsynsfull mot din make eller maka, slå inte din make eller maka, var inte otrogen med andra, osv. Men när två förlovade människor är förälskade är det nog det sista de tänker på att se äktenskapet som bara en massa regler. De tänker på sin varaktiga relation. Ja, Gud ger oss bud, inte bara frivilliga förslag, och vi ska lyda vår Herre. Men detta är inte kristendomen, utan bara ett yttre uttryck för kristendomen. Kristendomen är en relation mellan mig, med alla mina brister, och en helig, kärleksfull Gud, som älskar mig ännu mer än jag älskar mig själv; som älskar mig mer än jag kan föreställa mig. Att följa reglerna blir mycket lättare när vi väl inser att reglerna är till för vårt eget bästa och vår säkerhet, och att Guds väg är den bästa vägen.
Fråga: Om din pastor slår min präst i en religiös debatt, då kommer jag och min familj att byta till din församling.
S: Det handlar inte om argumentation, som advokater bedriver, utan om sanning, som forskare eller vetenskapsmän kan diskutera. Det fanns en brittisk politiker och briljant debattör vid namn William Wilberforce, som var anglikansk i namnet. En personlig vän till honom delade med sig av evangeliets sanning under en lång vagnsfärd, och Wilberforce krossade honom i debatten. Den kristne bad honom till slut att bara hålla tyst och lyssna på sanningen. Hur som helst, en tid senare blev Wilberforce kristen och var en drivande kraft bakom avskaffandet av slaveriet i alla brittiska besittningar. Se till att motivet är att lära sig sanningen, inte bara att vinna en diskussion.
Fråga: Hur kan ni bara ignorera Jesu mor?
S: Det gör vi inte. Vi hedrar och respekterar Jesu mor, men det är hädelse att placera henne på samma nivå som Jesus. Paulus fruktar i 2 Korintierbrevet 11:2–3 att vissa ska falla bort och ägna sig åt andra än Kristus. Men den katolska kyrkan har kallat henne vid namnet på en ond avgud, himmelens drottning (Jeremia 44:17), liksom ”medförlösare” (co-redemptrix) och ”medförmedlare” (mediatrix). Det är avgudadyrkan, eftersom Jesus är vår ende förmedlare enligt 1 Timoteusbrevet 2:5–6.
Fråga: Den protestantiska Bibeln skiljer sig från den romersk-katolska Bibeln, därför är den förstnämnda ofullständig.
S: Det följer inte av det, eftersom det kan vara så att den romersk-katolska Bibeln innehåller tillägg. Medan alla kristna biblar är desamma när det gäller Nya testamentet, finns det när det gäller Gamla testamentet inte två synsätt (protestantiskt och katolskt) utan snarare minst fem:
1. De ”grundläggande” 39 böckerna i Gamla testamentet som judar och alla kristna är överens om.
2. Det katolska konciliet i Trient har dessa plus 8 böcker samt 4 tillägg till Daniel och Ester.
3. Den slavisk-ortodoxa apokryfen är densamma som den katolska, förutom att den även innehåller 2 Esra, 3 Esra, 3 Makkabéerboken och delar av två andra böcker (Manasses bön och Psalm 151).
4. Den grekisk-ortodoxa apokryfen är densamma som den slavisk-ortodoxa, med undantag för att den även innehåller 4 Makkabéerboken.
5. Den historiska koptiska apokryfen innehåller 1, 2 och 3 Makkabéerboken, Baruch, Ecclesiasticus (Sirach), Judit, Tobit, Salomos visdom samt tillägg till Daniel och Ester. Under Cyril V (1874–1927) förkastade dock den koptiska kyrkan dessa.
Den tidiga kyrkan hade olika åsikter, och många av de författare som inte talade hebreiska accepterade apokryferna. Hieronymus, som översatte apokryferna till Vulgata, accepterade dem som helig skrift tidigt i sitt liv, men efter att han lärt sig hebreiska förkastade han dem som en del av den bibliska kanon.
Idag är även kunniga katoliker överens med protestanterna om att apokryferna innehåller bevisbara historiska felaktigheter, särskilt Judits bok. Läromässigt lär Manasses bön också ut att Abraham, Isak och Jakob aldrig syndade mot Gud. Som Charles Ryrie sa: om du bearbetade kött och en del av det föll ner i leran på marken, skulle du då vilja att folk åt det, även om det fortfarande till största delen är gott kött? Så, måste vi följa problematiska böcker? Självklart inte.
Fråga: Tro och goda gärningar måste gå hand i hand för att en person ska komma till himlen.
S: Ja, de hör ihop, men inte på det sätt du kanske tror. Människor blandar ofta ihop vad som förtjänar vår frälsning, vad som gör att vi blir frälsta och vad som visar att vi är frälsta.
Förtjänar frälsning: Varken tro eller gärningar förtjänar frälsning; vi kan aldrig göra tillräckligt av något av dem för att utplåna de synder vi begått. Det är Kristus och hans offer som har förtjänat vår frälsning, inte något vi gjort eller trott på.
Vad som ger oss frälsning: För att bli frälsta måste vi förena det evangelium vi har hört med tro (Hebreerbrevet 4:2). Vi blir frälsta av nåd genom tro, inte genom gärningar (Efesierbrevet 2:8–9).
Visar frälsningen: Men en tro som inte strävar efter att visa gärningar är inte en frälsande tro. Till och med demonerna ”tror” och darrar, och ”tro utan gärningar är död” (Jakob 2:14–26).
Fråga: Vi kan inte veta med säkerhet att vi kommer till himlen.
S: Aposteln Johannes säger något annat i 1 Johannes 5:13. Du skulle ha en giltig poäng – men bara om det att komma till himlen berodde på våra egna meriter. Vi skulle aldrig veta om vi hade ansträngt oss tillräckligt. Faktum är att Bibeln säger att ingen av oss har ansträngt sig tillräckligt, och om vi någonsin har syndat är den breda dörren till himlen för alltid stängd för oss. Men även när vi inte hade något eget hopp gav Gud oss hopp genom att skicka en smal dörr genom vilken vi kan komma till himlen. Denna dörr är Jesus (Johannes 10:7), och genom att ge upp våra egna ambitioner och överlämna våra liv till honom ger han oss förlåtelse genom sitt utgjutna blod på korset och för oss vidare till evigt liv. Det är en nådegåva, inte något som bygger på våra gärningar (Efesierbrevet 2:8–9). Vi behöver helt enkelt ta emot den genom tro.
Nu är tron inte något man kan ta för givet; Paulus uppmanar oss: ”Pröva er själva för att se om ni är i tron; pröva er själva” (2 Korintierbrevet 13:5–6). Detta förutsätter att vi är i stånd att pröva. 1 Johannesbrevet 5:12–13 säger att vi kan ”veta” att vi har evigt liv. På samma sätt står det i 1 Johannes 5:19: ”Vi vet att vi är från Gud.”
Fråga: Mina föräldrar vill inte att jag ska gå i kyrkan, men Bibeln säger: ”Vi måste lyda Gud mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29)
S: Det är viktigt att lyda dem som har auktoritet, vare sig det är föräldrar, myndighetspersoner, lärare osv., men vi ska lyda Gud som vår högsta auktoritet. Vi ska lyda och hedra våra föräldrar (Efesierbrevet 6:1-3), så jag skulle ändå gå till kyrkan, om möjligt, men göra klart för dina föräldrar att du respekterar dem och att du kommer att lyda dem i allt som inte strider mot vad Gud säger. Om dina mor- och farföräldrar hade sagt till dina föräldrar att de inte skulle betala skatt eller sina skulder, skulle dina föräldrar då ha lydt dem? På samma sätt måste du visa den vördnad du är skyldig Gud för det han har gjort genom att skapa och frälsa dig.
Fråga: Det är okej för mig att utöva min tro på egen hand och inte gå i kyrkan.
S: Det finns åtminstone två sorters tro: ”självstyrd tro”, en tro på dina egna villkor, där du själv är den yttersta källan och auktoriteten för tron, och ”lydig tro”, på Guds villkor. Om Gud skulle beordra oss att samlas, skulle troende människor behöva bestämma vilken sorts tro de skulle sätta sin tillit till. Hebreerbrevet 10:25 uppmanar oss att inte överge våra sammankomster. Men det är upp till oss om vi vill ha en lydig tro eller inte.
Ibland kanske en kristen inte är särskilt entusiastisk över att träffa andra kristna eftersom de kristna de skulle träffa har brister, eller för att de har haft en dålig erfarenhet tidigare. Ingen kristen är perfekt, och vi behöver varandra för att uppmuntra, korrigera och ibland tillrättavisa varandra, i kärlek. Det är fantastiskt om du lyder Gud med entusiasm, men även när vi inte är entusiastiska är vi fortfarande kallade att lyda Gud.
Fråga: Det som är rätt för dig kanske inte är rätt för andra.
S: Vad jag tycker är rätt spelar inte så stor roll, eftersom jag kan ha fel, till och med om vad som är rätt för mig själv. Kommunisterna ansåg att det var rätt för dem att döda icke-kommunister. Radikala islamistiska terrorister anser att självmordsattentat är rätt för dem, vissa narkomaner kanske anser att det är rätt för dem att ta opium, och jainister anser att det är rätt för dem att svälta ihjäl sig. Nej, det som spelar roll är vad Gud säger är rätt. Vi kan välja att följa eller förkasta det som Gud säger är rätt, men att låtsas att vi inte känner till den sanning som Gud har uppenbarat för oss är inte ett alternativ som Han har gett oss.